Läs senare

På väg bort från en inkluderande skola?

11 maj 2010

Den Nordiska specialpedagogiska konferensen i Oslo mellan 12 och 13 april, med Lärarförbundet som en av medarrangörerna, lockade nästan 300 ivrigt intresserade skolmänniskor. Innehållet i de föreläsningar och seminarier som präglade konferensen rörde sig i huvud­sak kring begreppen specialundervisning och
inkludering. Några av de ideologiska frågor som vilade över idédebatten var: Vilken plats ska specialpedagogiken ha i ett modernt under­visningssystem? Ska specialpedagogiken röra sig alltmer mot att bli en del av allmänpedagogiken eller ska den tillåtas att leva sitt eget liv isolerat från resten av lärandeprocesserna. Har utvecklingen gått som vi önskade, har vi närmat oss våra ideal eller har avståndet mellan ideal och verklighet blivit större än tidigare?
        Den vanliga undervisningen har över tid alltid riktat sig till gruppen medan specialundervisningen har fokuserat på individen. Vad händer då i en skola där den allmänna pedagogiken fullt ut bygger på individualisering? Finns det överhuvudtaget specialundervisning om tio år? Lärarens betydelse för en framgångsrik ­undervisning togs upp av flera förel­äsare. En omfattande genomgång av internationella ­studier visar att stark individualisering har liten effekt på studieresultaten. Två faktorer som däremot tydligt visat sig ha betydelse är kompetensen hos läraren samt relationen lärare – elev, eller som en föreläsare uttryckte det: ”Det är svårt att göra något gott för någon du inte tycker om.” En spännande rubrik var: ”När migrationspedagogik blir specialpedagogik”, där den norska professorn Joron Pihl ­genom sina forskningsresultat kunde visa på hur skolan ofta definierar minoritetsgruppers problematik som ett specialpedagogiskt problem. Eller uttryckt på ett annat sätt: ”En etnisk segregering pågår i skolan med hjälp av specialundervisning i det godas tjänst!”

Ett annat område som berördes var ”inagerande beteendeproblematik” (jfr utagerande …) som bl.a. kan visa sig genom skolvägran. MST (Multi Systemisk Terapi), där både det privata och det professionella nätverket kring en elev samarbetar, har i ett forskningsprojekt visat sig
ge mycket goda resultat.
        Inga givna, entydiga svar kan sammanfatta de synpunkter som forskare och praktiker från samtliga nordiska länder förde fram men en tydlig trend om att ”inkluderingstanken” har förlorat en del kraft var påtaglig. Det blev en intressant konferens för oss vetgiriga och diskussionslystna och ett tillfälle att i någon mån påverka det framtida skeendet inom specialpedagogiken. Den politiska syn som kunde avläsas var att våra beslutsfattare nog tycker att de specialpedagogiska insatserna börjar bli alltför dyra vilket också visar sig i att resurserna för specialundervisning kraftigt minskar på många håll.
        Nästa nordiska konferens kommer att äga rum i Finland år 2013. Mycket pekar på att det kommer att ske omfattande förändringar inom specialpedagogiken i de nordiska länderna fram­över så det kan bli ett ypperligt tillfälle att få fördjupa sig i de stora frågorna igen.

ur Lärarförbundets Magasin