Läs senare

När kråkor drillar som näktergalar

av Eva Augustsson
30 Jan 2018
30 Jan 2018

Eva Augustsson

Eva Augustsson Foto: Bibbie Friman

Arbetar som: Specialpedagog och kommunal läs- och skrivutvecklare.
Arbetsplats: Specialpedagogiskt centrum i Falköping.
På det nya året tänker jag: Att det var ett lyckokast att jag tog de där krumelurpillren i barndomen. Det är till glädje för både mig och alla barn jag möter i mitt arbete samt de egna barnbarnen – att ha barnasinnet kvar.

Runt Tjugondedag Knut är vi ett antal vuxna som tar en nostalgitripp tillbaka till barndomens julfester. Vi brukar samlas i en hembygdsgård ute på landet. Har vi tur så är det en sådan vinterkväll när snön gnistar och stjärnorna tindrar. Glöggen värmer och brasan sprakar på hällen i den öppna spisen. Vi äter lite och bjuder varandra på det som är kvar av julgodiset. Sedan har vi en rolig julklappslek och så brukar vi sjunga julsånger tillsammans. För något år sedan fick vi dock problem då vår duktige gitarrist Gunnar hade förhinder att närvara vid festen. Han har bland annat ett förflutet som yrkesmusiker och spelar dur och moll i alla tonarter, med finess. Hur skulle vi lösa det med ackompanjemanget?

Jag gick igenom gästlistan i huvudet.
– Ja, jag vet ju att Ann-Marie också kan spela gitarr, sa jag till en av medarrangörerna, men jag vet inte på vilken nivå …

När det gäller dessa mina vänner kan man säga att de båda spelar gitarr. Den ena behärskar instrumentet till fullo och den andra går hjälpligt runt på ackorden D och A7 – som onekligen passar till de sånger som går i den tonarten.

Men om man nu bara kan de ackorden kan det uppstå problem. Att sjunga alla sånger i samma tonart medför att de antingen blir för höga eller för låga. De blir svåra eller rent av omöjliga att sjunga.

Gunnar spelar dur och moll i alla tonarter, med finess.

Vi lärare kan liknas vid att vi är vårt eget instrument. Den yrkesskickliga läraren kan variera sig och anpassa sin undervisning för dem som hen är satt att leda. Att kunna spela instrumentet och spela i rätt tonart till rätt melodi. Den som däremot bara varierar sig på två ackord får en melodi som blir både tråkig och torftig – och som passar bara någon enstaka gång. Eleverna får anpassa sig efter instrumentet och det blir svårt eller omöjligt att hänga med när det inte stämmer. Och ni har hört det förut – hög lärarkompetens är den mest betydelsefulla beståndsdelen i pedagogik som lyckas utveckla till exempel elevers läs- och skrivförmåga.

Skruvar man metaforen ett varv till kan man säga: Konststycket är att den professionella kan, med hängiven entusiasm och målmedveten träning, få en skock skränande skator eller kraxande kråkor att låta som drillande näktergalar.

Och vi som är satta att hitta de där små tilltufsade sparvarna som ligger med bruten vinge och gömmer sig under nedersta grenen i häcken, vår profession är att få dem att våga lyfta på huvudet och pipa med. Åtminstone i refrängen.

För övrigt instämmer jag …
… en gång till i Lärarförbundets slogan ”Allt börjar med en bra lärare”.

ur Lärarförbundets Magasin