Läs senare

Föräldrar litar inte på särskolan

Får mitt barn en fullvärdig utbildning? Elisabeth Lundström har intervjuat föräldrar till barn med Downs syndrom och märkt en brist på tillit till skolan.

02 sep 2016

Foto: Anders G Warne

Vad var det som kom fram i dina intervjuer?
– Föräldrarna menade att de måste bevaka sina barns skolsituation väldigt noga. Det kunde handla om allt från val av skolform och nivå på undervisningen till att barnet fick nödvändiga tekniska hjälpmedel.

Vissa kände att de måste ligga steget före skolan. På vilket sätt?

– En mamma hade till exempel lagt mycket tid på att hitta och demonstrera appar som skolan sedan använde för att träna barnets kommunikation. På köpet blev hon den som introducerade läsplattor på den skolan.

Vad tycker du om att föräldrar får den rollen?

– Jag tycker det är sorgligt. Det är skolans sak att hitta alternativa metoder och teknik som kan stimulera barnen.

Du beskriver också föräldrar som har fått driva på för att barnen ska få undervisning i alla ämnen. Vad kunde det handla om?

– En förälder berättade hur hon hade fått kämpa för att hennes barn skulle få lära sig simma, ha slöjd och musik. Skolan tyckte att barnet var för krävande att ta med till en simhall, i slöjdsalen fanns det för farliga verktyg och när det gällde musik så hade särskolan ingen musiklärare.

Förvånade det dig?

– Ja, eftersom barnet gick i en träningsklass och jag trodde att de estetiska ämnena skulle vara mer utvecklade i en sådan verksamhet.

Hur påverkas föräldrarna av den här situationen?

– När de känner att de inte kan lita på pedagogerna så kan det skapa det en väldig oro för att tiden bara går utan att barnet får möjlighet att utveckla sina förmågor.

Finns det några ljuspunkter i föräldrarnas berättelser?

– Ja, den lättnad som de beskrev när skolgången fungerade och hur de då kunde inta en mer tillbakalutad hållning.

En del föräldrar hade varit bestämda med att deras barn skulle gå i en vanlig grundskoleklass. Varför?

– De ville att barnen skulle få fortsätta vara delaktiga och de trodde att deras barn skulle få draghjälp av de andra eleverna. Men de såg också på frågan ur ett större perspektiv och menade att det kunde vara välgörande för hela klassen om klasskamraterna fick se att man kan vara olika och duga som man är.

Har skolan stöttat föräldrarna när de har velat ha integrerad skolgång?

– Inte alltid. En förälder som ville att hennes barn skulle gå i samma klass som förskolekompisarna mötte totalt motstånd från skolledningen. Den biträdande rektorn hänvisade till särskolan. Det slutade med att barnet började på en annan grundskola där man var van att ta emot elever med Downs syndrom.

Och de föräldrar som i stället valde en särskola för sina barn. Hur resonerade de?

– De tänkte också i termer av delaktighet, men menade att deras barn skulle ha lättare att komma till sin rätt där. Att de har bättre förutsättningar att ta plats och bygga upp sitt självförtroende i en grupp av barn med liknande förutsättningar.

Yrke: Universitetslektor i specialpedagogik vid Stockholms universitet

Aktuell: Med rapporten Föräldraskap med särskilda utmaningar som ingår i special-pedagogiska institu-tionens Working paper-serie där hon har intervjuat 18 föräldrar till 13 barn, 11 med Downs syndrom och 2 med hjärnskada.

ur Lärarförbundets Magasin