Ingår i temat
Stöd språket
Läs senare

Här sjuder språket

Kompetens inom alternativ kommunikation kommer inte som ett brev på posten.
I Nyhemsskolan handlar det om att förändra hela skolmiljön.

29 okt 2014

När Nyhemsskolan i Halmstad byggdes för över hundra år sedan höjde många bybor på ögonbrynen. Det var onödigt med en skola så långt ute på vischan, berättar Anette Nyd Lind, handledande pedagog i språk och kommunikation, med målande rörelser. I dag ligger skolan nästan mitt i stan och vi börjar besöket med engelsklektion.Klassläraren Hanna Wigant har redan börjat gå igenom fjärdeklassarnas dagsschema när Specialpedagogiks reportageteam släntrar in en minut för sent. Det blir samhällskunskap, matematik och idrott. 

– Frågor på det? Any questions? Well, then it’s time for some english, säger hon och börjar gå igenom bildstencilerna som eleverna har framför sig.

Hanna Wigant tecknar båt, flygplan och tåg samtidigt som hon frågar vad det heter på engelska. Då och då tar hon tar hjälp av ansvarspedagogen Cathrin Christensen, eftersom hon är bättre på tecken.

Tio minuter senare är det klart som korvspad för barnen och memory tar över. Hälften av korten har bilder som ska passas ihop med rätt engelskt ordkort. För ”man måste prata engelska”, påpekar Hanna Wigant.

Nyhemsskolan har en språk- och kommunikationsprofil som genomsyras av alternativ kompletterande kommunikation, AKK. Barn med språkstörning från kommunens alla hörn kan söka sig hit. Från förskola till årskurs fem. Ungefär 30 av de 250 eleverna är så kallade språkbarn.

I varje årskurs går 40 till 50 barn uppdelade på två grupper. I varje grupp finns uppemot en handfull språkbarn och två lärare. En klasslärare och en ansvarspedagog. Den senares fokus ligger på de elever som behöver alternativ kommunikation.

 Bild: Anders Andersson.
Anette Nyd Lind vill visa så mycket som möjligt och vi är på väg till nästa lektion. På vägen berättar hon att skolan har många flerspråkiga barn. Tre elever på engelskan var nyanlända till Sverige.

Klassläraren Helena Bengtsson förklarar att hon hade fem eller sex nyanlända elever förra året. Det gör en redan komplicerad undervisningsstruktur ännu mer komplicerad. Vissa har aldrig gått i skolan och många kan varken läsa eller skriva. De flesta kan ingen svenska.

I dag har hon eget val med sin klass. Barnen är uppdelade på två klassrum som de och lärarna rör sig emellan. Men det betyder inte att det går att röra sig fritt hur som helst. Givna signaler avgör när det är dags att byta rum.

Eftersom en kollega är borta blir det stressigt att hinna vara där för alla som behöver. Men läget är ändå under kontroll.

– Jag kan tänka mig att det här kan se fullständigt ostrukturerat ut för en utomstående. Men det finns en väldigt tydlig struktur, säger Helena Bengtsson.

När barnen har så pass olika behov, och ofta olika specifika hjälpmedel, är just struktur den viktigaste pusselbiten, menar hon. Klassläraren har ansvar för vad hon kallar för ”den lite större” strukturen. Ansvarspedagogen tar hand om den ”mindre”.

Helena Bengtsson tittar nervöst på klockan. Det är mycket att göra och hon vill hinna med kaffet.

– Som jag känner det i dagsläget är det här någonstans gränsen går för hur många språkbarn man kan ha samtidigt. Vid fem eller sex stycken, säger hon.

 Bild: Anders Andersson.
Alla lärare på Nyhemsskolan får kontinuerlig utbildning i TAKK, som står för tecken som AKK. En gång i veckan har barnen teckenlektion. Det är på en sådan lektion som ansvarspedagogen Cathrin Christensen ritar ett rött kors på tavlan och visar tecknet för ambulans. När hon var liten var alla ambulanser vita med röda kors på, berättar hon för klassen. De kommer fram till att så är det ju inte alls längre. Ambulansen är självlysande i alla möjliga färger.

Vid en av bänkarna sitter Jacob och övar ihop med sin bänkgranne Jessica. De går igenom ett papper med bilder och gör tecken för olika fordon. Jacob är född med Downs syndrom och följer särskolans läroplan. Han har nästan inget verbalt språk utan läser genom att visa tecken, ljuda och humma melodin i texten.

När det blir dags för förhör går barnen fram en och en. De gör valfritt tecken inför klassen och får sedan bestämma vem som ska svara. Jacob börjar med att visa det första kortet, skrattar och väljer ett annat kort. Han gör tecknet för flygplan. Klasskamraternas händer höjs i luften.

Förutom struktur är tid A och O när det kommer till en organisation som använder AKK som byggsten. Pedagogen måste kunna vänta och barnen måste kunna vänta. Framför allt de barn som inte behöver alternativ kommunikation.

– Väntetiden kan skapa frustration i relation till vad man som lärare vill ge eleverna i form av kunskap. Samtidigt kan man ju inte skynda. Att vänta är svårt att lära sig. Det kommer med erfarenhet, säger Anette Nyd Lind.

Att bygga upp kompetens kring kommunikation tar också tid. När skolans språkprofil grundlades för snart tio år sedan var långsiktighet viktigt. Det är det fortfarande. Vid nyanställningar är personlighet centralt. ”Det andra” kan pedagogen lära sig med tiden, menar Anette Nyd Lind. Utan rätt driv och passande personliga egenskaper blir det svårt att klara jobbet.

Det har aldrig behövts några tricks för sälja in modellen till de föräldrar vars barn inte har behov av alternativ kommunikation.

– De andra barnen vinner framför allt sociala erfarenheter. Jag har nog faktiskt aldrig hört någon förälder ifrågasätta inkluderingen, säger Anette Nyd Lind.

Det finns en kö till skolan men den är inte särskilt lång. I relation till hur många barn det finns med språkstörning täcker skolan ungefär kommunens behov. Många språkbarn kommer från förskolan Gullvivan, som hör ihop med Nyhemsskolan. De är garanterade plats.

 

Här på Nyhemsskolan finns inga en-till-en datorer eller läsplattor. Däremot ett antal gemensamma sådana med olika program och appar i. Det är en kostnadsfråga, men också ett medvetet val.

– Kommunikation betyder att göra något tillsammans och det är i miljön vi bygger kommunikation. Därför valde vi att börja där, säger Anette Nyd Lind.

Barnen ska lära sig att lära och det görs inte via ett beroende av tekniska verktyg, menar hon. Hennes bästa tips till lärare som försöker skapa en god kommunikativ miljö är att vara öppen och nyfiken. Att ta till sig ny forskning och pröva nya verktyg. För Nyhemsskolans del är den kommunikativa miljön numera stabil och tiden är mogen för tekniken.

– Samtidigt som miljön är bärande är det också viktigt att barnen inte sitter och gissar. Jag skulle gärna se att vi köpte fler läsplattor och datorer som kan hjälpa dem, säger Anette Nyd Lind.

Hon tar Mehmet-Ali som exempel. Han har svårt att skriva en berättelse men kan diktera med sin mobil och på så sätt få ihop en längre berättelse med en röd tråd. Som tur är vill han gärna visa. Så vi lånar honom från matematiklektionen.

 

Bild: Anders Andersson.Mehmet-Ali tecknar och pratar samtidigt. Han pekar på ett pappersträd på väggen med grenar fulla av klisterlappar. Tyst och långsamt berättar han att det är sådant som han kan. Lapparna på väggen bredvid är sådant som han inte har börjat med än.

Ett turkost pappersark med utbytbara bilder utgör schemat. Matte, svenska, rast, musik, bild och idrott kommer han att ha i dag. När jag frågar vad som är roligast pekar han på rast men ändrar sig snabbt till bild. Att rita är roligt.

På hans matematiklektion sitter logopeden Emil Tegnebro med några elever vid ett runt bord. Hans jobb går oftast ut på att ta med sig språkbarnen in till sig och jobba med var och en. Men i dag observerar han.

– Man måste se hur de fungerar i en miljö där de behöver ta för sig också, säger Emil Tegnebro.

När språkbarnen går ut femte klass flyttar de vidare till andra skolor. Barnen som började i förskoleklass när Nyhemsskolan drog igång sin kommunikationsprofil är i dag på sluttampen av grundskolan. Det är ingen större uppföljning på gång men Anette Nyd Lind hade gärna sett att en forskare gjorde en jämförelse med en annan kommun.

– Kanske en resultatuppföljning kunde vara på sin plats. Eller varför inte en rapport om hur det har gått för barnen kunskapsmässigt och socialt, säger Anette Nyd Lind.

ur Lärarförbundets Magasin