Läs senare

På blyga barns villkor

Att vara blyg behöver inte vara ett problem, men för en del barn kan det leda till oro och ångest. Barnpsykologen Malin Gren Landell vet hur man som vuxen kan stödja och hjälpa sådana barn.

10 jun 2013
På blyga barns villkor
Bild: Malin Rosenqvist/Agent Molly.

Bild: David Brohede.Malin Gren Landell är barnpsykolog vid Universitetssjukhuset i Linköping. 2010 kom hon ut med boken Blyga och ängsliga barn som är tänkt som stöd för dem som arbetar med barn i förskola, skola och fritidshem. Bokens råd och fakta kan hjälpa dem att upptäcka barn och unga som lider av oro, rädsla och ångest.

– En del lider av sin blyghet och andra inte. Problemet är att de tysta och blyga barnen inte får den hjälp och uppmärksamhet som de behöver, vi missar dem ofta. Därför kan man inför gruppen lyfta fram något som är bra hos den blyga. Och att man kan känna sig blyg utan att det syns utanpå. Det ska vara ok att bara få vara tyst, alla måste inte stå på scen, säger Malin Gren Landell.

Finns en misstanke om att ett barn är ängsligt och oroligt, är det bra att fråga om känslor och tankar, det öppnar barnet utan att styra. Ibland är det svårt för barn att klä sina känslor i ord. De kan anpassa sina svar efter vad de tror att den vuxne vill höra. Därför är det viktigt hur man frågar, poängterar Malin Gren Landell, att man inte har bestämt sig för svaret redan när man frågar.

– Ett sätt är att säga att ”Jag ska ställa lite olika frågor, så får vi se vad som passar in på dig”. Sättet att fråga är viktigt, ett exempel är: ”Vet du vad jag menar med orolig?” Det är inte säkert att de vet det. Det är bra att hjälpa dem så att de känner igen sig i frågorna, säger Malin Gren Landell.

Oro och ängslan hos barn är ofta ett hinder i lärandet. Därför är det bra om speciallärare och specialpedagoger lär sig mer om det.

– Läs om hur ångest tar sig uttryck bland barn i skolan, om typiska symtom. Hjälp till att sätta ord på tankar och känslor, för barn tror lätt att det man inte pratar om är konstigt och dåligt. Man kan sedan fråga dem: ”Är det så att det känns nervöst för dig?” Om det verkar lämpligt för just det här barnet, kan man ge vidare materialet så att de själva kan läsa om det. Men undvik att sätta namn på eller ställa diagnoser, råder Malin Gren Landell.

Ofta får barn med talängslan höra att de måste ta mer plats och höras mer.

– Men det hjälper inte de här eleverna att få höra det. Blyga barn behöver få vara med på sina villkor och samtidigt få hjälp att höras och synas mer om de själva vill det, säger Malin Gren Landell.

 

En grupp barn som kan vara tystare än and-ra, är de som har en utvecklingsförsening och som har det svårare med inlärning.

– Det är inte säkert att man vågar sträcka upp handen och säga att ”jag fattar inte”. Man är rädd att framstå som dum och det är barnen särskilt rädda för. Många som kommer till Bup berättar om det här, att de inte vågar fråga när de inte förstår, säger Malin Gren Landell.

Oro smittar ofta av sig, från föräldrar till barn, från personal till barn, men också motsatt väg. Att ett barn står vid sidan av behöver inte vara ett problem, det kan vara ett sätt för honom eller henne att förstå hur saker och ting fungerar i gruppen.

– Barn som betraktar kan vara socialt skickliga, de klampar inte in. Så därför bör man ta reda på om det är jag som är orolig eller om det är barnet, säger Malin Gren Landell.

Ängslighet och oro kan ta sig flera uttryck. Barn kan tycka att det är svårt att prata om vad de känner, de kanske inte ens är medvetna om att de inte mår bra. Tecken att vara uppmärksam på är koncentrationssvårigheter, ledsenhet, ont i magen eller i huvudet.

Detta kan förstås också vara tecken på andra problem. Exempel kan vara att barnet börjar undvika saker som det tidigare har tyckt var roligt. De kanske sjukskriver sig när det blir prov eller redovisningar. Speciallärare och specialpedagoger kan skapa ett klimat där elever får positiva erfarenheter av att prata inför en grupp.

– Man kan försöka hjälpa den blyge över tröskeln, att komma över sin sociala rädsla och börja våga prata inför andra. Men man behöver också träna klassen på att lyssna, poängterar Malin Gren Landell.

Barn kan också vara utåtagerande, ha ett stort kontrollbehov eller ständigt vilja ställa frågor.

– Ängsliga barn kan fråga om och om igen och svaren gör dem inte lugnare, det är aldrig nog. Prova med att säga: ”Jag har märkt att när jag svarar på orosfrågorna, så blir du bara lugn en kort stund och sedan måste du fråga igen. Nu prövar vi att jag inte svarar, så får vi se om oron kan gå sin väg och inte störa dig längre”, tipsar Malin Gren Landell.

Det finns barn som försöker skaffa sig kontroll genom att kontrollera andra och vad som ska ske. Malin Gren Landell kallar dem småpoliser.

– Det är barn som vi ibland missar på Bup. Det första att göra är att försöka ta reda på om barnet tycker att det är jobbigt att få uppgifter och om deras oro påverkar andra. Då är det bra om man inte ger dem uppdrag, försök i stället att avlasta dem ansvar, säger hon.

Skolan ska underlätta för alla barn, även de blyga och ängsliga, att få vara som de är. Dessutom kan man hjälpa till att hitta barn som behöver särskilda insatser.

– När tvångstankar, kontrollbehov eller utåtagerande pågår över tid bör man kontakta skolkuratorn, då behövs professionell hjälp. Men det går att göra mycket bara som lyssnare, där är man viktig. Att våga vara en klok och bra vuxen, säger Malin Gren Landell.

Lästips

Malin Gren Landells bok Blyga och ängsliga barn finns att ladda ner eller kan beställas på Socialstyrelsens hemsida http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2010/2010-3-9

Hemsidan snorkel.se vänder sig till dem inom socialtjänsten och skolans elevvård som arbetar med barn och ungdomar som lider av oro, nedstämdhet och ångest.

I höst kommer en bok som heter Elevhälsa på vetenskaplig grund på Studentlitteratur. I den har Malin Gren Landell skrivit ett kapitel om skolfrånvaro och om oro och ångest.

Nästa år kommer en bok av Malin Gren Landell på Natur & Kultur som handlar om oroliga barn.

ur Lärarförbundets Magasin