Läs senare

Korten sätter fokus på förmågorna

REPORTAGEMed hjälp av fem färgglada förmågekort har eleverna i klass IVB2 fått både fördjupade kunskaper och helt nya insikter om sitt eget lärande. Och det som började i det lilla har nu spridit sig till hela skolan.

Alla tillsammans. I dag är det Marcus Rossi-Björkman som ansvarar för morgonsamlingen. Klassens mentor, Marie Nilsson Nordfors, ser till att förmågekorten är med på ett hörn. Foto: Anders G Warne

Det är måndag morgon hos eleverna på det individuella programmet på Häggviks gymnasiesärskola i Sollentuna. Lillchefen, klassens veteran, är inte riktigt på humör. Det är sommartidens fel. Omställningen har liksom möblerat om och stört hennes rutiner.
– Det är för tidigt med sommar. Det här är inte min grej. Jag behöver en annan stol också … och … jag är … skittrött, säger Shin-Yee Lee och visar upp en riktig surkartmin för både lärare och klasskompisar.

Några sekunder senare börjar hon fnittra. Visserligen är det sant att hon är trött, men mest ville hon busa lite med kompisarna på morgonsamlingen framme vid klassens interaktiva skrivtavla.

Marie Nilsson Nordfors Foto: Anders G Warne

Shin-Yee Lee, som gärna presenterar sig med tilläggsnamnet Lillchefen, skojar gärna. Och ofta. Men samtidigt tar hon sin skolgång på stort allvar. Numera förstår hon också mycket bättre vad som krävs av henne – och det tack vare förmågekorten som klassen arbetat med sedan höstterminen 2014.

De fem förmågekorten ligger upplagda på bordet och Shin-Yee Lee tar direkt på sig uppgiften att förklara vad som är vad. Att det röda kortet är Ansvar, det gula Samarbete, det gröna Reflektion, det blå Kommunikation och slutligen ett orangefärgat som står för Kreativitet.
– Min favorit är röd – Ansvar, säger Shin-Yee Lee som efter en stunds funderande sedan konstaterar att även några av de andra förmågorna faktiskt också står högt i kurs, och vips har hon pekat ut alla fem som bäst.
– Och jag gillar att spela gitarr, och det är kreativt, tillägger hon och lyfter det orangefärgade kortet som har en tecknad gubbe och en glödlampa som förtydligande illustration.

Förmågekorten har klassens mentor, Marie Nilsson Nordfors, utvecklat utifrån utbildaren Susanne Weiner Ahlströms förmåge-cirkel. Cirkeln i sig, indelad i fem tårtbitar med fem olika förmågor, kan förklaras som en konkretisering och sammanfattning av de fem förmågor som eleverna förväntas utveckla utifrån läroplan, syftestexter och kravnivåer i ämnesplanerna.

Det var när Marie Nilsson Nordfors fick cirkeln presenterad för sig på en föreläsning som idén väcktes att gå vidare med konceptet. Efter en tids klurande valde hon ut bilder som kunde illustrera de olika förmågorna och fixade sedan inplastade kort i olika färger – samma kulörer som används i cirkeln.

Koncentration. Sabir Warsame lyssnar uppmärksamt på vad kompisarna berättar, vid sin sida har han lärarassistenten Tarja Löf. Foto: Anders G Warne

När korten väl var tillverkade påbörjades arbetet att lära klassens elever vad förmågekorten står för, och få dem att koppla ihop rätt förmåga med rätt kort.
– Huvudsyftet var att korten skulle sätta i gång tänkandet hos eleverna, och att vi med struktur och mönster fick något tydligt att hänga upp allt kring, säger Marie Nilsson Nordfors som sett stor utveckling i klassen sedan de kom i gång med korten.
– Det är mycket lättare att motivera eleverna nu och vi kan dessutom prata om begrepp som tidigare var alldeles för abstrakta för dem att förstå, säger hon.

Korten finns hela tiden med på ett hörn i undervisningen, och kunskapen om de olika förmågorna nöts in på alla möjliga sätt. Exempelvis genom ett specialgjort, bingoliknande spel där varje deltagare får en förmågebricka som ska fyllas på med tillhörande underkategorikort.

Foto: Anders G Warne

Marie Nilsson Nordfors, Shin-Yee Lee och klasskompisarna Marcus Rossi-Björkman och Sabir Warsame börjar spela för att visa hur det går till. Först får de välja var sitt förmågekort och därefter får de var sin bricka med sex rutor. I varje ruta finns ett ord med tillhörande bild som hör samman med förmågan de valt. Samma ord med illustrationer finns även på korten som sprids ut upp och ned på bordet.

Marcus Rossi-Björkman plockar upp det första.
– Kompis står det, vilken förmåga hör det till, Marcus? frågar Marie Nilsson Nordfors och tecknar för att förtydliga.

Marcus Rossi-Björkman ser nöjd ut och placerar kortet på sin egen bricka, den som hör till den gula förmågan – Samarbete.

Spelet fortsätter sedan på samma sätt; planerakortet hamnar på Marie Nilsson Nordfors kreativitetsbricka, tyckakortet på Shin-Yee Lees reflektionsbricka och kortet på en Ipad placeras på kommunikation.

Under spelets gång hjälper Marie Nilsson Nordfors till att läsa och tyda när så behövs. Emellanåt krävs ytterligare förklaringar, men de allra flesta ord och bilder har gänget bra koll på.

Koll på korten. Tycka, vilken förmåga hör det till? frågar Marie Nilsson Nordfors. Sabir Warsame funderar. Foto: Anders G Warne

I ärlighetens namn bör ändå nämnas att det alls inte var självklart med förmågekorten i början. Att införa något helt nytt görs inte i en handvändning.
– Det tar olika lång tid för eleverna att lära sig begreppen. Man får visualisera mycket så att de förstår. Det gäller också att inte ge upp. Själv är jag både envis och tjurig, och det behövs, säger Marie Nilsson Nordfors, som nu kan se resultaten av sin ihärdighet.

Shin-Yee Lee hör till dem som snabbt kopplade vad förmågekorten handlar om. Hon utvecklades mycket, och det på förhållandevis kort tid. Hon blev både mer delaktig, aktiv och mer intresserad än hon varit tidigare. Och det var inte bara i skolan som förändringen märktes.
– Nej, även hemma. Hennes föräldrar undrade vad vi hade gjort med henne, hon blev som en helt ny person. Det är härligt att se, säger Marie Nilsson Nordfors.

Lärande i kvadrat. Med det bingoliknande spelet lär sig eleverna vad som hör till respektive förmåga. Foto: Anders G Warne

Det märks tydligt i klassen att förmågekorten är ett naturligt inslag i undervisningen.
– Jag och Marcus samarbetar, säger Shin-Yee Lee när de båda sitter tätt samman och letar efter senaste väderrapporten på paddan.

Strax därefter ljuder hennes stämma igen då hon redovisar nästa förmåga hon använder.
– Jag tar ansvar, säger hon och bär undan kartboken som just använts under morgonsamlingen.

Men även de elever som inte är lika verbala som Shin-Yee Lee kan, med hjälp av korten, förmedla vad de gör eller vill. Marie Nilsson Nordfors berättar om en elev som tidigare hade svårt att samarbeta men under en aktivitet hämtade det gula och röda kortet och lade framför datorn. Sedan hämtade han Marie för att visa att han nu både tog ansvar och ville samarbeta.
– Efter den händelsen hämtade han alltid korten så snart det var fler som ville ha datorn, och samarbetet med kompisarna fungerade utan problem, berättar hon.

Favoritplats. I förmågerummet kan eleverna välja musik med hjälp av QR-koder. Shin-Yee Lee vill lyssna på Samir och Viktor. Foto: Anders G Warne

Det som från början bara var en arbetsmetod i klassen hos Marie Nilsson Nordfors och hennes assistent Tarja Löf har nu spridit sig till andra lärare. Och det är något skolans rektor, Johan Thorsell, är stolt över. Han tycker att arbetet med förmågorna är ett bra sätt att möjliggöra för eleverna att förstå och utvecklas.
– Därför ville jag få ut det här på hela skolan, att få alla medvetna om färgerna, begreppen och vad de står för. På så vis har vi ett gemensamt språk och eleverna ser den röda tråden oavsett var på skolan de är eller vilken lärare de har. Den här terminen har vi dessutom prövat något nytt och det är att boosta lite extra för en speciell för-måga varje månad, just nu är det ansvar som gäller, säger Johan Thorsell vars egen favoritförmåga är reflektion.
– Den förmåga vi tyvärr ofta glömmer eller inte hinner med, tillägger han.

Innan det är dags för lunch hinner Shin-Yee Lee med att visa Förmågerummet som ställts i ordning mitt emot klassrummet, på andra sidan korridoren. Ett rum fyllt av hjälpmedel och inspiration för dem som vill jobba, skapa, läsa, skriva – eller lyssna på musik. Och för det sist nämnda gäller att kunna välja – att reflektera. Ska det lyssnas på Rolandz och deras Fuldans, eller kanske Benjamin Ingrossos senaste?
– Nej, den, säger Shin-Yee Lee och pekar på bilden med Samir och Viktor.

Sedan bjuder hon på det där leendet igen. Och fnissar. Inga surkart här inte.

Så kan du jobba med förmågekort

Förmågecirkeln – grunden till förmåge-
korten – är konstruerad av Susanne Weiner Ahlström, utbildare på Lärarfortbildning.
  • Förmågekorten sätter i gång tänkandet hos eleverna.
  • Nyheter tar tid. Håll i och håll fast. Tro på att eleverna kan lära sig.
  • I början är det bäst att jobba med en förmåga i taget.
  • Det är viktigt att förtydliga underkategorierna till varje förmåga, till exempel att Välja hör till Reflektion och att Kompis hör till Samarbete.
  • Jobba med begreppen och innebörden i begreppen i naturliga situationer under hela skoldagarna.
  • Repetera och öva med anpassat material som exempelvis lotto och övningar på en interaktiv skrivtavla.
  • Det är först när eleven förstår vad de förväntas kunna som ett lärande sker.
    Glöm inte att läroplanen är minst lika viktig som ämnesplanerna. Förmågecirkeln sammanfattar.
    Källa: Marie Nilsson Nordfors.

ur Lärarförbundets Magasin