Ingår i temat
Elevhälsa
Läs senare

Oklara roller stjälper samarbetet

ELEVHÄLSAVägen mot en hälsofrämjande elevhälsa verkar vara krokig. För att få med hela skolan i elev­hälsoarbetet måste själva elevhälsan först bli ett riktigt team, anser forskare.

04 Sep 2018
Bild: Joanna Hellgren

Åtta år har gått sedan den ”nya” skollagen trädde i kraft. I den infördes en samlad elevhälsa – där skolläkare, skolsköterska, psykolog, kurator och en person med specialpedagogisk kompetens ska finnas med. Elevhälsan skulle arbeta hälsofrämjande och förebyggande och det åtgärdande tonades ned.

Ingrid Hylander, forskare. Foto: Margit Ekenbark

Skolorna har haft några år på sig, men Skolinspektionen ser elevhälsan som ett problemområde. Den hör till det som myndigheten oftast slår ned på i sin prioriterade tillsyn, riktad till skolor som kan förväntas ha större brister än andra. De nya kraven klaras i många fall inte – till exempel är tillgången till skolpsykolog för liten och elevhälsan arbetar fortfarande mest åtgärdande.

En av dem som välkomnade den ändrade skollagen var Ingrid Hylander, forskare, psykolog och docent i pedagogik. Hennes uppfattning är klar: skollagen har haft effekt.
– Sedan får man tänka på att det är ett utvecklingsområde. Vi kan inte förvänta oss att det ska finnas en massa förebyggande och främjande arbete ute i skolorna nu. Det är en oljetanker som ska vända.

För att få till det hälsofrämjande måste skolorna bort från att utnyttja elevhälsan som ”effekthanterare”, anser Ingrid Hylander.
– Det blir en explosion och så ska man åtgärda det. Och så blir det en ny explosion. Elevhälsan måste få stanna upp, bromsa in, tänka efter och gå tillbaka. Det tror jag hela skolan skulle må bra av. Det är så lätt att man beskyller varandra i stället för att undersöka vad man kan göra gemensamt, säger hon.

150 elever per specialpedagog

Så många elever går det per profession i elevhälsan:
Läkare: 13 000
Psykolog: 1 800
Rektor: 265
Specialpedagog/special­lärare: 150
Skolsköterska: 450
Kurator: 600
Källa: Elevhälsoarbete under utveckling, antologi från SPSM.

Hon vill att skolorna varje gång en åtgärdande insats sätts in ska se över vad som kunde ha gjorts annorlunda. Det lärandet ser hon som ett sätt att identifiera riskfaktorer och utnyttja skyddsfaktorer – för att jobba mot den där kursändringen och på sikt minimera behovet av akuta åtgärder.

Ingrid Hylander är en av fyra forskare som har följt en nätbaserad utbildning för elevhälsan i regi av Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM. I antologin Elevhälsoarbete under utveckling tar de upp olika aspekter, baserade på tidigare forskning och dokumentation från kursen.

Bland andra Ingrid Hylander har tidigare visat att professionerna i den gamla elevhälsan var dåliga på att lyfta fram sin egen kunskap. På möten syntes det dåligt vem som var specialpedagog eller skolpsykolog.
– Vi såg väldigt tydligt att man inte förde fram sina specifika kompetenser utan låg väldigt lågt och pratade i allmänna ordalag. Vi tänkte ”de kan mycket mer än så här. Varför pratar de på det här viset?”.

Bild: Joanna Hellgren

Hon ser fortfarande samma tendenser. Fast nu har hon en förklaring, baserad på logg­anteckningar från nätutbildningen.
– Jag blev lite misstänksam när jag läste alla som skrev att ”vi är ett så fantastiskt team, vi har högt i tak och vi kan prata om allt”. Och sedan kom det i de enskilda logg­anteckningarna fram saker som ”jag känner mig väldigt osäker i min roll, jag är ny här, jag vet inte hur det här ska bli”.

Ingrid Hylander pratar om en smekmånadsfas, som elevhälsoteamen helt enkelt måste igenom.
– När det har lagt sig, så man känner sig lite trygg, kan man börja ifrågasätta saker – men inte innan. Det är vanlig teamutveckling, så det är inget konstigt. Men det som vi har kallat för team tidigare har nog inte varit det, utan bara en samling människor som har träffats då och då.

Varför har det varit så?
– Det har varit olika professioner som träffats, men kanske inte känt att de har ett gemensamt uppdrag att skapa en bra elevhälsa. Det tror jag att man har kommit fram till mer nu. För att EHT ska kunna förankra, diskutera och få till en elevhälsa på skolan, måste man börja där. De här professionerna är ju ensamma i sin ”art” och känner sig rätt ensamma i hela havet av pedagoger.

Pia Skott, lektor i pedagogik.

Pia Skott, lektor i pedagogik vid Stockholms universitet, drar i antologin slutsatsen att det finns ett glapp mellan elevhälsoteamet och den pedagogiska verksamheten. Hon lyfter ett citat från en person som tycker att ”vissa lärare vill att vi i EHT ska vifta med vår magiska trollstav och fixa alla problem”. För att höja skolornas elevhälsokompetens måste gapet mellan elevhälsa och pedagogisk kompetens minskas, anser Pia Skott. Hon ser i dag att olika skolor är i olika utvecklingsfaser. På den lägsta nivån finns ingen samordning alls.
– Man kan vara utmärkt på det man gör själv, men man har inga kopplingar mellan varandra.

Specialpedagogen håller på att jobba ihjäl sig för att ta hand om allting som den möter, skolsköterskan gör sitt och lärare kämpar på, sa Pia Skott på ett seminarium i Stockholm i våras.
Samordning och organisering av elevhälsan är av många skäl knepigt, konstaterar hon, och tror att utvecklingen är svår att hasta fram. Planer och papper riskerar att bli luft i stället för verklig elevhälsa.

En ytterligare komplicerande faktor är, enligt Pia Skott, att svaret på vad som är hälsofrämjande och förebyggande kan variera stort. På en skola kan utmaningen vara att få elever att komma till skolan. I en annan är betygshets riskfaktorn.
– Ska vi då i högpresterande skolor ställa om arbetet så att vi kan jobba med hälsofrämjande bedömningspraktiker, ja då blir det ett arbete som är svårt, för vi vet faktiskt inte hur man gör, sa Pia Skott på seminariet.

Ingrid Hylander vill att skolor vid termins­starten funderar på vad man ska satsa på de närmaste månaderna, för att få fart på det hälsofrämjande.
– Är det klimatet i klasserna, rasterna eller måltiderna? Så bestämmer man sig för en sak och gör det ordentligt, dokumenterar och utvärderar. Det går inte jättesteg framåt, men att

Eva Hjörne, professor i pedagogik.

man börjar så, säger Ingrid Hylander.

Men hur ska skolorna hinna få fart på det förebyggande och inte drunkna i diskussioner om åtgärder? En av de saker som lyfts är att ha möten vikta enbart för det hälsofrämjande. Eva Hjörne, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet, vill ha upp elevhälsoarbete på i stort sett varje mötesagenda. Hon är mycket tydlig med att det är hela skolans angelägenhet.
– Vi har ett uppdrag att eleverna ska gå ut med betyg som de kan få ett bra liv med efteråt. Elevhälsa ska vara ett nav i mitten av hela skolans verksamhet och som allt bollas mot. Det är inte bara att elevhälsoteamet har öppet hus en gång i månaden och lärarna kan komma dit och berätta något, utan det här ska man göra innan problemen uppstår, säger Eva Hjörne.

Hon har följt både SPSM:s och Skolverkets satsningar på området de senaste åren och ser en hel del lyckade hälsofrämjande projekt. Men alla har inte varit lätta att genomföra.
– Ofta upplevde en del att lärarna var motståndare till projekten. Lärarna kanske sa att ”om ni tar fem minuter från min lektion hinner jag inte med kursen den här terminen”. Men efter två tredjedelar av terminen visade det sig att lärarna hade hunnit med hela terminens kurs på kortare tid, berättar Eva Hjörne.

Den effektiva undervisningstiden ökade när exempelvis ett rörelsepass på några minuter lades in. Eva Hjörne har också sett hur personalens trivsel och arbetsmiljö förbättrats.

En paradox tycks vara att olika professioner beskriver att de själva vill arbeta mer förebyggande – och tycker att andra inte vill det.
– På nåt sätt sitter man där på var sin kammare och ser inte att det är på den här arenan som är i mitten som det måste lösas. Man måste bygga den här bron över och samarbeta, säger Eva Hjörne.

Hon önskar att det kunde skapas en bank med goda idéer och lyckade projekt, så att skolor lär av varandra och gläds i dag åt de positiva tecken på utveckling som hon tar del av.
– Sen tycker jag samtidigt att det är lite tragiskt att man inte har kunnat göra det tidigare. Lagen kom faktiskt 2010 och implementerades 2011. Man har haft åtskilliga år på sig att göra något.

Alla artiklar i temat Elevhälsa (7)

ur Lärarförbundets Magasin