Läs senare

Ord som stör

av Gertrud Svensén
27 Mar 2018
27 Mar 2018

”Är det verkligen okej att skriva att någon har en störning?”

Under arbetet med förra numrets tema om särskolan hade vi en del diskussioner här på redaktionen. Fanns det inget bättre ord än ”utvecklingsstörning” för att precisera vilken elevgrupp temat handlade om? Skulle vi fortsätta att använda ordet eller gå över till ett annat – och vilket, i så fall?

Efter lite koll i lagar och råd från olika människor landade vi i att jo, vi skriver utvecklingsstörning eftersom det används av både Skolverket, spsm och Fub, som ju är en intresseorganisation för barn, unga och vuxna med just utvecklingsstörning.

I det här numrets tema skriver vi om språkstörning – även det ett svårt begrepp. Anna Båve Schultz, som i sociala medier kallar sig för ”Flickan med språkstörningen”, kommenterar själv att ordet är lite orättvist – ”man är ju inte störd”. Läs mer här.

I en annan artikel säger Conny Bergqvist, pensionerad rådgivare på Fub, att ordet utvecklingsstörning på ett bra sätt beskriver vad han själv har: ”Det är nånting som har hänt i hjärnan som gör att man utvecklas lite långsammare. Då tycker jag att man är störd i utvecklingen”. Han tror inte heller att samhällets fördomar försvinner bara för att ett ord ändras.

Ytterligare en aspekt står handikappforskaren (även det ett svårt begrepp!) Mats Granlund för: att debatten om orden riskerar att stå i vägen för den kanske ännu viktigare frågan om rätt till stöd. Här kan du läsa vår djupdykning i ordet utvecklingsstörnings vara eller inte. Vad tycker du som läsare? Hör gärna av dig med dina tankar!

ur Lärarförbundets Magasin