Läs senare

Rätt till reträtt

ReportageDe störs lätt och behöver hjälp med strukturen. På Brinellgymnasiet i Nässjö får 13 elever med bland annat autism särskilt stöd och har en egen arbetsplats mellan lektionerna i sina vanliga klasser.

Frivillig fika. Förmiddagarna bjuder på drycker och småprat. Från vänster: Marie Ekdahl, Albin Andersson, Daniel Öhrn, Anna Lindstedt, Johan Eng (elevassistent på byggprogrammet) och Linus Rydström. Foto: Kajsa Juslin

Rosa står för deadlines, prov och frågor till lärare. Blått är veckodagar, grönt hemarbete och gult uppgifter att göra här, på Alfa. Sistaårseleven Linnéa Åhlén går denna tisdagsmorgon tre gånger de få stegen till bokhyllan för att hämta överstrykningspennor i rätt färger. De är avgörande verktyg i just hennes system för planering.

Jag har lärt mig att jobba mer självständigt. Mitt självförtroende är mycket bättre.

Klockan är några minuter över åtta och klasskamraterna på estetprogrammet har inte börjat än. Linnéa Åhlén har special­pedagog Anna Lindstedt vid sin sida. Ämne för ämne, inlämning för inlämning, betar de av vad som är på gång. Till god hjälp är en lärplattform i laptopen, där respektive lärare har lagt in uppgifter.
– Nu har vi gått igenom kurserna. Då ska vi se om vi kan bena upp det hela. Vad ska du jobba med hemma i dag, tycker du? frågar Anna Lindstedt.

Linneá Åhlén svarar, antecknar, färgmarkerar och fotar av resultatet med mobilen.

Eleverna går på olika program och följer undervisningen i sina ordinarie klasser. Här på Alfa får de stöd på till exempel morgonen och under håltimmar. Rummets fem arbetsplatser är avdelade med ljuddämpande skärmar. Vid fönsterplatserna är rullgardiner med ljusinsläpp neddragna, som skydd mot distraherande förbipasserande. Det är på-fallande tyst. Arbetsrummens öppna dörrar gränsar mot Alfas eget uppehållsrum och korridorfnitter når inte hit. Från en betongpelare hänger en boxningssäck – som en säkerhetsventil om frustrationen tar över. Den används sällan, trots att det finns elever som kan få utbrott.
– Man märker att miljön gör mycket. När de är på Alfa sitter de på sin plats, jobbar och stör ingen. Men i klassrummet, där de blir ofokuserade, kan det bli så att de stör eller sjunker in i sig själva, säger Anna Lindstedt.

Bokat bord. Daniel Öhrn har sin egen plats att plugga på mellan och före lektioner. I bakgrunden stämmer Anton Gustavsson av schemat med Marie Ekdahl. Foto: Kajsa Juslin

Linnéa Åhlén hör till dem som kan försvinna in i sig själva.
– Jag blir väldigt lätt distraherad om det är prat, om folk rör sig. När jag blir distraherad kan jag inte göra något – bara sitta.

Elevassistent Marie Ekdahl går igenom dagens schema med en kille som behållit jackan på. Tänker han stanna på lektionen eller sitta på Alfa om det är enskilt arbete? Sekunderna går, men Marie Ekdahl varken ställer om frågan eller stressar på.
– På lektionen, kommer det till sist.
– Bra, då har du koll på dagen!

Eleven släntrar iväg. Hit till Alfa kommer han och de tolv andra eleverna på morgonen just för att få koll på dagen. Saknade elever kontaktas direkt. Här har eleverna också håltimmar schemalagda som ”Alfatid”, de kan göra prov och har egna skrivbord. Den mesta tiden är de i sin vanliga klass. Men Alfa är en reträttplats. Dörren står alltid öppen, även om personalen inte är här.
– Det finns en plats att gå till om det kör ihop sig, och folk är trevliga. Man känner att man är uppskattad och inte förtryckt bara för att man är lite långsammare, säger Linnéa Åhlén.

Allas scheman är olika. Den individuella anpassningen är viktig och föränderlig. En elev går frisörprogrammet, ett par teknik, någon bygg … Behovet av stöd varierar över tid, liksom vilken sorts stöd som behövs.
– Från början kände jag att jag måste ha full koll på alla elever och deras kurser. Men det är ju faktiskt eleverna som ska lära sig, säger Anna Lindstedt.

Räknar rätt. Anna Lindstedt och Linnéa Åhlén pratar procent. Foto: Kajsa Juslin

Hon och de två elevassistenterna, båda på deltid, har funnits med på Alfa sedan starten 2011. Först var hon lite skeptisk och trodde kanske mer på en separat Aspergerklass.
– Jag tänkte att det som många av de här eleverna har svårt för är att vara i en stor klass. De har svårt med mycket intryck. Jag trodde att de kan få svårt att få nånting gjort, en del kopplar bort och vet inte alls vad läraren har gått igenom. Men med vårt stöd, så klarar de det ändå. Det är det som är så bra – att här får de både och. De är med i sin klass och följer undervisningen, men sen får de det här stödet hos oss så att de klarar sina kurser, säger hon.

Anna Lindstedt berättar att hon före Alfas tid kunde känna sig frustrerad för att den här elevgruppen föll mellan stolarna.
– Ofta hade de en bra förmåga, men man hann inte tillgodose deras behov eller låta dem lära sig på sitt sätt. Jag tänker bland annat på en elev. Han nådde godkänt i sina kurser. Men när han började här och hade prov, så läste han en fråga och svarade rent konkret. Då kunde jag säga ”vad menar du med det här ordet?” Då berättade han och så sa jag ”skriv det”. Han höjde sina betyg jättemycket och gick ut med många MVG.

Några elever är här ganska lite. Andra betydligt mer. Anna Lindstedt sneglar på Albin Anderssons skiss till en argumenterande text.
– Det där måste du ju bygga på, säger hon.
– Men det är ju en mindmap, det är inget jag ska lämna in! Jag vet hur en argumenterande text funkar, det är inte den första jag skriver. Jag försöker att tänka på allting på en gång, vilket inte funkar för mig.

Tonen är bestämd, rösten stegras. Anna Lindstedt tipsar lugnt om att söka på nätet.
– Ja, men frågan är hur mycket av det som är ve-ten-skap-lig fakta!?

Anna Lindstedt guidar i googlandet. Så småningom tar arbetet ny fart. Ovanför flera arbetsplatser ligger böcker och papper prydligt ordnade ämnesvis. En del elever har sina saker på Alfa och hämtar dem mellan lektionerna. Skåp blir lätt röriga.

Vid arbetsplatsen dedikerad Daniel Öhrn, som går elprogrammet, lirkar Marie Ekdahl ur honom kunskap om kommunikationsnät inför ett prov. En del av eleverna har varit hemmasittare. Många har haft stöd i grundskolan, ibland av en elevassistent på heltid.
– Det kan vara så att de i all välmening har fått lite för mycket hjälp, som Daniel. Här fick han ju en chock i början, säger Anna Lindstedt.

Stärkande stöd. Marie Ekdahl tycker att Alfa ger Albin Andersson och andra elever verktyg för framtiden. Foto: Kajsa Juslin

Daniel Öhrn bekräftar bilden.
– Det märkte jag ju i början av gymnasiet, att jag hade med mig att få mer hjälp än vad jag egentligen behövde. Jag har lärt mig och ändrats av att vara här. Jag kollar på saker annorlunda och kan fokusera mer på uppgifter, till en viss utsträckning. Och jag har lärt mig att jobba mer självständigt. Mitt självförtroende är mycket bättre, säger han.

Han såg det som en chans att få gå på Alfa och beskriver liksom andra elever stämningen och lugnet som fördelar. Och personalen, som alla kallar ”trevliga”. Eller, med pratglade Linus Rydströms ord, ”helt underbara”.

Vid halv tio pyser det ur en vattenkokare och kaffedoft anas. Samtalet mellan personal och elever lyfter efter en trevande start. Det dagliga fikat är frivilligt för eleverna. Kanske en belöning – men också övning i socialt samspel och gemenskap. Många har inte så många kompisar i sina egna klasser.

Alfa är också ett stöd på skolavslutningar och andra påfrestande dagar.
– Om de ska åka på en studieresa, kan vi skicka med personal eller prata med en lärare så att de tittar lite extra. Det är ju så viktigt att de är med på de sakerna, att de vågar. Och de allra flesta är med, säger Anna Lindstedt.

Marie Ekdahl anser att Alfa rustar eleverna bättre för framtiden.
– Det handlar om att man får med sig verktyg för hur man löser situationer och en uppgift, hur man planerar, strukturerar eller fikar – det som är mellan raderna och som vi försöker förklara, säger hon.

Matsalen är en annan utmaning. Där slår denna dag fiskdoft, porslinsklirr och ungdomsmyller emot besökaren. Men bakom en glasvägg som dämpar sorlet något är två bord märkta ”reserverat” – för Alfa. Det är bra att veta var det finns en ledig plats, säger en elev. Här finns också oftast ett välbekant ansikte.

Anna Lindstedt handleder lärarna. I en del klasser informeras också klasskompisar om vilka särskilda svårigheter – och för den delen styrkor – en viss elev har. För att hålla sig uppdaterade och lära sig mer går Alfas personal kurser och läser och diskuterar böcker. Arbetslagsmöten varje vecka där varje elev gås igenom är också en viktig del. Insatser kan hela tiden behöva omprövas och nya vägar testas.

Fiffig färgkod. Eleverna har olika system för att få koll på veckan. Linnéa Åhlén tar hjälp av färger. Foto: Kajsa Juslin

Just nu är personalläget en kanske extra viktig punkt i planeringen. Med två sjuka får det pysslas och pusslas en hel del.

Framemot eftermiddagen knackar en bekymrad lärare på Anna Lindstedts dörr. En elev ”sitter och sover” på hans lektioner. Anna Lindstedt påminner om att eleven behöver både muntliga och skriftliga instruktioner och tipsar läraren om att ofta gå fram till eleven och stämma av att han lyssnar och hänger med.

En annan kille flyter det på bättre för, på samma lärares lektioner. Anna Lindstedt berättar också hur eleven – äntligen – gick på en idrottslektion förra veckan. Insikten om att idrotten behövs för att få examen hade satt sig.
– När de lyckas med nånting eller man känner att de mår bra, då tycker jag att ”åh”. Det är ju hela vinsten.

Ta examen är målet

Alfa startade 2011 på Brinellgymnasiet i Nässjö. Det är en verksamhet för att stötta gymnasieelever som går nationella program och har olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Ett av målen är att de ska ta gymnasieexamen, vilket de flesta också gör.

Eleverna tillhör ingen särskild undervisningsgrupp, utan går på lektioner i sina
vanliga klasser. På Alfa får de olika sorters stöd före skoldagen och under håltimmar. De kan också göra prov och en del uppgifter på Alfa.

Rektor bestämmer, i samråd med specialpedagog, vilka elever som ska få en plats.

ur Lärarförbundets Magasin