Ingår i temat
Frånvaro
Läs senare

Markus trivs i det avskilda

FRÅNVAROFör Markus Hellström blev undervisning i en liten grupp, i lugn miljö, vändningen. Nu följer han sitt schema fullt ut – och hoppas kunna ha fler och fler lektioner i en vanlig klass.

03 Dec 2018
Samtal pågår. Specialläraren Mire Warsama stäcker sig över den höga fåtöljen för att nå in till Markus Hellströms vrå. Foto: Alexander Mahmoud

Det är knäpptyst i 6–9:ans klassrum. Den som råkar passera precis bredvid 13-åriga Markus Hellströms arbetsplats vid det höga fönstret till höger – och lyssnar noga – kan höra hur han med lugn, låg röst pratar om en matteuppgift. Men för andra är han nästintill osynlig. Kanterna på hans djupblå fåtöljliknande stol når honom långt upp över huvudet, och innesluter honom som i en kokong. Framför honom skärmar en bokhylla i trä effektivt av mot oönskade ljud och intryck.
– Den här terminen fick jag inte välja plats, de bara gav mig en. Men den funkar bra! Fåtöljerna är ljudisolerade, det är väldigt skönt. Egentligen är det inte så viktigt för mig att det är tyst, mer att det inte är så mycket rörelse runtomkring, säger han och slingrar händernas fingrar om varandra.

Markus Hellström Foto: Alexander Mahmoud

Markus Hellström är inne på sin tredje termin i Blommensbergsskolans särskilda undervisningsgrupp för elever som tidigare haft hög frånvaro. När han kom till skolan i början av sexan gick han först bara några timmar om dagen för att vänja sig vid miljön och lärarna. Nu går han på ”fullt schema”, vilket innebär att han oftast har lektioner mellan nio och två. Det är lagom, tycker han. Han trivs.
– Jag har det jättebra. Allt är så tyst. Det är många lärare som kan hjälpa mig och aldrig några nya vikarier. Om någon är sjuk kommer alltid någon annan som vi har träffat förut, säger Markus Hellström och tillägger med en glimt i ögat:
– Sen är fåtöljerna väldigt sköna.

Skillnaden mot hans första år på mellanstadiet är stor. När hans dåvarande skola tvingades byta lokaler under en evakuering, och hans klass både fick tillskott av nya elever och lärare, blev tillvaron inte så rolig längre. Markus upplevde att vissa elever och lärare behandlade honom illa, och började hoppa över lektioner. Ett år in i flytten mådde han väldigt dåligt, berättar han.
– Det var hemskt. Lärarna lyssnade inte och kompisarna var jobbiga mot mig. Det var inte kul. Jag var kanske i skolan en timme om dagen, sen gick jag bara därifrån för jag hade en riktig klump i magen. Jag bara orkade inte vara där, säger han och tillägger:
– Oftast var det min egen viljestyrka som ändå fick mig till skolan. Men om det var fredag och jag hade varit borta mycket under veckan brukade min mamma fösa iväg mig.

Markus Hellströms frånvaro ökade och sista terminen i femman blev situationen ohållbar. För att hitta en väg framåt försökte han och hans föräldrar utgå från det som var bra. Markus gillade dramalektionerna, kanske kunde en skola med estetisk inriktning bli en öppning?

Blommensbergsskolan i södra Stockholm passade in. När familjen tog kontakt fick de höra om den särskilda undervisningsgruppen för årskurs sex och högstadiet, som då var nystartad. Det blev lösningen.

Markus lösning

  •  Särskild undervisningsgrupp med få elever.
  • Specialanpassat klassrum med ljuddämpande fåtöljer.
  • Möjlighet till pauser.
  • En lektion i veckan i vanlig klass.
  • Avstämning med mentorn en gång i månaden per telefon.

I dag består gruppen av åtta elever. Några kommer från andra skolor, några från Blommensbergskolans ordinarie verksamhet. Gemensamt för eleverna är att de har behov av en lugn och avskalad miljö, utan störande moment. Klassrummets placering i en gul, gammal villa – mitt emot skolans stora huvudbyggnad – bidrar till det. Likaså närheten till skolans kurator, psykolog, sjuksköterska och studie- och yrkesvägledare, som huserar under samma tak i det lilla trähuset.

Markus Hellström berättar att han ofta känner sig trött under skoldagen, men tycker ändå att upplägget fungerar bra. Sedan början av oktober har han, på eget initiativ, en mattelektion i veckan med en vanlig klass i skolans huvudbyggnad. Han har lätt för ämnet, behöver inte lika mycket tid på sig som andra för att komma fram till svaret, förklarar han.
– Jag tror att jag kommer att gå mer och mer i stor klass. Jag hoppas att jag kan lyckas med det helt och hållet i nian. Men de långa dagarna är jobbiga. Jag vill inte gå för snabbt från tyst till stökigt, säger han, och tittar ut i villans lugna, ljusa hall.

Dramalektionerna då, vad hände med dem? Äh, de blev inte av berättar Markus. Varför vet han inte. Men det gör detsamma, nu är han mer intresserad av skolans inriktning mot teknik och programmering: Makerspace.
– Jag vet inte vad jag tänker om gymnasiet, men jag vet vad jag vill jobba med när jag blir stor. Spel.

Alla artiklar i temat Frånvaro (7)

ur Lärarförbundets Magasin