Ingår i temat
Frånvaro
Läs senare

Främja närvaro säkraste metoden

FRÅNVAROVarje elevs frånvaro är unik, och behöver utredas som sådan. Redan i lågstadiet kan destruktiva mönster börja skönjas, konstaterar regeringens utredare Malin Gren Landell. Det bästa sättet att slippa problematisk frånvaro är att arbeta närvarofrämjande.

Bild: Joanna Hellgren

Malin Gren Landell är psykolog och författare till utredningen Saknad! Uppmärksamma elevers frånvaro och agera, som hon skrivit på regeringens uppdrag. Hon får ofta frågan vilka som är de vanligaste skälen till problematisk skolfrånvaro men väljer helst att inte svara. Orsaken är att hon vill undvika att styra synen på vilka lösningar man ska ta till.
– Det är så olika från person till person och man måste kartlägga på både individnivå, skolnivå och vad gäller social miljö och se hur de samverkar för just den eleven.

Hon efterlyser också mer forskning om både orsaker och effekter.
– I dag saknas till exempel siffror på huruvida problematisk frånvaro ökar eller ej. Inte heller finns data kring konsekvenserna av frånvaron, varken vad gäller skolresultat eller hur man mår, säger Malin Gren Landell.

Något som man emellertid redan vet är att stadieövergångar med skolbyten, som att börja gymnasiet, har betydelse. Efter förslag i hennes utredning finns nu beslut om att grundskolan måste rapportera till mottagande gymnasium om en elev haft problematisk frånvaro, så att gymnasieskolan ges möjlighet att sätta in resurser redan från början.

Så får du med föräldrarna

Krysmyntha Sjödins råd för att skapa en bra relation till föräldrarna:

  • Lyssna! Alla föräldrar vill att det ska gå bra för deras barn.
  • Ta fram empatin och bekräfta att du ser och förstår förälderns oro.
  • Sök sätt att samtala som fungerar. Ändra ditt sätt att kommunicera eller byt kontaktperson om relationen fungerar dåligt.
  • Försök skapa en känsla av allians. De flesta föräldrar är väldigt kunniga och engagerade i sina barn och det gäller att ta vara på det så att man kan sträva åt samma håll.

Men för att stävja problemet i sin helhet bör man vara uppmärksam redan långt tidigare.
– De kommuner jag pratat med tycker sig se en ökning bland yngre. Redan i lågstadiet kan elever anlägga mönster av frånvaro som man behöver arbeta med att bryta.
Malin Gren Landell vill se att elevhälsan tar ett kliv fram och gör skolledningen alert.
– De sitter inne med kunskap om vad som är närvarofrämjande och om social utsatthet och hur man kan arbeta kränkningsförebyggande.

Vissa orsaker kan vara extra lätta att missa, som föräldrars missbruk eller psykiska sjukdom. Eleverna vill gärna dölja sådant och gör sig osynliga, berättar Malin Gren Landell.
– De försöker vara duktiga och berättar inte för någon vad som pågår hemma men det kan vara lätt att hjälpa dem. Man kan göra en ”deal”, att om det har varit en stökig natt så ska de komma ändå, åtminstone några timmar. Och man kan försöka få dem att känna sig sedda och fråga hur man kan hjälpa.

Några av skälen som elever själva anger för egen hög frånvaro är att de inte fått det pedagogiska stöd de hade behövt, att de inte upplevt undervisningen som motiverande, mobbning från både elever och lärare och att det inte märkts om de varit borta, berättar Malin Gren Landell.
– Det de önskar sig är bland annat en undervisning som både är stimulerande och begriplig, att lärare visar respekt för elevers stressnivå och till exempel inte lägger för många prov samma vecka och att det inte finns håltimmar i schemat.

I en enkät från Riksförbundet Attention, från 2015, svarade 48 procent av vårdnadshavarna att deras barn har svårt att komma i väg till skolan på grund av upplevt bristande stöd. När det gäller elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är Malin Gren Landells råd att framför allt jobba med tillgänglig lärmiljö, med exempelvis färgkodade scheman och sammanhållna skoldagar. Håltimmar kan nämligen trigga frånvaro – eleverna går helt enkelt hem i stället för att vänta på nästa lektion. Hon rekommenderar också att inte göra frånvaron till en fråga i sig utan i stället tänka på att främja närvaro, som att förebygga kränkningar, skapa goda relationer till eleverna och ha en god fysisk skolmiljö som bidrar till elevers trivsel.

Tydliga regler som följs och upplevs som rättvisa kan också gynna närvaro, berättar Malin Gren Landell.
– Men då måste man kolla att de också verkligen leder till ökad trygghet. Regler är inget självändamål och de får inte leda till ett hårt och bestraffande klimat utan ska fungera relationsfrämjande.

Bild: Joanna Hellgren

Närvarofrämjande är även delaktighet och inflytande för eleverna.
– Kanske för att det man gör blir mer begripligt om man fått vara med och bestämma om det. Att besluta om saker tillsammans är också relationsbyggande. Men ansvaret får inte tippa över helt på eleven så att det blir mer än den klarar av, säger Malin Gren Landell.

I somras klubbades ett av hennes förslag från utredningen, nämligen att rektor är ansvarig för att utreda frånvaro, och hon hoppas att det ska leda till förändring.
– ”Vänta och se” är en alldeles för vanlig metod.

Krysmyntha Sjödin är psykoterapeut och verksamhetschef på Framnäsgruppen, som bland annat arbetar med familjerådgivning och öppenvård. Enligt hennes erfarenhet etableras frånvaroproblematik ofta på allvar i slutet av mellanstadiet eller början av högstadiet och hon ser flera skäl till det.
– Då har man gått i skolan i många år och kanske upplevt problem länge och hunnit bli väldigt trött på skolan. Själva stadieövergången är också en stor omställning och så har eleverna börjat få mer hormoner i kroppen. Man ska bli sin egen person och förstå ett förändrat socialt samspel.
Krysmyntha Sjödin arbetar som handledare för pedagoger och andra som har elever med problematisk skolfrånvaro men möter också föräldrar och elever direkt, dels när föräldrar själva kontaktar henne i egenskap av psykoterapeut och dels när hon anlitas av socialtjänsten. Tillsammans med specialpedagogen Marie Gladh har hon utarbetat Nyckelmetoden, som de beskriver i sin bok Saknad i skolan – en vägledning för lärare.

Eleven måste hjälpas bort från total kravlöshet och träna sig i att stå ut med ett visst mått av utmaning i livet.

Med Nyckelmetoden arbetar man med täta och regelbundna möten med eleven hemma eller på platser dit eleven accepterar att komma. Samarbetet inleds med tre möten med max en vecka emellan, för att skaffa sig en första bild av problematiken och hur man kan jobba tillsammans. Elevens intressen, historia, ambitioner och förutsättningar kartläggs och man gör sedan en sammanställning och analys för att avgöra hur man ska gå vidare. Sista träffen ska utmynna i ett schema som ger struktur och en känsla av att ändå gå i skolan, på elevens eget sätt. Det kan innebära något så enkelt som tider för att läsa en bok eleven valt själv och för kontakt med en pedagog eller kurator. Schemat bör sättas upp på kylskåpet så att det lätt blir synligt.
– Eleven måste hjälpas bort från total kravlöshet och träna sig i att stå ut med ett visst mått av utmaning i livet, säger Krysmyntha Sjödin.

Så kan du hjälpa eleven

Malin Gren Landells råd för att möta elever med problematisk frånvaro:

  • Ta reda på orsakerna.
  • Engagera andra, som elevhälsa och socialtjänst.
  • Efterfråga eleven – säg ”du är saknad!”
  • Bygg en relation och värna den.
  • Bibehåll kunskapsfokus – hjälp eleven att fortsätta lära utifrån sin kapacitet.
  • Signalera med all tydlighet att det är närvaro som räknas – men att straffa kommer inte att hjälpa.

Att elever mår så dåligt att de inte klarar av den minsta ansträngning är extremt ovanligt. Det är dock viktigt att den som gör schemat flyttar positionerna mycket sakta, i lyhört samarbete med eleven och noggrant stämmer av hur det upplevs, menar Krysmyntha Sjödin.
– Man måste vara öppen och förklara målen med det man föreslår. Hemliga strategier är värdelöst – det fungerar inte.

Kontakten med eleven ska vara direkt, och inte enbart gå genom föräldrarna, även om de är viktiga samarbetspartners.
– Ofta är skolan ett infekterat samtalsämne hemma, där tjat kan bidra till problemet. Tillsammans med föräldrar och elev kan man prata om hur föräldern kan stötta på ett bättre sätt, och hitta nya vägar för kommunikation på hemmaplan, säger Krysmyntha Sjödin.

Hon exemplifierar med att fråga den morgontrötta eleven om det är okej att föräldern försöker hjälpa den upp genom att dra upp rullgardinen, i stället för att lirka, tjata och bli irriterad.
Varken föräldrar, pedagoger eller elevhälsa bör vara alltför rädda för bakslag, menar Krysmyntha Sjödin. Sådana kommer, men behöver inte innebära att man backar till noll igen.
– Kanske är det bara någon liten sak som behöver justeras för att försöka igen, som att få börja lite senare nästa gång, säger hon.

Bild: Joanna Hellgren

Längre, sammanhängande frånvaro är nästan dubbelt så vanligt i grundsärskolan som i grundskolan, enligt Malin Gren Landells utredning Saknad!. Roland Widlund är rådgivare på Specialpedagogiska skolmyndigheten, med inriktning på elever med lång och ogiltig frånvaro, och han anser att frånvaro i särskolan inte uppmärksammas som ett problem i den utsträckning det borde.
– Generellt har ju särskolan fått kritik för att den består för mycket av omsorg och för lite av undervisning. Frånvaro i särskolan kanske delvis handlar om att man tycker synd om eleverna och därför inte vill ställa krav på, eller pusha dem, säger han.

Han betonar samtidigt att omhändertagande är en självklar och naturlig del av särskolans arbete och det handlar om traditioner och inte om att personalen är dålig.

Roland Widlund konstaterar att de elever som går i särskola kan ha föräldrar som stödjer frånvaro, eller som själva har en bakgrund i särskolan och därför inte klarar att organisera sin vardag så att de får i väg sina barn till skolan.
– Då kan man behöva ge ett samlat stöd till både elev och förälder för att få det att fun­gera.

En viktig del i problematiken måste också angripas på samhällsnivå.
– Det finns nästan inga arbeten där en särskoleexamen är en förväntan och många av dem som går särskola får heller inga jobb. Då är det antagligen svårare för alla inblandade att se varför det är viktigt att gå i skolan. Vi behöver få fler jobbtillfällen för de här eleverna, säger Roland Widlund.

Studievägledare på särskolan behöver också arbeta än mer med att peka ut ett framtida arbete som ett möjligt slutmål för eleverna.
– Signalen måste vara att det är viktigt att gå i skolan men skolan ska anpassas efter elevens behov och förutsättningar. Om vi tror på utbildning måste vi visa det.

Alla artiklar i temat Frånvaro (7)

ur Lärarförbundets Magasin