Läs senare

Nationella prov ger huvudbry

Ge stöd eller motverka fusk? Under de nationella proven slits lärare mellan sina olika uppdrag. Det drabbar särskilt elever som inte behärskar svenska, menar forskaren Anette Bagger.

08 Dec 2015

Bild: Joanna Hellgren.
Det föll sig rätt naturligt vad Anette Bagger skulle bidra med när hon antogs som doktorand vid Umeå universitet, i ett forskningsprojekt om hur de nationella proven i matematik i årskurs tre påverkar eleverna. Som grundskollärare i matematik/NO och specialpedagog och synrådgivare, bestämde hon sig för att granska vilket stöd som ges och behövs under proven. När hon väl börjat forska började hon också fundera på om proven uppfyller skollagens krav på likvärdighet.
För att få svar på sina frågor videofilmade hon 29 nationella provtillfällen på tre skolor i en medelstor kommun. 13 lärare och 102 elever fick i efterhand se sammandrag och prata om sina upplevelser av provtillfället.

Anette Bagger konstaterar att de nationella proven är mångfasetterade. De kan ses som ett test av undervisningens kvalitet och de enskilda elevernas kunskaper, som en tävling där skolors resultat rankas och elever sinsemellan jämför snabbhet och prestation, som ett tillfälle när lärarna visar sina elever omsorg och som en situation när vissa elever ber om stöd för att lyckas med uppgifterna.

Behovet av stöd var ibland ett huvudbry för lärarna.

– Lärarna är både kontrollanter med ansvar för att allt går rätt till och omsorgsgivare. Det blir en konflikt mellan att värna provens likvärdighet, där alla provtagare ska behandlas lika, och elevernas likvärdighet, när några behöver hjälp för att kunna visa vad de verkligen kan, säger Anette Bagger.

Lärarna försöker lösa dilemmat genom att ge så mycket stöd som möjligt, utan att gå över gränsen till fusk. När de närmar sig gråzonen stannar de. Rollen som kontrollant tycks vara starkare än vardagens roll som hjälpsam pedagog.

– Konflikten är frustrerande för lärarna. Situationen blir extra knepig eftersom de själva också testas under provet. Deras undervisning ska utvärderas och den som hjälper för mycket kan därför anses ha fuskat på sitt eget prov, konstaterar Anette Bagger.

För eleverna som nekas stöd är det en helt ny upplevelse.

– De kan först bli perplexa. Fröken som annars alltid är snäll och hjälper till säger plötsligt att hon inte kan göra det. Men eleverna protesterar inte. Trots att de är så unga vet de precis vad som gäller när det är prov – alla ska göra samma sak på samma tid.

Eleverna som behöver stöd under provet är bara delvis de som har samma behov under den ordinarie undervisningen. Andra elever, även högpresterande, kan bli väldigt ledsna och stressade av proven, som ibland i barnens fantasi framstår som livsavgörande – den som inte klarar dem kan enligt hörsägen på vissa skolgårdar slitas ur klassen och få sin framtid satt i fara.

 

I verkligheten finns det en grupp elever som är extra utsatta på proven – de med bristande kunskaper i svenska. Det var påfallande ofta just hos dem som lärarna tyckte det var svårt att dra gränsen mellan förklaringar och fusk.

– De som utformar proven är medvetna om problemet och försöker göra uppgifterna så bra som möjligt. Men det hjälps inte – det finns helt klart en språklig dimension när de matematiska kunskaperna ska testas, säger Anette Bagger.

Hon berättar att barn som har utlands-födda föräldrar är överrepresenterade både bland de elever som undantas från att göra provet och bland dem som inte klarar målet på det.

– Frågan är om resultatet verkligen visar att de är sämre än andra i matematik, eller att de inte getts möjlighet att genomföra provet på ett sätt som verkligen testar deras matematikkunskaper. För de här eleverna är likvärdigheten därmed hotad. Lärare behöver tänka till lite extra kring dem både före och efter provet. Det är till exempel bra om det finns en modersmålslärare på plats inför och under testet.

Anette Bagger har fler förslag på hur lärare kan minska risken för att vissa elever missgynnas, och samtidigt göra proven mind­re stressande för alla. Ett är att i förväg tydligt informera eleverna om hur provet går till och vad det kan få – och inte få – för konsekvenser.

– Det är viktigt att komma ihåg att det i trean handlar om små barn med rik fantasi. Annars kanske deras oro gör att de presterar sämre. Att läraren visar omsorg om eleverna under proven ökar också deras möjligheter att kunna visa sin verkliga förmåga.

 

Men de nationella proven innebär inte bara problem, betonar Anette Bagger. Många elever tycker till exempel att de är roliga att göra och de ger lärarna stora möjligheter till kollegialt lärande.

– Plötsligt sätter sig lärarna och diskuterar sådant som hur man kan se att en elev har vissa kunskaper, vilka som behöver stöd och hur man ska förhålla sig till de dilemman som kan uppstå när proven genomförs. Resultaten ger också viktig information om vad som kan och behöver förbättras i undervisningen.

I det sammanhanget har specialpedagoger och speciallärare en nyckelroll. Under provperioden förändrades deras arbetsuppgifter på de skolor Anette Bagger studerade. Mycket av arbetstiden ägnades då åt att genomföra prov enskilt med de elever som behövde det och till att sammanställa och analysera samtliga resultat till lärarlagen.

– Det kan potentiellt påverka elever i behov av stöd, som får mindre tillgång till speciallärarna än annars. Ju mer av deras arbetstid de nationella proven tar, desto större kan problemet bli. Samtidigt är det väldigt viktig information som specialpedagogerna plockar fram. Deras kvalitetsredovisningar gör att proven kan användas formativt av lärarna – och en bättre undervisning kommer alla elever till del.

Anette Baggers avhandling heter Prövningen av en skola för alla – Nationella provet i matematik i det tredje skolåret. Institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik, Umeå universitet, 2015.

ur Lärarförbundets Magasin