Läs senare

Ingen ska falla mellan stolarna

Digitala verktyg, stödmaterial till alla skolor och rutiner för tidiga insatser. I Halmstad finns ett 16-årsperspektiv på elevernas utveckling.

13 maj 2016
Ingen ska falla mellan stolarna
Voffo inte? Kanske kan Astrid Lindgrens rumpnissar vara bra att ha med på en utflykt? Foto: Anders Andersson

Foto: Anders AnderssonAstrid Lindgren står det på klassrummets fönsterrutor med stora färgglada bokstäver. En jordglob är tänd i fönsterkarmen och sång hörs ifrån ett intilliggande klassrum. Morgonen är tidig och barnen hittar snabbt sina platser. Lite sömniga är de allt.
Man kan höra en knappnål falla när läraren Martin Sjunnesson instruerar årskurs två på Esperedsskolan i Oskarström utanför Halmstad.

– I dag ska vi skriva en argumenterande text. Vilken superhjälte ska med på äventyr? Texten ska ha en rubrik, åsikter, argument och en slutsats, instruerar han.

Så berättar han en historia om när han och en kompis gjorde en argumenterande text tillsammans. Så här gick det till:

– Jag och min kompis ville att Batman skulle följa med på vårt äventyr. Våra argument var att Batman ser i mörker, han är modig och är en bra kock som lagar god mat med få ingredienser. Så gjorde vi en slutsats. Det är att säga samma sak igen, fast inte med samma ord. Kan någon berätta en gång till vad vi ska göra? frågar Martin Sjunnesson.

Wilma Stangenfjord räcker upp handen och berättar sedan tydligt och med egna ord vad som ska ske. På det sättet visar hon också för sin lärare att hon har förstått.

Foto: Anders Andersson

På tisdagar arbetar klass två med ASL, att skriva sig till läsning. Eleverna började med den här metoden redan i förskoleklassen då de skrev korta berättelser på läsplattan, utan att kunna läsa.

ASL är en del av det strukturerade och metodiska arbete med språk-, läs- och skrivutveckling som pågår på skolor och förskolor i Halmstads kommun. Tanken är att ha ett 16-årsperspektiv på alla elevers utveckling. Logopeden Johanna Kristensson och specialpedagogen Erica Eklöf är hjärnorna bakom utvecklingsarbetet och det stödmaterial som erbjuds till lärare.

I stödmaterialet visar de hur lärare kan arbeta med att observera och analysera elevernas lärande. Det är en slags verktygslåda med metoder som skolorna själva ska utveckla. Johanna Kristensson och Erica Eklöf utvärderar material och metoder hela tiden och testar nya idéer.

Till vardags finns de på Kärnhuset, ett kommunalt resurscentrum i centrala Halmstad. Under sina fyra år av samarbete har de sett tydliga framsteg.

– Tidigare hörde skolorna av sig först när eleverna hade stora problem. Vi förstod då att vi måste hitta eleverna tidigare, den som hade svårigheter i tvåan hade ofta samma svårigheter i nian. Så började vi ta fram en handlingsplan för alla skolor i kommunen, vi började arbeta förebyggande och med tidiga insatser, byggda på forskning, säger Johanna Kristensson.

Foto: Anders AnderssonEleverna har tillgång till många olika digitala verktyg som ljudböcker, taligenkänning, rättstavning och talsyntes. Johanna Kristensson menar att de gynnar alla elevers utveckling – inte bara de som har behov av särskilda insatser.

– Tidigare gavs hjälpmedel endast till dem som har läs- och skrivsvårigheter. Det blev inte bra, det hände att barnen kände sig utpekade och vägrade använda dem, berättar Johanna Kristensson.

Agneta Dannberg är specialpedagog på Esperedsskolan sedan ett år tillbaka. Hon menar att metoden asl i förlängningen leder till att eleven skriver sig till lärande, genom språkutveckling och genrepedagogik.

– Det är lättare att börja med skrivandet, barnen vet vad de vill berätta. Börjar man med att läsa, så vet man ju inte vad det står i texten. Tanken är att arbeta med metoden upp till sexan. Ju äldre barnen är, desto mer arbetar vi på detaljnivå. Men metoderna är inte nog, de måste fyllas med innehåll och utvärderas, säger Agneta Dannberg.

På lektionen på Esperedsskolan kombineras ASL med just genrepedagogik. Den innebär att barnen skriver texter med olika syften: brev, instruktion, personbeskrivning, faktatext, saga och argumenterande text.

Foto: Anders Andersson

Nu åker läsplattorna fram och barnen formerar sig två och två för att skriva sin argumenterande text. De snappar snabbt, det märks att de är vana vid arbetssättet.

– Successivt har svårighetsgraden ökat och nu kan de flesta av barnen i klassen klara sig själva, efter en första genomgång av mig, berättar Martin Sjunnesson.

Det är dags för barnen att välja en Astrid Lindgren-karaktär som ska med på äventyr.

Alla par väljer olika figurer, det blir Lotta, Pippi, Madicken, Mio, Herr Nilsson. Specialpedagogen Agneta Dannberg sitter med och hjälper till när det går trögt. ”Vi tyker att Pippi ska med på äventyr”, har två elever skrivit.

– Lyssna här: Ni har skrivit tyker. Det stavas TYCKER, säger Agneta Dannberg och ljudar det första ordet och sedan det andra.

Eleverna förstår och rättar till stavningen.

Philip Ferman och Evelina Andreasson har skrivit en lite längre argumenterande text:

”Om vi hade fått välja en Astrid Lindgren-figur så hade vi valt Lilla Gubben. För att han kan skynda sig att springa iväg med oss på ryggen och för att han kan sparka på fienden. Så om ni ska på äventyr, ta med Lilla Gubben för att han kan skydda er från fienden.”

De tecknar bilder till sin text. På det sättet tränar de förmågan att berätta med bilder som vidgar upplevelsen av den skrivna berättelsen. Dessutom släpper de läsplattan för en stund och arbetar med penna och papper, det ska ju också tränas!

Det finns ingen motsättning mellan att arbeta med tekniska hjälpmedel och att använda penna. En bra lärare använder både och, anser logopeden Johanna Kristensson. Men hon tycker att lärarutbildningarna borde ge mer utbildning i hur man använder digitala hjälpmedel.

– Om det inte inkluderas i den övriga undervisningen, så faller det. Teknik kan kompensera för läshinder och digitala verktyg kan göra eleverna självständigare. Man kan använda dem på så många olika sätt och då blir de inte stigmatiserande, säger Johanna Kristensson.

ur Lärarförbundets Magasin