Läs senare

Ny teknik kräver mer fortbildning

FORSKNINGDigitala hjälpmedel innebär en stor utmaning för både lärare och elever. Thomas Nordström har fördjupat sig i de svårigheter och möjligheter som tekniken medför.

29 jan 2019
Bild: Tzenko Stoyanov

Många skolor köper in stora mängder tekniska hjälpmedel med förhoppningen att de ska underlätta inlärningen för elever med läs- och skrivsvårigheter. Däremot läggs det mindre pengar på att ge lärarna kunskap om hur tekniken ska tillämpas, enligt Thomas Nordström som forskar vid institutionen för psykologi på Linnéuniversitet i Växjö.
– Jag har träffat många speciallärare som förväntas jobba med flera olika tekniska hjälpmedel men som upplever att de inte får möjlighet att sätta sig in i hur tekniken fun­gerar och när det är läge att använda sig av den i undervisningen, säger han.

Thomas Nordström har nyligen lagt fram en avhandling med ambitionen att hitta tillvägagångssätt för att förbättra elevers läs- och skrivfärdigheter. Den här gången med hjälp av två olika metoder som han har utformat tillsammans med andra forskare och som sedan har testats i två olika projekt. Resultaten visar på teknikens stora potential när det gäller individanpassning, men också vilka svårigheter den medför.
– Det unika med min avhandling är den tid som har lagts ner på att träna lärare i hur och när de ska använda tekniska hjälpmedel. Ny teknik kan innebära ett förändrat sätt att undervisa på, och för eleverna kan det till och med kräva ett helt nytt sätt att tänka när de ska ta till sig kunskap.

Thomas Nordström, forskare. Foto: Linnéuniversitetet

I det ena projektet utbildades ett sextiotal speciallärare och specialpedagoger som undervisade i årskurs fyra, åtta och på gymnasiet för att lära sig att hantera en av de metoder som avhandlingen bygger på. Därefter infördes den i deras undervisning.
– Eleverna fick utgå från sitt eget skolmaterial och börja med att fotoskanna en sida i läroboken med hjälp av en app som läser upp den inskannade texten. Här tränas det jag kallar för ”text-till-tal” eftersom eleven kan följa med i texten samtidigt som den läses upp. Nästa steg är ”tal-till-text” där eleven fick i uppgift att diktera in texten i en ordbehandlare som läste upp elevens egen text. På så vis kan de höra om de behöver redigera om texten eller inte, säger han.

Thomas Nordström poängterar att de appar och funktioner som användes inte är nya. Att det snarare är det strukturerade upplägget i användningen av funktionerna som utmärker arbetsmetoden.
– Att jobba strukturerat med ”text-till-tal” och ”tal-till-text” gjorde det enklare för både eleven och läraren att upptäcka vilka specifika svårigheter eleven hade. Om man inte jobbar med teknik på ett medvetet sätt så överlämnas inlärningprocessen av både teknik och innehåll till eleven själv.

Så hur skiljer sig det här arbetssättet från andra?
–  I det här fallet övar eleven inte enbart på ljud- och bokstavskombination, exempelvis, utan på att ta till sig hela textens innehåll. En del ville gärna följa med i texten samtidigt som de lyssnade, vilket blev möjligt eftersom texten markerades i den ordning som den lästes upp. Andra hade störst nytta av att bara lyssna. Men jag vill påpeka att det här är tänkt att användas som ett komplement till övrig undervisning.

Speciallärarna tyckte att det var ett bra sätt att jobba på. En lärare berättade om en elev som ”hade upptäckt spännande saker som händer i böcker”. En annan beskrev en elev som hade börjat ”läsa böcker på hundratals sidor”. Ungefär 70 procent av eleverna fortsatte att jobba på samma sätt även efter projektet.

Speciallärarna kan hjälpa till att stötta andra lärare i hur tekniken kan användas, i alla ämnen.

Men det uppstod även svårigheter, säger Thomas Nordström.
– När eleverna tog med sig tekniken in i klassrummet så blev en del klasslärare osäkra på hur de skulle införa metoden i sin egen undervisning. Men här kan speciallärarna hjälpa till att stötta andra lärare i hur tekniken kan användas, i alla ämnen, säger han.

En av hans slutsatser är att den nya tekniken kräver att lärare får hjälp med att sätta sig in i den, precis som med alla andra undervisningsmetoder.
– De lärare som har tagit del av mina resultat har känt sig lättade över att det äntligen finns välgrundade argument för deras upplevelse av svårigheterna.

I nuläget finns det väldigt lite forskning om assisterande teknik för elever med läs- och skrivsvårigheter i Sverige.

I avhandlingens andra projekt användes programmet Legilexi. Eleverna fick börja med att göra ett digitalt kartläggningstest av sina läsfärdigheter. Därefter sammanställde programmet resultatet och gav individanpassade undervisningsrekommendationer till läraren.
– Det här hjälper lärarna att individualisera sin undervisning. Dessutom sparar man tid i jämförelse med vanliga papper-och-penna-test som sedan ska sammanställas och analyseras.

Thomas Nordströms förhoppning är att Skolverket ska bidra till en ny lagstiftning som gör det tydligare hur teknik ska användas i skolan.
– Trots att lärarna redan har gjort bedömningen att en elev behöver hjälpmedel i undervisningen får eleven inte använda dem vid de nationella proven. I nuläget är det väldigt mycket upp till lärarna och kommunerna själva att tolka lagen och bedöma det här, och det är inte rättssäkert, säger Thomas Nordström.

Thomas Nordström forskar och undervisar vid institutionen för psykologi på Linné­universitetet. Han har en bakgrund som gymnasielärare i psykologi och historia, samt erfarenheter av pedagogiskt arbete med individer med funktionsnedsättning.
Avhandlingens titel: Measures that matter: facilitating literacy through targeted instruction and assistive technology.

ur Lärarförbundets Magasin