Ingår i temat
Stöd språket
Läs senare

Med öppna sinnen i England

Ögonstyrda datorer och tärningar som ändrar rummets färg. Tekniken imponerade när pedagogerna på träningsskolan i Sundsvall besökte engelska skolor.

29 okt 2014

 
Bild: Bo Fernström.

Det var i somras som Norrbacka-skolans pedagogiska personal reste till England för att göra studiebesök i tre skolor. Tre dygn senare var de tillbaka i Sundsvall, fyllda av inspiration och ny kunskap. Tidpunkten var noga vald; 6 juni är ju helgdag i Sverige, men inte i England. Det betydde att Norrbackaskolan var stängd, så att hela personalgruppen – lärare, specialpedagoger, elevassistenter, sjukgymnast och rektor – skulle ha chans att följa med.

– Självklart. Om man ska höja kunskapsnivån ska man förstås göra det hos alla som jobbar i verksamheten, säger skolans rektor Ann Catrin ”Ki” Sundling Andersson.

I England delade de upp sig i grupper för att besöka tre olika skolor som liksom Norrbackaskolan har elever på tidig utvecklingsnivå/med flerfunktionsnedsättning. Två av skolorna låg i London, men en grupp satte sig tidigt på morgonen på ett tåg till Birmingham.

När jag träffar större delen av personalgruppen några veckor efter Englandsresan är de fortfarande uppfyllda av vad de sett i de brittiska systerskolorna, men också av det faktum att de gjort resan, alla tillsammans.

– Vi har fått en gemensam plattform att stå på, som Marie Lindqvist, specialpedagog, uttrycker det.

Hon hörde till den grupp som besökte Jack Tizard School i London, en särskola för barn mellan 3 och 16 år. Detta, att de engelska skolorna tar emot så små barn, gjorde intryck.

– Om man hade det så, skulle man ju kunna utveckla deras förmågor i ett mycket tidigare skede, säger Reinhold Peter, musikhandledare.

De besökte Jack Tizard School inte minst för att lära sig av dess arbete med alternativ kompletterande kommunikation, AKK, både vad gäller teknik och arbetssätt.

– De hade vattensäkra touchkontakter i badet, säger Marie Lindqvist. Det var en uppenbarelse att sådant över huvud taget finns!

Själva lärmiljön var också imponerande, säger hon och de andra i gruppen. Särskilt slogs de av den kreativa utemiljön.

– Allt material där var anpassat till elevernas olika åldergrupper och utvecklingsnivåer. De kunde gunga, snurra och studsa även med rullstol. Och det var bara att köra direkt ut från klassrummen, säger Eva Hansson, elevassistent.

– Och allt var så rejält, säger Mahnaz Golgiri, elevassistent. Till exempel fanns det krokar förberedda som man kunde hänga upp sinnesstimulerande material i.

 

Också de som besökte St Giles School i South Croydon blev imponerade av lärmiljön.

– Det var stora rum och gårdar. Det märktes inte att de hade 159 elever och 70–80 anställda, säger Ingela Öh-Sohlin, specialpedagog, medan musikhandledaren Reinhold Peter med avundsjuka i rösten berättar om fasta musikinstrument både ute och inne, men också om kryddträdgård och en särskild idrottsavdelning.

– De visade oss en musiksaga som de brukar göra då de rör sig från kryddträdgården över en bro till en stig till en mörk grotta, säger han.

Nu tänker han och hans arbetskamrater göra en egen musiksaga, något de gjort tidigare, men ”tappat bort”.

Även St Giles var välutrustat i fråga om teknik. Där fanns till exempel avancerade ögonstyrda datorer, interaktiva skrivtavlor (smartboards) i varje klassrum och i matsalen, bärbara datorer i varje klassrum. Mest imponerade blev Norrbackapersonalen av den stora tärning där de olika prickarna stod för olika färger och styrde hela rummets färg.

– De hade helt enkelt väldigt stora möjligheter att arbeta sensoriskt och ge eleverna möjlighet att själva påverka och därigenom lära sig saker, säger ”Ki” Sundling Andersson, som ser studiebesöken i England som ett sätt att utveckla Norrbackaskolan vad gäller elevernas lärande.

– Vi träningsskolor har ju fått en del befogad kritik som gått ut på att vi har för stort fokus på omvårdnad i förhållande till lärande, säger hon.

 Bild: Bo Fernström.
Teknik i all ära – men de engelska skolorna gav inspiration också vad gäller pedagogik. Både Jack Tizard School och St Giles School har satsat på att i hög grad använda gruppen medvetet, framför en till en-undervisning.

– De var inte alls rädda att barnen skulle bli störda av många intryck, utan tvärtom; de menade att eleverna behöver träna i att det händer mycket omkring dem, eftersom det är så verkligheten ser ut, säger Anki Sjöström, specialpedagog och förstelärare.

I Jack Tizard School hade man också brutit ner de individuella utvecklingsplanerna till mål, ”next step”, för varje barn och varje vecka. Målen visualiserades i bilder, symboler och korta texter och sattes upp på väggar. Varje barn hade också en nyckelring med sina veckomål.

Detta innebar att all personal, och för den delen föräldrar och andra besökare, kunde se målen och ta chansen att träna på dem med eleverna, eller ge beröm, påpekar Norrbackapersonalen, som planerar att införa samma system hos sig.

Varje fredag utvärderades målen i grupp.

– Så de här barnen på tidig utvecklingsnivå, fick uppleva applåder varje vecka, säger Marie Lindqvist.

– Vi är nog lite för beskyddande ibland, med vår otroligt lugna lärmiljö, säger Anki Sjöström. Men, tillägger hon, vi ska förstås inte sluta med en till en, utan ta det bästa från båda metoderna.

Ännu en sak som gjorde intryck i de engelska skolorna var mängden professioner. I och med att de engelska särskolorna inte är underordnade kommuner och landsting utan antingen är statliga eller privata, har de möjlighet att jobba utifrån ett helhetsperspektiv och därmed erbjuda såväl vård och omvårdnad som lärande. Förutom speciallärare och elevassistenter fanns i Jack Tizard och St Giles till exempel musikterapeut, simlärare, logoped, bildlärare, musiklärare, bassängpersonal, arbetsterapeut, sjukgymnast, sjuksköterskor och särskild matpersonal. Till St Giles var också ett antal volontärer knutna.

 

Den tredje gruppen då, de som steg upp i ottan för att ta tåget till Birmingham och besöka det privata National Institute of Conductive Education? Ja, också de kom tillbaka fyllda av nya tankar och intryck. Skolan, som vänder sig till barn mellan 0 och 12 år, använder metoder som bygger på konceptet Move and Walk och därigenom på idén att barn med funktionsnedsättningar bör börja träna så tidigt som möjligt, både motoriskt och intellektuellt. Barnen som går där är på mycket olika utvecklingsnivåer.

– De höll på med ett pirattema och varje barn fick olika uppgifter utifrån sin nivå, berättar Linda Bäck Norrman, sjukgymnast. En kille satt i en balja och plaskade, en tjej spelade memory med touchpanel, tre elever övade sig att gå på en gymnastikmatta, en tjej kunde läsa och hjälpa de andra med skattjakten.

Men det som verkligen syntes, var hur eleverna var delaktiga i allt som hände, berättar hon.

– De skulle klara sig själva så mycket som möjligt. Personalen väntade in dem och vågade ställa krav och korrigera. ”Kan själv” var ledordet.

– Och allt var anpassat utifrån barnens motoriska behov, säger Lotta Alsterlid, elevassistent. Det fanns till exempel små små bord med handtag som de kunde hålla sig i när de skulle ställa sig upp.

– Personalen slet som djur för att motivera barnen, men deras egen arbetsmiljö var väl inte den bästa, säger hon.

Att jobba på liknande sätt känns inte aktuellt för henne och hennes arbetskamrater, men de låter sig gärna inspireras av helhetssynen.

– Som att alla ämnen vävdes in i varandra i stället för att man har enskilda mål i varje ämne, säger Linda Bäck Norrman och ler mot sina arbetskamrater.

– Det där har vi inte diskuterat klart, men vi kan väl fundera på saken!

Norrbackaskolan ser eleven

På Norrbackaskolan går för närvarande sexton elever med flerfunktionsnedsättning. Skolan har fyra träningsklasser och fritidsverksamhet. Eleverna kommer från hela Sundsvalls kommun. Skolan har under hela läsåret 2013 drivit projektet ”Se mig, hör mig och möt mig där jag är och jag ska utvecklas”, i samarbete med Specialpedagogiska skolmyndigheten i Härnösand. Studieresan till England finansierades bland annat av statliga medel.

ur Lärarförbundets Magasin