Läs senare

Observationer ledde till bättre inkludering

AktuelltKartläggningsmetoden ICP samt ett ny­­tänk kring lässtunderna gör Tellusbarns förskolor mer inkluderande.

02 dec 2019
Foto: TT Nyhetsbyrån

Det var genom Stockholms universitet som Camilla Suarez, specialpedagog hos förskolekoncernen Tellusbarn, för första gången kom i kontakt med observationsmaterialet ICP. Förkortningen står för Inclusive Classroom Profile. Kortfattat handlar det om en metod för att kartlägga skolors och förskolors arbete med fokus på inkludering.

– Man observerar och bedömer den egna verksamheten utifrån hur inkluderande lärmiljön är. Det som är så bra är att den utgår från barn i behov av särskilt stöd, men går att tillämpa för alla barn.

I materialet finns olika områden, alla med en skala från ett till sju. Ett betyder bristfällig, fem motsvarar godkänt och sju är mycket bra. Observationen börjar på den första nivån. Skulle verksamheten klara att leva upp till den går man vidare till nästa. I bästa fall når man hela vägen upp till sju.

Camilla Suarez.

Camilla Suarez tänkte direkt att materialet borde gå att använda på koncernens förskolor. De bestämde sig för att testa på två förskolor och sökte samtidigt stöd från Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) och beviljades det.

Hon observerade sedan själv samtliga områden på förskolorna. Både inne och ute. Dessutom involverades personalen och fick välja några områden att djupdyka i. De fick turas om att observera varandra och sedan diskutera tillsammans i grupp.

– Efter att alla hade observerat varandra satt vi tillsammans och pratade om vad vi skulle kunna förändra och utveckla för att nå upp till en högre grad av inkludering. Det här var det som fungerade absolut bäst, eftersom det hela tiden fanns konkreta exempel att prata om. Det blev ett riktigt fint kollegialt lärande. När vi senare utvärderade arbetet var det i de här två områdena som den största utvecklingen hade skett, säger Camilla Suarez.

Under observationerna dök många förbättringsområden upp. Bland annat saknades bildstöd på många platser i förskolorna.

– Vi föll på ganska mycket faktiskt, bildstöd samt material som visade på mångfald, framför allt när det gäller funktionsvariationer, saknades.

Även i personalens bemötande fanns en del att utveckla. I observationerna upptäckte man att barn som var mindre kontaktsökande inte fick samma tillgång till personalen som de andra.

Språket var också ett område där det fanns utrymme för förbättring. Personalen var lyhörd och bra på att ­bekräfta barnen men sämre på att ställa frågor­ till­baka­ och jobba med språkliga strategier.

Det ledde vidare till ett arbete med en ytterligare metod, dialogic book reading, som går ut på att genomföra strukturerade boksamtal. Fokus ligger på att utveckla barnens språk genom dialog utifrån bilderböcker.

– Det fanns ett stort behov av att jobba med språk. Och i bokläsningen såg vi att det var många som inte deltog. Man läste för alla, men boken var ofta för svår och vissa hängde inte alltid med.

I arbetet med dialogic book reading genomfördes bokläsningen i mindre grupper. Personalen fick välja ut några barn på avdelningen som behövde extra språklig stimulans. Dessa sattes sedan i grupper om fyra till sex med ett par andra barn som skulle fungera som stöd. Tre dagar i veckan fick sedan barnen vara med på bokläsningen. Förskolläraren fick vara aktiv, ställa frågor och jobba uppmuntrande med språket mot barnen utifrån metodens struktur och strategier. Samma bok lästes vid flera tillfällen med målet att barnen själva skulle kunna berätta sagan.

Genom både läsningen och observationerna upplevde både personalen och Camilla Suarez att inkluderingen blev mycket bättre. Bokläsningen används nu på näst intill alla förskolor i koncernen och varje termin görs nya kartläggningar av lärmiljön, med inspiration från ICP-materialet.

– Det här har verkligen varit jättegivande, och det är så kul att hela tiden följa upp och se hur vi utvecklar oss. Vi har blivit mer inkluderande och pedagogerna har utvecklat sitt arbetssätt och blivit mer stödjande.

ur Lärarförbundets Magasin