Ingår i temat
Stöd språket
Läs senare

Nya vägar när talet dröjer

Att kunna kommunicera är en mänsklig rättighet. Vissa har sämre förutsättningar och behöver hjälp. Vad ska lärare tänka på i det läget?

27 okt 2014

Bild: Kati Mets.Appar, bilder och blisskartor i all ära. Till sist är det den kommunikativa miljön och pedagogens förmåga som avgör om barn i behov av alternativ kompletterande kommunikation, AKK, får en fungerande skolgång. Det menar Boel Heister Trygg, logoped och författare med mångårig erfarenhet av att arbeta med barn som behöver stöd för att kommunicera.– När man får en elev med sådana behov i klassen blir det som att uppfinna hjulet på nytt. Det är höga krav på pedagoger i den situationen, säger hon.

 

Det finns AKK för olika syften. Vissa barn förstår talat språk men behöver ett annat sätt för att kommunicera expressivt, alltså utåt. Det kan också handla om ett stöd för barn som håller på att utveckla ett talat språk eller en lösning på problem som gör att barnet inte kan använda talet.

Även om Boel Heister Trygg gillar tekniska prylar varnar hon för en övertro på sådana. En text om alternativa vägar till kommunikation, som den här, blir lätt en text om just prylar. AKK ska ses som en teoretisk modell som har varit ett kunskapsområde sedan 1980-talet, förklarar hon.

– En bra app är bra. Men forskningen visar att omgivningens betydelse är central. Det som barnen behöver allra mest är en god kommunikativ miljö, säger Boel Heister Trygg.

Hon är också en av de drivande bakom Södra regionens kommunikationscentrum. Enligt dess hemsida är en god kommunikativ miljö en plats där kommunikation är en förutsättning för lärande och inte något som står på schemat. Där finns kompisar som använder samma sätt att kommunicera och personal med rätt kompetens. Omgivningen använder ett tydligt kroppsspråk och kommunikation tillåts ta tid.

Lärarens uppgift är att hitta annorlunda vägar till kommunikation för barn som behöver det. Det kan vara svårt i en miljö där andra barn och vuxna inte använder sådana, förklarar Boel Heister-Trygg.

Hon har därför författat ett antal böcker om AKK som riktar sig till lärare. I den senaste boken, som kom 2012, intervjuas erfarna pedagoger.

– Alla lyfter de fram det här med kommunikativ miljö. De använder redskap som böcker och appar men det är inte det viktiga när det gäller att utveckla kommunikation och språk, säger Boel Heister Trygg.

Hon påpekar att en normalutbildad specialpedagog oftast inte har de kunskaper som krävs. Därför behövs fortbildning, handledning och stöd. Till exempel i form av en metodbok.

– På logopedutbildningen är förberedelsen relativt stor, även om detta är en specialisering när man sedan väl kommer ut i yrket. Blivande specialpedagoger läser några poäng om alternativ kommunikation och det är självklart bra. Men de får inte alla instrumenten, säger Boel Heister Trygg.

I boken presenteras skillnader som läraren har att tampas med i undervisningen av elever som behöver alternativ kommunikation, gentemot undervisning av andra barn. Och det som läraren framför allt behöver är ett gott självförtroende och viljan att våga, menar författaren.

Mer tid och individanpassad undervisning är andra skillnader. Läraren behöver ofta dra ned på tempot och vänta ut barnet. Eftersom den som är i behov av alternativ kommunikation generellt sett inte tar för sig lika mycket bör läraren också inta en mer aktiv roll och ställa fler frågor. Dialogen med andra lärare och föräldrar blir ännu viktigare. Därför krävs förmodligen mer dokumentation och fler möten.

 

Språk- och kommunikationspedagogen Anette Nyd Lind skriver under på att läraren behöver självförtroende. Det krävs öppenhet och nyfikenhet inför ny forskning och nya verktyg. Hon arbetar på Nyhemsskolan i Halmstad som har en språk- och kommunikationsprofil. Skolan tar emot barn med språkstörning från hela kommunen. Lärarna får kontinuerlig fortbildning (läs mer i reportaget på sid 30).

– Om fem eller tio år kanske appar är omoderna och då finns det något annat. Läraren måste lära barnet att lära. Det ska inte vara avhängigt av tekniska verktyg, säger Anette Nyd Lind.

På hennes skola prioriterades uppbyggnaden av en kommunikativ miljö och lärarnas kompetens, innan tekniken fick göra entré.

Hur många barn som behöver alternativa kommunikationssätt finns det inga egentliga siffror på. Vad som däremot är säkert är att det här är något som inte alltid fungerar som det borde på landets skolor, enligt logopeden och författaren Boel Heister Trygg. Hon pekar ut förskolan som viktigast att utveckla. Där läggs grunden.

Beredskapen och förståelsen för barn i behov av alternativ kommunikation behöver stärkas, både på lednings- och förskollärarnivå. När det gäller grundskolenivå har barn med dessa behov ofta för svår undervisning, menar hon.

– I jakten på måluppfyllelse finns en risk för att undervisningen läggs på en för hög nivå. Man måste inse att det inte går att trolla. Ibland kan de här barnen inte leva upp till alla mål, säger Boel Heister Trygg.

Psykologen och forskaren Annika Dahlgren-Sandberg har arbetat med barn med grava funktionsnedsättningar sedan mitten av 1970-talet. I slutet av 1980-talet började hon forska på barn med cp-skada och i rollen som psykolog har hon träffat massor av barn i behov av kommunikationsstöd och deras föräldrar. I dag är hon nybliven pensionär. Hon håller med om att förskolan är viktig att utveckla, men lyfter också fram de åtgärder som behövs i ett ännu tidigare skede.

 

Föräldrar som får ett barn med grava rörelsehinder har i allmänhet inte mött så många andra barn i samma situation, eftersom de procentuellt sett är relativt få. Eftersom det inte finns något att jämföra med eller relatera till behövs tidiga hjälpinsatser som till exempel råd kring alternativa kommunikationsvägar, förklarar Annika Dahlgren-Sandberg.

– Även om det har blivit bättre med åren så är min bedömning att detta kommer alldeles för sent. Man måste tidigt börja leka in möjligheten att kommunicera med sitt barn genom att använda bilder och peka, säger hon.

Hon berättar om ett skräckexempel med en sexåring som inte fick grafiskt stöd förrän vid skolstarten. När det gäller teknik och prylar väljer hon att se möjligheter snarare än hinder. Datorer, läsplattor och appar ökar tillgängligheten, påpekar hon.

– När jag började hade barnen inplastade böcker. Det blev mödosam kommunikation att visa med ögonen när det var dags att vända blad och sedan vänta på någon som letade fram rätt bild med pannlampa, säger Annika Dahlgren-Sandberg.

Koll på AKK

AKK betyder alternativ kompletterande kommunikation. Grundtanken är att kommunikation tar tid att utveckla. Snabba lösningar existerar inte. De flesta som är i behov av språkstöd använder flera olika kommunikationssätt. Här är några:

 

TAKK, tecken används för att förstärka, komplettera eller förtydliga talet. Tecknen är i regel desamma som i svenskt teckenspråk men de utgör inget språk, utan är en metod där tecken och tal används parallellt.

 

GAKK, grafisk kommunikation med till exempel bilder, piktogram eller bliss.

 

Bliss är ett system där ord och begrepp representeras av standardsymboler i stället för bokstäver. Symbolerna bygger på ett antal grundfigurer, såsom ett hus eller en sol. Om ett begrepp saknas bland symbolerna kan de kombineras.

 

Piktogram är ett något enklare system. Det består av bildliknande grafiska symboler i vitt mot svart bakgrund. Varje symbol står för ett ord eller begrepp.

 

KÄLLA: SPSM och Södra regionens kommunikationscentrum, SÖK.

 

Så fixar ni en kommunikativ miljö

För barn i behov av AKK är en god kommunikativ miljö ett måste. Här är några exempel på kriterier för en fungerande sådan:

  • Personalen har god förmåga att kommunicera.
  • Inget barn är ensamt om sitt kommunikationssätt. Kamraterna använder samma.
  • Det finns material och tekniska hjälpmedel som inbjuder till kommunikation.
  • Ett tydligt och generöst kroppsspråk används.
  • Kommunikation tillåts ta tid. Barn och lärare har lärt sig att vänta.
  • Det bör finnas flera olika rum. Gärna med avskärmade ytor för avslappning, samling och enskilt arbete.

 

KÄLLA: SÖK samt boken AKK i skolan – en pedagogisk utmaning, av Boel Heister Trygg.

ur Lärarförbundets Magasin