Läs senare

Här kan Emelie andas ut

Emelie är glad för att gå till skolan. Hon är glad när hon kommer hem. Det räcker långt för henne och mamma Jennie, efter år av
skolmisslyckanden.

01 Feb 2016

Foto: Emelie AsplundVi är många runt Emelie Persson i dag. Fotograf och reporter, och så kanske det konstigaste av allt, mamma är med i skolan. Det brukar hon ju inte vara.
Emelie är på gott humör och håller ett stadigt tag om sin mobiltelefon där hon snabbt bläddrar mellan olika låtar från Eurovision. Hon kan låttexter på allehanda språk, artistnamn, startnummer och placering.

Emelie Persson går i årskurs sju på Kapareskolan i Kungsbacka kommun. Denna morgon ska hon ha svenska, men just nu är hon så inne i att skriva av låttexter, att de planerade uppgifterna får bero något.

– Emelie är medveten om sitt schema, samtidigt är det inte viktigt att stressa fram att vi ska göra precis det vi har planerat just nu, säger resurspedagogen Jeanette Othbäck.

Emelie Persson har andats ut. Och mamma Jennie Persson också. Det går inte att beskriva det på något annat sätt efter att ha lyssnat på Jennies berättelse, allt medan Emelie styr vidare bland melodifestivallåtarna i rummet intill.

Emelie lärde sig prata vid drygt fyra års ålder och först spekulerades det kring språkstörning. En första utredning ledde inte till någon diagnos. I årskurs tre tilltog svårigheterna.

– Skolämnena blev mer abstrakta, hon blev frustrerad och lärarna verkade mest tycka att hon skulle skärpa sig, säger Jennie Persson.

I fyran kollapsade allt. Vid överlämningen från trean hade såväl psykolog som logoped framhållit att Emelie har ett stort behov av vuxenstöd, även på raster.

– Det blev inget av det. Hon mobbades och hon hamnade mer och mer ensam i ett grupprum utan undervisning.

I fyran diagnostiserades Emelie med autism och senare även med adhd.Foto: Emelie AsplundEmelie skadade sig själv och mådde mycket dåligt. Motståndet att gå till skolan var starkt. Av rädsla för att bryta mot skolplikten tvingade föräldrarna Emelie dit, dag efter dag.

– Det vill jag aldrig behöva göra igen, säger mamman.

Nu tvingar inte föräldrarna. Emelie vill gå till sin inredda arbetshörna på stödenheten Flex gröna. På reporterns ledande fråga om hon tycker om att gå till skolan, svarar Emelie ja, och Jennie bekräftar:

– Du är ju jättesnabb på morgnarna nu-förtiden!

I slutet av det kampfyllda mellanstadiet satte föräldrarna sitt hopp till högstadiet. De fick nys om att Kapareskolan hade en ny rektor med autismkompetens.

– Egentligen ska det inte behöva vara så slumpmässigt, att man är beroende av vissa personer, eller var man bor, säger Jennie.

– Första mötet med denna skola var fantastiskt. Det var Emelie i centrum. Ingen sa ”Vi kan de här barnen”. Säger man så är man redan fel ute.

Kapareskolans pedagoger sa att de först av allt ville lära känna Emelie och hennes behov. De frågade hur de kunde förbereda henne för skolstarten och de gav henne ett fotoalbum med bilder på lärarna.

Tidigare hade föräldrarna ofta hört att det var bra om Emelie var i klassrummet i helklass, som ett slags värdering eller strävan.

I Kapareskolan började Emelie direkt i det lilla av de två rummen på Flexenheten. Både lärare och föräldrar höll öppet för att hon kanske skulle vilja gå i sin hemklass, men snart visade det sig att Emelie inte vågade gå ut i korridorerna.

Foto: Emelie AsplundMen hon går gärna till det större rummet på Flexenheten. Dit kommer under veckan cirka 35 elever som har behov av särskilt stöd i olika grad. Emelie är den enda elev som är där all sin tid.

– Hon väljer ofta att sitta och jobba i det stora klassrummet och hon ser glad ut. Hon kommer i ett socialt sammanhang och pratar med de andra eleverna, säger Johan Bernmalm, specialpedagog på Flex gröna.

– Det skulle inte vara inkludering om vi tvingade in Emelie i en klass. Det hade inte varit rättvist att göra så. Hon skulle inte komma till skolan alls, säger kollegan Erika Johnsson och tillägger att de inte släpper strävan att Emelie ska kunna gå i sin klass, även om det inte ser ut att bli så den närmaste tiden.

För mamma Jennie är inkluderingen i Flex tillräcklig.

– I dag är Emelie inkluderad. När hon satt ensam i ett grupprum på mellanstadiet för att hon inte klarade att vara i klassen, då var hon väldigt exkluderad. Flex gröna är ett sammanhang där hon känner sig värdefull. ”Tack, mamma, att du valde denna skola till mig, det är roligt” sa hon efter några dagar här.

Specialpedagogerna Johan Bernmalm och Erika Johnsson jobbar ständigt i ett spänningsfält mellan elevernas behov av den lilla gruppen och utmaningarna i den stora. I Kungsbacka kommun har en av de särskilda undervisningsgrupperna lagts ner och ersatts av verksamheter som Flex gröna. Men kunskapen om hur man bemöter elever med stödbehov har inte följt med ut i de ordinarie klassrummen, enligt specialpedagogerna på Flex.

– Till slut frågar lärarna i frustration om eleven kan gå hos oss på Flex. Vi får stå på oss för att inte för många ska komma hit. Eleverna kan ju få stöd på annat sätt än i Flex gröna, säger Erika Johnsson.

En annan balansgång är den mellan elevens trivsel och läroplanen. Inte sällan säger föräldrar att det är minst lika viktigt att barnen ”lär för livet” som att de uppfyller kunskapskraven.

– Men vi får inte nöja oss med att eleven lär sig att åka buss. Vi ska ju följa kunskapskraven lika mycket för alla elever, säger Erika Johnsson.

– Och vi får inte heller nöja oss med att Emelie är glad. Vi måste plocka fram fler av de förmågor som vi ser att hon har inom sig, tillägger Johan Bernmalm.

Foto: Emelie AsplundEmelies mamma är medveten om att dottern kan få svårt att nå godkänt i alla ämnen. Hon tar det med ro och framhåller att Emelie har möjlighet att gå ett fjärde år på Kapareskolan. 

Till Flex gröna kommer ämneslärare och undervisar, så att eleverna får vara i den miljö där de lär bäst. no-läraren Cristina Beckerdal har schemalagda timmar på Flex för bland andra Emelie.

– Det svåraste är förstås hur jag ska lägga upp undervisningen så att Emelie går framåt. Som lärare är jag van vid att hela tiden gå framåt, och det är klart att det skapar en viss stress.

Men ja, hon ser att Emelie gör framsteg. Cristina Beckerdal gillar sitt extra uppdrag i Flex även om det förstås tar tid och kraft.

– Emelie och de andra eleverna här har sin skolplikt och de har rätt till sin undervisningstid. Vi är en lärarkår som vill mycket, men visst hade vi behövt mer tid – och tid är pengar.

Rektor Ylva Erixon sätter inte sitt hopp till mer pengar. Snarare handlar det om att använda befintliga resurser på rätt sätt. Låta ämneslärarna komma till Emelie i stället för tvärtom, till exempel. Det genererar också ett kollegialt lärande, menar hon. Ämnes-

lärarna lär sig nya strategier när de är på Flex gröna, som de sedan kan ta med sig ut i arbetslagen.

Ylva Erixon understryker att elever med autism är en utmaning för grundskolan. Men hon håller inte med Autism- och Aspergerförbundet om att elever med autism, men utan utvecklingsstörning, borde få gå i särskolan.

– Nej, det är bra att lagen ändrades så

att elever utan utvecklingsstörning tydligt tillhör grundskolan. Där ska vi inte backa. Men för att det ska bli bra för barnen med autism måste vi i grundskolan vara modiga och våga testa nya lösningar.

Bra skolgång för Emelie

  1. Kommunikation
    Öppen kommunikation mellan föräldrar och skola, både om vad som går bra och vad som går dåligt.
  2. Flexibilitet
    När något inte fungerar, ändra direkt. Funkar inte läxor, ta bort dem. Inga handläggningstider.
  3. Självkritik
    Både pedagoger och föräldrar vågar säga när en åtgärd eller metod inte fungerar. Inget skuldbeläggande.
  4. Vuxenansvar
    Inkludera barnet i beslut det klarar av. Men vuxna har ansvar att ta beslut.
  5. Hemklassrum
    En trygg plats där eleven kan visa sina förmågor.
  6. Anpassade krav
    Utsätt inte eleven för påfrestningar där det redan är känt att funktionsnedsättningen gör det omöjligt. Exempelvis kunde Emelie inte ”skriva om en hemlig sak” på nationella prov. ”Hemlig” är abstrakt för henne.
  7. Helhetssyn
    Barnet ska orka dygnet runt, även på fritiden.

Källa: Emelies föräldrar.

Flex på Kapareskolan

Kapareskolans stödenhet Flex gröna bildades höstterminen 2015, och ersatte då en tidigare verksamhet med mer traditionell stödundervisning. Där arbetar tre specialpedagoger och en resurspedagog. Ämneslärare kommer till Flex och undervisar. Eleverna kan gå allt från några timmar i veckan till all sin skoltid på Flex. Flex kan vara en extra anpassning, men är till största del ett särskilt stöd.

ur Lärarförbundets Magasin