Läs senare

Inkludering är normen

I Tranås förverkligar man "Skolan för alla" genom att inkludera särskolans elever i grundskolan. Det kräver sin organisation, vittnar lärarna.

28 mar 2010

I början av 2000-talet började Tranås kommun gå över från skilda grund- och särskolor till en inkluderande verksamhet. Inkluderingen innebar att man började med att ha alla elever tillsammans, och sedan kunde vissa elever ibland få enskild undervisning utanför klassrummet – till skillnad från den tidigare integreringen, där dessa elever utgjorde en särskild grupp på skolan, men fick vara i klassen då och då.
    Vad är då en lyckad inkludering? En måttstock är när alla människor i en grupp känner att de har samma värde. Elever med särskilda behov måste känna att de tillhör gruppen och gruppen måste känna att det är tillåtet att vara annorlunda.
  – Tillåtandet har med värdegrund att göra. Vårt fokus låg från början på värderingar och allt eftersom fokuserade vi mer på målen, säger Karin Nilsson. Hon är nu lärare i matematik och no i år 6–9 och har arbetat mycket i särskolan under sina 17 år som lärare.
     När lärarna började jobba inkluderande utgick man från behoven: Vad behöver eleverna – i klassrummet och utanför klassrummet?
  – Det är en stor utmaning att knyta ihop ­arbetet – ibland klarar grundsär-eleverna vissa av grundskolans mål, ibland är det grund­skoleeleverna som behöver extra stöd för att klara målen. Det handlar om att ställa krav utifrån den elev man har, menar Karin Nilsson.
    Hon ingår i skolans ”Spec-grupp” med totalt tre specialpedagoger och några andra resurspersoner.  De fördelar ansvaret för alla elever på skolan som har behov av särskilt stöd, oavsett om det gäller särskolans eller grundskolans elever. I samråd med lärare upprättar de åtgärdsprogram och målskrivningar. Men Karin Nilsson är också mentor för en sexa.
  – Det är viktigt att tillhöra ett arbetslag och det är utvecklande att undervisa i både grundskola och särskola parallellt.
För att eleverna ska nå målen får lärarna hjälp av Karin Nilsson och hennes kollegor att hitta lämpligt material. Det gäller inte minst i år 7–9 där ämnena blir fler och kunskaps­målen tydligare.
  – Att anpassa material kräver mycket arbete och allt kan inte bli perfekt. Vi har hållit på med inkludering i tio år och har inte löst allt än, men det är en utveckling hela tiden, säger Karin Nilsson.

För eleverna innebär högstadietiden också att de får större självinsikt. Olikheter blir tydligare och det kan vara jobbigt att upptäcka att man inte klarar lika mycket som sina kamrater. Karin Nilsson pratar mycket om den gröna och den blå boken, som är särskolans respektive grundskolans kursplaner, och utgår från de olika mål som eleverna ska uppnå.
    – Det är en process att komma till insikt och bli trygg – det är viktigt för eleven att veta: varför läser jag enligt särskolans mål?
    Emina Murtic går i klass 7 G. I klassen är det flera av de 27 eleverna som har behov av särskilt stöd. Emina läser enligt särskolans mål. Idag har klassen biologi på schemat och läraren Monica Berg har just satt igång ett grupparbete om sex och samlevnad. Eleverna turas om att läsa högt ur biologiboken och pratar om vad de har läst. Läraren har gett varje grupp en låda med broschyrer som de kan titta i och eleverna botaniserar bland materialet. Målet med grupp­arbetet är att de ska redovisa för varandra om ett preventivmedel och en könssjukdom.
    Emina Murtic trivs bra i klassen och favoritämnet är slöjd, för där får hon sy. Hon berättar att i so har de nyss läst om Europa och då fick de skriva lite om varje land och rita och måla. Karin Nilsson berättar att i matematik är Emina med när klassen jobbar med interaktiv skrivtavla i matterummet. Då är klassen indelad i grupper som ska lösa olika problem. Men när de har räknat bråk har hon haft en del lektioner enskilt med Karin. Förra året läste de om pengar och då gjorde de ett collage som visar vad man kan handla för olika summor. Något pass i veckan jobbar de ihop med några åttor i en mindre grupp. Emina Murtic tycker att det mesta är bra.
  – Alla är snälla. Lärarna är bra. Det var lite svårt att hitta till lektionerna i början, men kompisarna hjälpte till. Jag är mest med två klasskompisar. Vi har olika prov, men inte så mycket olika böcker, säger hon.
    Karin Nilsson konstaterar att elever som Emina, som annars skulle ha gått i en segregerad skolform, mår bättre av att inkluderas eftersom de både får undervisning på sin nivå och får tillhöra en grupp. Bara en sådan sak som skolans fotokatalog visar detta tydligt – där är de nu med på klassfotot i stället för att vara på ett särskilt gruppfoto.
    Trots det merarbete för lärarna som arbetssättet för med sig, ser inte Karin Nilsson något alternativ till att arbeta inkluderande. Enligt henne är alla elever vinnare, både socialt och kunskapsmässigt.   
  – Visst finns det fördelar med traditionell undervisning, men vad ger vi då alla männi­skor? Vi har nio år på oss i grundskolan att låta alla mötas, säger Karin Nilsson.

Ebba Gladh går också i 7 G. Hon kom till skolan i sexan och tycker inte att det märks särskilt mycket att det finns elever i klassen som behöver särskilt stöd.
  – De går iväg till Karin ibland, men annars är det ingen större skillnad jämfört med förra klassen jag gick i. Jag tycker att det är bra att de eleverna får gå i vanlig klass, så att de inte blir särbehandlade, säger Ebba Gladh.
    Övriga elever kan också dra nytta av att ha specialpedagoger kopplade till klassen. Bland annat finns det positiva samordningseffekter, men det viktigaste är att eleverna får med sig en helt annan typ av kunskap.
  – En livskunskap om att människor är olika och att behoven är olika. För dem blir det naturligt, vilket det inte alltid är för vuxna, menar Karin Nilsson.
    Junkaremålsskolan har cirka 750 elever i år F–9 och det kan innebära allt ifrån en-två till nio-tio elever som är i behov av särskilt stöd. Det senaste året har i snitt fem elever varit inskrivna i särskolan.
    Hur har då den inkluderande verksamheten tagits emot av föräldrar?
  – Många tror att alla elever som läser enligt särskolans mål ser annorlunda ut. Det är samma problematik i både segregerande och inkluderande verksamhet. Men det är inte särskole­inskrivningen som bekymrar föräldrar, utan i så fall störande beteenden. Och det kan vara helt andra elever än särskoleeleverna som har sådana beteenden, förklarar Karin Nilsson.
    Skolans inkluderande verksamhet omnämndes i Carlbeck-kommitténs rapport, vilket resulterade i en rad studiebesök på skolan för några år sedan. Lärare och skolledare från andra skolor ville veta hur man jobbar, hur man löser olika situationer.
– Det finns inget ”quick fix”. Det handlar om att värdegrunden är basen – sedan kan man organisera undervisningen på olika sätt, säger Karin Nilsson.

Organisationen kan alltid förbättras, och för några år sedan tog Karin Nilsson och kollegan Lena Holmstedt upp värderingsfrågorna på nytt på skolan. De ordnade då en studiecirkel på kvällstid för de lärare som ville och 25 personer deltog. På programmet stod bland annat:

  • Vad innebär inkludering av särskolans elever? Vad krävs för att läsa särskolans mål?
  • Historik kring särskolan – varför finns den?
  • Studiebesök på en annan ort som arbetar med inkludering
  • Normalitetsbegreppet – filmer, litteratur, diskussioner
  • Metodmaterial – hur man kan jobba med elever som har svårigheter

Att börja med en studiecirkel om värdegrundsfrågor är hennes tips till alla som vill lägga om sitt arbetssätt till ett inkluderande synsätt.
  – För att välja en inriktning krävs kunskap och insikt, och det är viktigt att alla lärare på skolan har samma kunskapsbas, säger Karin Nilsson.

Lästips

För dig som vill ordna en studiecirkel om värdegrundsfrågor:

  • Läs senast uppdaterat material och ta del av aktuell forskning.
  • Ha gärna kontakt med ett universitet för att följa vad som händer på området.
  • Några av de texter som Karin Nilsson har använt är:

Peder Haug: Pedagogiskt dilemma

Ingemar Emanuelsson: I behov av särkilt stöd – och ändå godkänd? Hämtad ur antologin Att bedöma eller döma

Birgitta Andersson: Sociala berättelser och andra texter.

ur Lärarförbundets Magasin