Läs senare

Kunskap om barnet tappas på väg till skolan

Få skolor har en handlingsplan för hur det ska
gå till när barn med utvecklingsstörning går från
förskolan till skolan. Det visar en studie vid
Mälardalens högskola.

14 mar 2016

Illustration: Joanna Hellgren

Steget från förskolan till skolan är stort. Inte bara för barnen utan för hela familjen. De informella samtalen i kapprummet är inte längre lika självklara. Och barnens dag rymmer plötsligt många fler moment och möten med olika människor än tidigare.Hur det här fungerar för barn som inte har en funktionsnedsättning vet forskningen en del om, men hur det ser ut för barn med en utvecklingsstörning är fortfarande ett outforskat område. Men just nu är forskarna Jenny Wilder och Anne Lillvist vid Mälardalens högskola mitt uppe i ett projekt som fokuserar just på detta – övergången från förskola till skola för barn med utvecklingsstörning.

Projektet, som finansieras av Vetenskapsrådet, består av två delar. Den första delen startade 2013 med en enkätstudie till 250 speciallärare på grundsärskolor runt hela landet. Frågorna handlade bland annat om hur skolan de arbetar på är organiserad: finns det en handlingsplan för hur flytten ska gå till, hur lyfter skolledningen frågan och finns det något stöd högre upp i organisationen?

Av svaren framgår att det bara är hälften av speciallärarna som arbetar på skolor där det finns en handlingsplan för hur övergången ska gå till.

– Den andra hälften svarade att de inte har eller inte vet om det finns någon plan. Det är anmärkningsvärt många, säger Jenny Wilder, docent och lektor i specialpedagogik, som leder forskningsprojektet.

Speciallärarna fick också svara på frågor om aktiviteter som skolan kan erbjuda föräldrar och barn i samband med övergången. Exempelvis om skolan ordnar traditionella föräldramöten, enskilda möten med rektorn, gemensamma möten med grundsärskolan och förskolan, besök av särskolans lärare på förskolan eller hembesök.

– Det slående är att speciallärarna generellt tycker att många av de här sakerna är viktiga, som hembesök och enskilda samtal med rektorn, men de görs inte, berättar Jenny Wilder.

Det som skolan gör är ofta traditionella saker som föräldramöten och ett besök från skolan på förskolan. Däremot sker fördjupade samtal med förskollärarna för att få reda på barnets kompetenser, något som skulle gynna barnet, i mindre utsträckning.

– Förskollärarna är ju också lärare som kan något om barnets lärande och de har oftast arbetat med barnet i många år. De skulle till exempel kunna svara på vad som skulle vara bra för barnets utveckling och hur de tror att barnets lärande kan utvecklas framöver, säger Jenny Wilder.

Samtidigt pekar tidigare forskning på att det som brukar kallas mjuka övergångar är viktigt, det vill säga att skolan får mycket information om barnet före övergången och att barnet i sin tur får tid och möjlighet att förbereda sig på flytten till en ny miljö.

– Barn utan funktionsnedsättningar kan berätta vad de vill. Men barn med omfattande funktionsnedsättningar, som det ofta handlar om när man går direkt från förskolan till grundsärskolan, har ju ett helt annat läge. Därför är det förvånande att man inte ser till att hämta så mycket information man kan från olika håll, säger Jenny Wilder.

Den information som ändå når skolan kommer nästan uteslutande från förskollärarna. Föräldrarna involveras i mycket mindre utsträckning. Speciallärarna svarar att 77 procent av informationen kommer från förskolan. Föräldrarna står bara för fem procent.

– Jag kan inte svara på varför det är så, men föräldrarna verkar helt enkelt inte vara involverade, säger Jenny Wilder.

Foto: Sofia NorlingNu är projektet drygt halvvägs och Jenny Wilder och Anne Lillvist har gått över till den andra delen som består av att följa åtta barn som går i ettan, antingen i grundsärskolan eller i grundskolan enligt särskolans läroplan. Forskarna har djupintervjuat föräldrar, rektorer, förskollärare och speciallärare vid tre olika tidpunkter, före och efter övergången. Syftet är att titta på hur nyckelpersonerna runt barnen samverkar för att det ska bli så bra som möjligt.

Just nu är arbetet inne i analysfasen och fokus ligger särskilt på frågor som handlar om hur barnets lärande formas och vilka förutsättningar som finns för lärande. Hur kan man underlätta övergången? Vilka personer är viktiga i sammanhanget? Och sedan när barnet är i sin skolmiljö, hur kan man underlätta för barnets lärande där?

Intervjuerna kring de åtta barnen är exempel och Jenny Wilder poängterar att det inte går att säga något generellt utifrån så få fall. Men hon konstaterar att övergångarna ser väldigt olika ut för de åtta barnen. En

del har gått ett år extra i förskolan som sexåringar, en del fick börja grundsärskolan det år de fyllde sex och gå två år i ettan, två barn har gått i vanlig förskoleklass och börjat i grundskolan enligt särskolans läroplan.

– Vi har fått kontakt med familjerna via habiliteringar och särskolesamordnare och vi hade ingen aning om vilken typ av övergångar vi skulle möta. Det vi visste var att vi ville ha en variation och det fick vi verkligen. Vårt syfte är att fördjupa kunskapen kring övergångar, inte att leta efter likheter och skillnader, säger hon.

Det som går att utläsa av materialet så här långt är att föräldrarna har stor tillit till de professionella personer som finns runt barnet, lärare, speciallärare och resurser av olika slag.

– Själva är de ofta mitt i en process av utredningar kring barnet och försöker förstå vad de är med om, säger Jenny Wilder.

Hon skulle önska att kommunerna vore mer flexibla och gav alla barn möjlighet till mer individuella anpassningar när de börjar skolan.

– Övergångar ser olika ut för olika barn och så måste det vara eftersom barn är olika och har olika behov. Det som krävs är en tydlig handlingsplan och att föräldrar, förskollärare och lärare möts i att förstå vad som behövs för att varje barn, oavsett funktionsnedsättningar eller svårigheter, ska få en mjuk övergång till skolan.

Delar av forskningsresultaten har publicerats i tre antologier: Children and Young People in School and in Society, Families and the Transition to School och POET – Pedagogies of Educational Transitions. Projektet i sin helhet blir klart under 2017 och finns då att ta del av på:www.mdh.se/overgang.

ur Lärarförbundets Magasin