Ingår i temat
Frånvaro
Läs senare

Nu är Esa på väg tillbaka

FRÅNVARONär Esa Kuronen var nio år slutade han gå till skolan. Tack vare en liten undervisningsgrupp och respekt för hans behov är han tillbaka och går nu i årskurs 5 i särskolan.

En stor trygghet för Esa Kuronen är att special­pedagog Marlene Österlund följer honom hem efter skolan varje dag. Foto: Alexander Mahmoud

På vårterminen i årskurs 3 blev det för mycket för Esa Kuronen. I takt med att kraven i skolan ökade sjönk hans motivation. Det var också svårt att hitta rätt i det sociala samspelet med kompisarna i klassen. Dagarna då han vägrade att gå till skolan blev fler och fler.

Efter sommarlovet stannade han hemma på heltid.

Marlene Österlund är specialpedagog på Norra Strandskolan i Sollentuna. En bit in på höstterminen i fyran tog hon kontakt med Esa Kuronen och hans familj.
– Jag förstod att Esa hade ett stort motstånd mot skolan och att han vägrade att komma hit, men jag bestämde mig för att få honom tillbaka, berättar hon.

I stället för att tvinga Esa till skolan föreslog Marlene Österlund att de kunde ses på en neutral plats, tillsammans med hans pappa. I början av oktober förra året träffades de alla tre på en hamburgerrestaurang. Mötet gick bra och Esa gick med på att komma till Marlene Österlunds arbetsrum nästa gång.
– Det finns en egen ingång till mitt rum och det var viktigt för Esa. Han var tydlig med att han inte ville att någon skulle se honom och att han inte heller ville vara med andra elever.

Stunderna hos Marlene Österlund varade till en början en halvtimme–timme åt gången men under vårterminen kunde skoldagen utökas till två timmar.

Specialpedagog Marlene Österlund
betonar skolans ansvar att organisera efter de elever som har stora behov. Foto: Alexander Mahmoud

En god relation är grunden till att hitta orsakerna bakom frånvaron och till att få eleven att vilja komma tillbaka, menar Marlene Österlund. För att förstå och hantera elevens reaktioner ”innan det låser sig”, som hon säger, krävs det fingertoppskänsla och en förmåga att uppfatta små signaler. Att lära känna varandra måste få ta tid. I början låg fokus på att ha roligt och få Esa att må bra i skolan.

Men också om att få en rutin att gå till skolan – och att få lyckas.
– Jag gav Esa enklare uppgifter i matte och svenska, sådant jag visste att han kunde klara av. Eftersom en stor del av problemen ligger i att han har misslyckats med skolarbetet är det viktigt att det inte är för svårt. Jag vill fokusera på hans styrkor, säger Marlene Ös­terlund.

Hon menar att det i stort sett alltid är brister i skolmiljön som är orsaken till frånvaron, antingen i den pedagogiska, fysiska eller psykosociala miljön. För Esas del var det en blandning av dessa.

Under sin skoltid har Esa Kuronen visat tecken på inlärningssvårigheter och en särskoleutredning kom nyligen fram till att han har en intellektuell funktionsnedsättning. Nu går han i årskurs 5 och läser enligt särskolans läroplan. För att möta hans och andra elevers behov startade skolan en särskild undervisningsgrupp där Esa nu går tillsammans med ett par andra elever. Han är i skolan fyra dagar i veckan mellan 8.10 och 11.30. Lunchen hämtar de i matsalen och äter i klassrummet.
Även om Esa Kuronen har gjort stora framsteg blir han fortfarande orolig av att träffa andra elever och nya människor. Första gången tidningen Specialpedagogik ska komma på besök ställer han in.

Morgonen därpå gör vi ett nytt försök.
– Åh, jag försökte ju undvika dig i går, utbrister Esa och ler.

När han har vant sig vid att det är en okänd person på besök i klassrummet vill han gärna berätta. Inte om hur det var när han var hemma mycket eller varför han inte ville komma till skolan – däremot hur en bra skola ska vara.

Esa Kuronen tycker att det ska finnas mycket att göra, roliga saker som fotboll, bandy och basket. Men också ett spa där skolans elever kan ordna naglarna och koppla av. Han är väldigt mån om att alla ska må bra och återkommer flera gånger till att eleverna ska känna sig trygga överallt i och kring skolan.
– Det ska vara många vuxna på skolgården som man kan prata med. Och de ska se alla platser, borta i hörnen också, där man inte syns. Och på idrotten, när man ska duscha, ska det gå att stänga om sig, säger han.

Eftersom en stor del av problemen ligger i att han har misslyckats med skolarbetet är det viktigt att det inte är för svårt. Jag vill fokusera på hans styrkor.

Att klassen ska hålla i ihop som ett lag och lära sig att samarbeta är också viktigt, menar Esa Kuronen.

Marlene Österlund lyssnar när Esa pratar och kopplar hans önskemål till det han tidigare har berättat för henne, att han har känt sig osäker, orolig och mobbad.
– Det är viktigt att man verkligen lyssnar. Om en elev säger ”jag hatar skolan” måste man ta reda på varför, det är inte elevens fel att hen stannar hemma. För Esas del är det tydligt att skolan inte var tillräckligt anpassad efter hans behov vilket ledde till att han kände sig misslyckad och fick en del utbrott, säger hon.

Esas lösning

  • Stegvis närmande till skolbyggnaden och skolmiljön.
  • Särskild undervisningsgrupp med få elever.
  • Läser enligt särskolans läroplan.
  • Individuellt anpassat schema.
  • Specialpedagogen promenerar med Esa hem efter skolan.

Marlene Österlund betonar vikten av flexib­la lösningar. Alla elever klarar inte att vara i stora grupper och då måste skolan organisera efter det, menar hon.
– Att eleverna mår bra är dessutom en angelägenhet för alla vuxna på skolan, det är inte bara en fråga för elevhälsoteamet, säger hon.

Varje dag efter skolan promenerar Marlene Österlund med Esa hem och det gör hon så länge han vill och känner sig trygg med det. Hon har också daglig kontakt med familjen för att berätta hur skoldagen har varit.

Esa kommer att fortsätta i den lilla undervisningsgruppen tills vidare. Planen är att så småningom utöka gruppen så att eleverna får ett större socialt sammanhang, både när det gäller lärare och kamrater. Men Marlene Österlund väljer att ”skynda långsamt” och ta fasta på den positiva utvecklingen. För ett år sedan var Esa hemma på 100 procent, nu är han i skolan fyra dagar i veckan. I början ville han gå hem på klockslaget, nu kan han stanna längre och göra klart sina uppgifter.

Tidigare var det bara Marlene, nu accepterar han några fler vuxna.
– Jag vill inte pusha in honom i ett stort sammanhang, tillbaka till det som var svårt eller tvinga honom till något. Ett nej är ett nej, det måste man respektera och i stället hitta andra fungerande vägar till elevens lärande. Och framför allt en väg tillbaka som känns bra för eleven.

Alla artiklar i temat Frånvaro (7)

ur Lärarförbundets Magasin