Läs senare

Lena fick en Oscar

30 maj 2012

Vilken är din drivkraft i arbetet som specialpedagog?
– Samspelet mellan barn och vuxna. Jag trivs i ett pedagogiskt och kreativt sammanhang, och jag tycker att skolan är extremt kreativ. Jag drivs också av att lärandet ska utgå från individen. Det lärde jag mig under åren i särskolan och det går inte en dag utan att jag kan hämta näring från de åren. Jag är eleverna i särskolan evigt tacksam för vad de har lärt mig. Där fick jag ha lika många idéer om hur lärandet skulle se ut som antalet elever. I grundskolan börjar vi för ofta på gruppnivå. Vi måste i stället fråga oss: ”Vilka ovanliga lösningar kan vi ha i En skola för alla?” Det är vi själva som sätter gränserna.
 

Sätter inte resurserna också gränser?

– Jo, visst är minskade resurser ett hinder. Men när vi möter ett barn som väcker många frågor är samarbetet med familjen grunden. Sedan gäller det att ha en modig skolledare som utifrån de resurser som finns vågar prova ovanliga lösningar.

 

Varför ville du arbeta med det neuropsykiatriska området?

– Jag tycker att kommunikation och samspel är ett spännande område. Det är helt fantastiskt att vi så ofta förstår varandra! När man lär sig om autism får man anledning att tränga in hur socialt samspel går till, eftersom det är just vad dessa barn har svårt för. I dagens samhälle är kommunikationsbegränsningar en svår funktionsnedsättning.

 

Du har skrivit boken ”Oscar visar vägen” om en elev med autismspektrumstörning. Vad har andra att lära av Oscar?

– Situationen runt Oscar var inte unik. Alla lärare känner igen tankar som ”den här eleven kan vi inte ha på vår skola”. Oscars skola gjorde en nystart för att förstå hur just Oscar lär sig. Alla åtgärder var ett svar på ett aktuellt behov. Vissa perioder kunde han undervisas tillsammans med många elever, andra perioder hade han större behov av individualisering. För mig är detta bilden av En skola för alla. Att en elev ibland undervisas enskilt innebär inte att eleven är exkluderad. Ibland har vi för snäva bilder av hur inkludering ser ut. Ofta var Oscars enskilda stunder en förutsättning för att han skulle klara andra situationer i stor grupp.

 

Vad är det svåra i ditt jobb?

– Att nå de elever som har slutat att komma till skolan. Det är inte konstigt att vissa föräldrar tappar tilliten till skolan. Deras barn kommer hem med stressymtom, men skolan har svårt att förstå. Plötsligt är all energi slut och barnet stannar hemma. Att motivera och stödja i det läget är jättesvårt. Det gäller att få till ett samarbete mellan elev, familj, skolledning, lärare och elevhälsa.

 

Vad ger dig återhämtning och energi på fritiden?

– Min stora och härliga familj. Och så sjunger jag i kör och spelar tvärflöjt.

Namn: Lena Pettersson

Ålder: 56 år

Arbete: Specialpedagog med inriktning mot neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i Alingsås kommun, från förskolan till årskurs 9.

Antal år som lärare/specialpedagog: 34 år som förskol- och särskollärare, specialpedagog sedan 14 år.

Lön: 31 800 kronor

Familj: Man och fem barn i åldrarna 20–30 år

Motto: ”Det finns alltid en ny möjlighet”

Aktuell: Har tillsammans med Ingrid Liljeroth skrivit boken ”Oscar visar vägen”, utgiven av SPSM.

ur Lärarförbundets Magasin