Läs senare

Samarbete med köket gör lunchrasten trygg

SÅ GJORDE VISpecialläraren Daniel Johansson i Borås samarbetar med kocken Britt-Marie Fyhr och hennes kollegor för att få till en bättre matsituation för elever med npf-diagnos. Här är deras berättelse.

Matsalen på Sandgärdskolan ska vara välkomnande för alla elever. Det ser Daniel Johansson och Britt-Marie Fyhr till. Foto: Emelie Asplund

Daniel Johansson, speciallärare: ”På Sandgärdskolan har vi under flera år försökt skapa en så tillgänglig miljö som möjligt. Det är en ständigt pågående process, man upptäcker hela tiden situationer som kan vässas. Vi har kommit fram till att vi behöver involvera fler yrkesgrupper på skolan än pedagoger och att vi behöver skapa tillgänglighet i fler situationer än i undervisningen. En sådan är lunchen i matsalen. För många elever med npf-diagnos är den utmanande. De kan ha svårigheter med själva ätandet. De kan ha andra smak- och luktupplevelser, svårt med konsistensen på viss mat eller tycka att det är obehagligt när maten låter när de tuggar, till exempel knäckebröd och råa grönsaker som gurka och morötter.

Daniel Johansson

Ålder: 42 år.
Bor: I Borås.
Gör: Speciallärare på Sandgärdskolan (åk 7–9).
Bäst med jobbet: Att få stötta barn med funktionsvariationer på deras väg genom högstadiet. Sämst med jobbet: Det är svårt att helt lämna jobbet bakom sig vid arbetsdagens slut.

En del elever är noga med att olika typer av mat inte ska blandas. Pastan ska vara för sig, såsen för sig. Dessutom kan matsalen väcka obehag, med många elever på en gång, mycket ljud och andra intryck.

För att tillsammans arbeta för en mer tillgänglig matsituation har jag och kökspersonalen nu ett möte var tredje vecka. Då berättar jag om olika diagnoser och hur de kan yttra sig. Vi tar också upp situationer som kan ha uppstått. När våra professioner möts sker ett utbyte av kunskap och idéer och vi har fått till ett mycket bra samarbete.

Den här elevgruppen behöver en matsituation som är inbjudande och tillgänglig, men det är också viktigt att den väcker intresse. Annars är risken stor att de inte ens går till matsalen.
En konkret förändring som kökspersonalen har gjort är att presentera spännande fakta om maten som serveras, på en griffeltavla utanför matsalen. När det till exempel var nudelwok härom veckan stod det om nudlarnas historia och hur många tusen år gammalt det första nudelfyndet är. Det kan fånga många av de elever som jag ansvarar för, som är mycket faktaorienterade. På tavlan skriver kökspersonalen även upp exakt vilka råvaror varje maträtt innehåller. Att det kan ge resultat upptäckte jag nyligen när jag åt tillsammans med en pojke.

Hon är liksom sina kollegor oerhört kunnig och engagerad och har dessutom ett hjärta av guld.

Vanligtvis har han väldigt svårt med mat som han inte kan identifiera innehållet i. Den här dagen var det ris och någon form av grönsaksgryta. Vid griffeltavlan läste jag upp ing­redienserna för honom. Det var morötter, paprika och lite annat som jag inte minns. ”Mmm, det låter gott”, sa jag och så pratade vi om var och en av ingredienserna och kom fram till att han gillade alla. Jag frågade honom om han kunde tänka sig att smaka lite. Han lade upp riset för sig, grönsakerna för sig och en liten smakportion av grytan. När vi satt och åt utbrast han ’Mmm. Det var ju jättegott.’ För honom var det viktigt att få möjlighet att i förhand kunna förbereda sig på hur grytan kunde tänkas smaka.

Jag tänker att en tillgänglig matsituation handlar om att kökspersonalen är medveten om den här elevgruppen och att de lagar mat­alternativ som möter behoven, genom tydlighet och att väcka intresse.”

Britt-Marie Fyhr

Ålder: 65 år.
Bor: En mil utanför Borås.
Gör: Kock i köket på Sandgärdskolan.
Roligaste maten att laga: Sådant jag aldrig gjort förr så att jag lär mig nytt.
Det äter eleverna mest av: Pasta och köttfärssås.

Britt-Marie Fyhr, kock: ”Vi sju personer som jobbar i köket vill göra det så bra som möjligt för alla. Jag tycker att det är just det som gör mitt jobb roligt och lärorikt, att utmana mig själv. Visst kan specialkost och särskilda behov innebära extra tid och arbete, men det är vårt jobb, att anpassa oss. Vi har exempelvis elever som bara äter köttbullar varje dag och det kan ju jag, som själv äter allt, tycka verkar trist. Men den här eleven behöver ha det så och det är inget vi ska fördöma.
Daniel hjälper oss att få ökad förståelse och insikt i de olika diagnoserna. Det är så lätt att göra fel om man saknar kunskap. Vi vet inte alltid vilka dessa elever är, men vi kan ju ana. Vi har till exempel fått lära oss att det finns barn som tycker att det är obehagligt att få en hand på ryggen och all annan form av beröring, som man gör i omsorg och av välmening. Det är också tack vare Daniel som vi har börjat skriva ner fakta om maten de dagar vi hinner.

Alla elever som behöver någon form av specialkost har intyg på det. De eleverna hämtar sin mat i ett eget värmeskåp. Det kan till exempel handla om att någon bara klarar av att äta brun sås, en annan vit. Vi har mycket kontakt med föräldrar kring dessa elevers mat och får så mycket positiv feedback. Men vi vill att även den ’vanliga’ maten ska vara tillgänglig för alla och att tänka på att presentera den på ett tydligt och inbjudande sätt är en väg dit.

Han är oerhört kunnig inom sitt område, kan de här barnen och deras diagnoser och är väldigt generös med att dela med sig av allt han kan.

Vi försöker också tillmötesgå elever som kan ha svårt med själva matsalsmiljön. Just nu får till exempel två flickor, som tycker det är jobbigt att äta bland folk, sitta i vårt personalrum tillsammans med var sin kompis. Ett tag fanns det en elev som alltid ville sitta på samma plats i matsalen, det var jätteviktigt för hans trygghet. Då markerade vi den som upptagen varje dag genom att lägga fram ett bordsunderlägg.

Vi försöker också vara närvarande bland eleverna och är alltid minst två i kökspersonalen på plats i matsalen när de äter. Ser vi att någon ofta sitter ensam tar vi upp det med Daniel. En annan sak vi har lärt oss är att se tecknen och vara uppmärksamma på elever som slutar äta.”

ur Lärarförbundets Magasin