Läs senare

Minnet rymmer både magplask & trumvirvlar

av Annica Löfvenring
16 Okt 2018
16 Okt 2018

Så startar en ny termin. Sommarlovet gick ovanligt fort denna gång. Nyss var det skolavslutning och kollegorna samlades för en gemensam lunch. Rektorn delade ut buketter och presenter till dem som skulle sluta på skolan; en del bytte arbetsplats och andra slutförde sitt arbetsliv och tackades av för gott. Någon höll ett avskedstal som väckte både tårar och skratt. Någon hade gjort en egen sång om sin tid på skolan och ytterligare en kär arbetskamrat hade smitit ut bakvägen någon dag innan för att slippa den känslosamma stunden. Så många olika sätt att säga hejdå på!

Vid den senaste presentationsrundan hörde hon sig själv säga att hon arbetat på skolan i 22 år! Blev det inte lite tyst runt bordet, nästan så att hon kände att hon behövde ursäkta sig?

Med tio år kvar att arbeta kände hon vemod i bröstet. Snart var det hennes tur. Hon som sett sina kära kollegor försvinna en efter en, medan hon stadigt tagit sig an nya höstterminer och presenterat sig som den som funnits i flera decennier på samma skola. Var det bra eller dåligt? Var hon lite av ett inventarium som många ansåg ha sett sina bästa dagar, eller sågs hon som en klok och erfaren arbetskamrat? Ibland kände hon att de unga kollegorna sprang förbi henne med sina IT-kunskaper och snabbmanövreringar i sociala medier. Vem behövde hennes tugg om repetition och struktur när alla tips fanns på nätet?

Vid den senaste presentationsrundan hörde hon sig själv säga att hon arbetat på skolan i 22 år! Blev det inte lite tyst runt bordet, nästan så att hon kände att hon behövde ursäkta sig?
– Ja, jag kanske borde byta ställe men jag har ju trivts så bra här. Det finns liksom ingen anledning att söka annat då.

Innan nästa person tog vid bröt en kollega in och sa:
– Men du är ju vårt ankare! Vad gjorde vi utan dig?

Det är kanske så att lång erfarenhet och kulturkompetens på den egna skolan utgör en slags trygghet när trender kommer och går. Att det är lättare att plocka russinen ur kakan när minnet rymmer både magplask och trumvirvlar.

Hon tillhörde nu den alltmer sinande skaran av specialpedagoger där antalet som gick i pension översteg antalet nyutbildade med råge. Med kollegans uppmuntrande ord i ryggen blev det enkelt att ankra ännu ett läsår.

För övrigt tycker jag …
… att politikerna har mycket att bevisa efter valrörelsens löften till skolan.

ur Lärarförbundets Magasin