Läs senare

Greta-effekt på ­specialpedagogiken?

ForskningSamhället identifierar ständigt hotbilder. Ibland får skolan i uppdrag att hantera dem. Hur har det påverkat special­pedgogiska reformer? Helen Dwyer, vars forskning går tillbaka till både sydafrikanskt 1940-tal och svensk rasism mot samer, har till sin förvåning funnit att klimathotet var mer närvarande i skolpolitiken förr – men hoppas på ändring.

28 maj 2019
Illustration: Tzenko Stoyanov

Helen Dwyer har en bakgrund som fritidspedagog och statsvetare och är numera också doktor i specialpedagogik. I sin avhandling studerar hon hur hot och katastrofer på samhällsnivå påverkar skolreformer som i sin tur inverkar på barn i riskzon. Ett viktigt begrepp i avhandlingen är säkerhetisering, vilket innebär att man uppfattar ett hot främst på statlig nivå och sedan med olika politiskt drivna medel försöker möta hotet för att få det att minska.

– Det handlar särskilt om vilken retorik man använder för få en fråga att hamna högst upp på den politiska agendan, säger Helen Dwyer.

Avhandlingen består av flera studier och en av dem rör säkerhetiseringsprocesser kopplade till utbildningsreformer kring etnicitet och grupptillhörighet mellan 1940- och 70-talet. Helen Dwyer tittade på hur ursprungsbefolkningarna i Sverige och Sydafrika har särbehandlats. I båda länderna gjordes urskiljningar baserade på etnisk tillhörighet men också på yrkestillhörighet.

I Sverige handlade det om att de icke bofasta samernas barn skulle gå i den särskilda nomadskolan för att senare kunna arbeta med renskötsel. I Sydafrika gavs ursprungsbefolkningen en lägre utbildning än den vita minoritetsbefolkningen för att jobba främst inom industrin och jordbruket.

Det är intressant att se att Greta Thunberg har lyckats engagera och mobilisera ett stort upprop i miljöfrågan som många politiker inte lyckats med.

– Krafterna bakom säkerhetiseringarna i båda länderna byggde på rasistiska idéer om att ursprungsbefolkningarna var i behov av riktad utbildning. De svenska myndigheterna menade också att de icke bofasta samerna skulle utbildas till att stanna kvar som renskötare eftersom de skulle ha svårt att anpassa sig vid möte med det svenska samhället, säger Helen Dwyer.

Tre skäl angavs: nationalekonomiska, kopplade till renskötsel; humanitära – samerna behövde skyddas från majoritetssamhället för att behålla sin kultur; och funktionalistiska – samerna ansågs ha kollektiva egenskaper som gjorde dem särskilt skapta för renskötsel.

Helen Dwyer.

Under planeringen av senare reformer såg Helen Dwyer tecken på att assimilering i stället ansågs vara att föredra och nomadskolans existens diskuterades. Inför Lgr 62 undersöktes möjligheten att ge alla barn en likvärdig utbildning i den allmänna nioåriga skolan och i årskurs 9 kunde de samiska barnen sedan välja en inriktning mot renskötsel.

I Sydafrika ledde den så kallade bantureformen till segregation och diskriminering och senare till konfrontationer.

– Men man måste komma ihåg att reformen till en början ledde till en ökad utbildningsgrad bland ursprungsbefolkningen, säger Helen Dwyer. Det fanns föräldrar som var nöjda eftersom deras barn inte längre vistades på gatorna och riskerade att hamna i kriminalitet och de kunde se att barnen fick utbildning som ledde till arbete.

Helen Dwyer fann också att det ibland var själva reformen som uppfattades som ett säkerhetshot. Förslaget om sju års folkskola uppskattades inte bland alla icke-bofasta samer. Man menade att ett extra år inte gynnande samebarnen utan snarare kunde göra att deras möjligheter att utvecklas till yrkeskunniga renskötare minskade.

– Utbildningsreformen skapade ett uppfattat hot mot deras identitet hos den renskötande befolkningen. De ville arbeta för ett bevarande av sin kultur, sitt språk och sitt yrke. Processen går att se som själv-säkerhetisering, säger Helen Dwyer.

I en av de andra studierna tittade hon på hur miljösäkerhet har kopplats till utbildningsreformer.

– I Sverige är det på lokal nivå som man skapat miljöprojekt som uppmärksammar effekterna av miljöhot, som ”I ur och skur”, Grön Flagg och WWF Ekologiska fotavtryck. Det gick även att se att engagerade lärare påverkat hur miljöhot mottagits på lokal nivå.

Miljöhot har – om man utgår från den internationella nivån och FN:s Agenda 2030 – inte fått rimligt inflytande på utbildningsområdet, menar Helen Dwyer.

Hon kunde också se att miljöhot och miljöfrågor var tydligare framskrivna i tidigare läro- och kursplaner än i Lgr 11.

– Det är intressant att se att Greta Thunberg har lyckats engagera och mobilisera ett stort upprop i miljöfrågan som många politiker inte lyckats med. Hon verkar kunna samla den nya generationens barn och ungdomar till att stå upp för miljöfrågan i ett globalt sammanhang och har fört fram klimat- och miljöhot som ett långsiktigt tema att bemöta. Jag hoppas att det kommer att få påverkan så att frågan aktualiseras mer i utbildningssammanhang.

Något hon också önskar se är en större medvetenhet om den ökande sociala polariseringen, som riskerar att skapa kunskapsmässiga klyftor.

– Det behövs mer resurser för att stärka den likvärdiga utbildningen.

Helen Dwyers avhandling: Children at risk – Securitization theory and special education reforms (Stockholms universitet, 2018).

ur Lärarförbundets Magasin