Läs senare

Här ger tecken tyngd åt orden

När orden tryter är det händerna som talar på skolenheten Boken vid Enebackeskolan i skånska Höör. Med tecken som stöd blir snacket tydligare.

27 feb 2014

Bild: Rainer Withagen.
Alla eleverna på Boken vet hur man ger extra eftertryck åt det man vill säga med hjälp av en eller några betydelsebärande gester.
Och alla verkar tycka att det är jättekul att lära sig nya tecken.

– Vi tecknar inte på lektionerna, och inte hela tiden. Men det kommer naturligt när eleverna känner att det behövs, säger Kerstin Dahlberg Johansson som är specialpedagog och talpedagog i Höörs kommun.

Förskoleeleven Tuva gör en snurrande handrörelse.

– Det här är en virvelvind, berättar hon.

Klasskompisen Oliver sätter pekfingret under näsan. Det är ”brun” för det är där mustaschen brukar sitta.

Den handgripliga kommunikationen är en del av skolans satsning på ett särskilt tal- och språkspår som ska skapa en trygg grund att stå på för elever med svårigheter.

Tanken är att de så kallade ”språkbarnen” på ett naturligt sätt ska inkluderas i de vanliga klasserna och fungera i gruppen, även de gånger det inte finns någon pedagog på armlängds avstånd.

– Visst behöver de stöd och hjälp av vuxna, men det är lika viktigt att de kan umgås med andra barn i samma ålder och delta i samma aktiviteter.

– För många blir det lättare att komma in i gemenskapen när både de själva och kompisarna kan använda tecken, säger Kerstin Dahlberg Johansson.

Allt började för ungefär tre år sedan då hon lade märke till att antalet elever med språksvårigheter av skiftande slag hade ökat markant.

Som en liten kommun har Höör inte några resurser till en egen språkförskola eller språkklass.

Men behoven fanns, och finns fortfarande.

Kerstin Dahlberg Johansson tog upp frågan i kommunens centrala elevvårdsteam där hon sitter med. Hon talade också med rektorn, Karin Birger, som genast ställde upp.

Till att börja med erbjöds de skolanställda att delta i en studiecirkel på kvällstid, en cirkel som nu har gått i ett par varv.

Målet har varit att öka förståelsen kring språkstörningar och språkutveckling. Kerstin Dahlberg Johansson har förmedlat de kunskaper hon själv har fått med sig från flera vidareutbildningar hos bland annat spsm, Specialpedagogiska skolmyndigheten. Hon har också lärt ut grunderna i TAKK (se faktaruta), så att pedagogerna i sin tur kan föra dem vidare till eleverna.

Både lärare och fritidspersonal har deltagit i cirkeln, och för många har kursen blivit en dörröppnare.

 

Från ekonomipersonalen har kokerskan Mia Sandquist varit med. Hon har blivit en fena på att teckna samtidigt som hon talar med barnen.

Efter varje måltid tecknar eleverna ”tack för maten”.

– Det kommer helt naturligt. Att använda händerna när man talar är bra för alla. För oss vuxna också, tycker Mia Sandqvist.

Den metod som används på Boken är TAKK, eller tecken som stöd, som Kerstin Dahlberg Johansson säger. Hon kan vittna om vilken befrielse tecknandet kan vara för ett barn som har svårt att få fram sitt budskap i ord.

– Äntligen får han eller hon de verktyg som behövs för att bli förstådd. Det kan betyda så mycket.

– För mig som talpedagog blir det lättare att förstå vad de vill ha sagt. Och åt andra hållet kan jag hjälpa dem när de rätta orden inte dyker upp. Jag ger det första tecknet, så kommer fortsättningen på en gång.

För att eleverna steg för steg ska utöka sina teckenförråd ordnas flera roliga aktiviteter på Boken. En gång i månaden sätter man till exempel upp en tavla med nya tecken i korridoren och eleverna får tävla om månadens tecken.

Det är mycket populärt.

När de anställda på Boken väl hade fått en grundläggande förståelse för språkproblematiken, tyckte Kerstin Dahlberg Johansson att det var dags att utveckla satsningen. Hon vände sig till SPSM, med en ansökan om att få starta ett tal- och språkspår, en lösning som skulle kunna passa mindre kommuner med begränsade resurser.

– Min tanke är att det ska finnas ett tal- och språkspår på en förskola, en 1–6-skola och ett högstadium i kommunen. Sedan ska övriga skolor kunna dra nytta av den kunskapsresursen.

Första gången fick hon nej, men andra gången gick projektet igenom.

Tal- och språkspåret är flexibelt utformat för att det ska kunna anpassas till de rådande behoven, som i en liten kommun kan skilja sig mycket från år till år.

Projektet har gett Kerstin Dahlberg Johansson mer tid att ägna sig åt de barn som behöver särskild hjälp med språket. Ibland träffar hon språkbarnen i mindre grupper, men i regel tycker hon att det är bättre med individuella möten.

– Jag tar inte ut dem från klassrummen mer än nödvändigt. Barnen ska vara så mycket som möjligt i den vanliga skolmiljön. Men samtidigt kan en del elever tycka att det är skönt att komma ifrån en stund och jobba på egen hand.

Att tidigt upptäcka ett språkproblem kan förebygga värre problem längre upp i åldrarna.

– Ju tidigare insatsen görs, desto bättre. Det visar all forskning.

Åtskilliga gånger har hon sett hur insikten om ett bakomliggande språkproblem har löst upp en knut. För många lärare kommer förklaringen som en aha-upplevelse.

Den kan ge en ny förståelse för barnet och på samma gång öppna dörren för nya sätt att ta itu med situationen.Bild: Rainer Withagen.
Ska inte en utbildad lärare själv förstå att ett barns problem kan bottna i en språkstörning?

Kerstin Dahlberg Johansson konstaterar att det inte alltid är så lätt.

– Om ett barn har fonologiska och grammatiska svårigheter så hörs det förstås på talet. Men när det handlar om pragmatiska och semantiska problem, som har med förståelsen att göra, märks störningen inte på samma sätt.

– Väldigt ofta är det dessutom en blandproblematik där det kan vara svårt att reda ut vad som är hönan och ägget.

– Och en lärare ska kunna så mycket. Språkstörning är en relativt ny diagnos. Många lärare har gått ut lärarhögskolan utan att höra ett ord om sådant.

Mot den bakgrunden är det kanske inte konstigt att barn med språkförseningar eller språkavvikelser ibland blir misstolkade.

Ett barn som inte kan formulera sina tankar kan till exempel uppfattas som blygt eller tystlåtet.

Ett barn som slåss kanske tas för en bråkstake, när det i själva verket handlar om ren frustration över att inte hitta orden eller att barnet inte förstår de sociala koderna.

– Därmed inte sagt att det alltid är språkstörningar som leder till slagsmål, påpekar Kerstin Dahlberg Johansson.

 

Hennes eget intresse för språksutveckling började när hon för länge sedan hade en elev som alltid höll sig utanför.

– Jag tänkte: det barnet har en utvecklingsstörning.

Men hon funderade på saken en gång extra. Kunde det vara något annat? Ett språkligt problem?

Eleven fick hjälp med sin språkutveckling och mötte större förståelse från personalen. Efter det gick allting bättre. Eleven fann sin plats i klassen och trivdes i skolan – även om Kerstin Dahlberg Johansson hade önskat att den blivit ännu mer delaktig.

I dag har eleven gått ut högstadiet med goda resultat.

Att elever med språkstörningar har nytta av kunna ta händerna till hjälp för att uttrycka känslor och behov är inte svårt att förstå.

Men varför ska alla eleverna på Boken vid Enebackeskolan – och de anställda också för den delen – lära sig att tala med tecken som stöd?

– Dels för att då blir det mer naturligt för alla att en del barn behöver hjälp med språket, och för att språkbarnen kan lära sig av andra. Men dels också för att det är bra för alla barn att kunna ta händerna till hjälp. Det man upplever med både örat, ögat och handen blir så mycket lättare att strukturera, säger Kerstin Dahlberg Johansson.

Helst tycker hon att barnen ska börja med tecken redan i förskolan.

Mycket riktigt kommer händerna flitigt till användning i förskoleklassen. Som när barnen tränar Tre pepparkaksgubbar inför Lucia. Varje versrad åtföljs av inlevelsefulla åtbörder.Bild: Rainer Withagen.
– Till sånger är tecknen särskilt bra. Texterna sätter sig mycket fortare, berättar förskolläraren Ann Åkesson.

Höör är en av tolv kommuner som aktivt deltar i Ifous program för ökad inkludering i skolan.

– Och tal- och språkspåret ligger väldigt väl i linje med det, konstaterar Karin Birger.

Nu går språkprojektet på Boken mot sitt slut, men Kerstin Dahlberg Johansson hoppas att det kan förlängas och att kunskapen så småningom kan föras vidare till andra skolor.

Fakta

Bokstäverna i TAKK står för Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation. Andra benämningar på metoden är Tecken som stöd och Tecken till tal. TAKK används framför allt av hörande personer för att förtydliga och förstärka det talade ordet.

Tecknen är i regel desamma som används i vanligt teckenspråk, men variationer och avvikelser kan förekomma. Däremot har TAKK inte någon egen grammatik utan används som ett extra hjälpmedel som kompletterar talet.

TAKK används ofta för att underlätta kommunikationen vid språkstörningar.

Ifous, Innovation, forskning och utveckling i skolan är ett oberoende forskningsinstitut.

ur Lärarförbundets Magasin