Läs senare

Samtal om rättvisa utvecklar språket

ForskningFilosofiska samtal går på djupet och bidrar till bättre kommunikation – gynnsamt för elever i behov av särskilt stöd och nyanlända, menar forskare från Luleå tekniska universitet.

26 mar 2019
Samtal om rättvisa utvecklar språket

Tid att tänka efter, demokratisk fördelning av ordet och en förståelse för andra perspektiv. I ett filosofiskt samtal är det frågan och det gemensamma utforskandet som står i fokus. En studie från Luleå tekniska universitet, med vuxna personer med en förvärvad hjärnskada, visar att det går att föra djupgående samtal med personer med exempelvis afasi och att dessa samtal gynnar kommunikationsutveckling och kritiskt tänkande.

Forskarna har arbetat med filosofiska samtal i många år, bland annat med elever i grundskolan och gymnasiet, till exempel vid Språkintroduktion. Med resultaten från den senaste studien, med vuxna med en förvärvad hjärnskada, visar de att metoden går att använda på ett bredare plan.

– När personer som har så pass allvarliga kommunikationssvårigheter kan delta framgångsrikt i filosofiska samtal visar det att det är en metod som passar många, till exempel elever i behov av särskilt stöd, säger Åsa Gardelli, biträdande professor i pedagogik med inriktning specialpedagogik på LTU.

Vi vill visa att det med ganska enkla sätt går att agera så att elever som inte alltid kommer till tals får utrymme.

Metoden går ut på att en grupp diskuterar en fråga som de valt gemensamt, ibland utifrån en text, en film eller ett konstverk. Deltagarna får tänka efter en stund för att enskilt formulera vad de vill diskutera. Frågorna redovisas och gruppen röstar fram en av dem.

Tillsammans kommer gruppen också överens om vilka samtalsregler som ska gälla; vänta på sin tur, räcka upp handen – eller vänta med att räcka upp handen tills någon har pratat klart för att inte störa med viftande händer i luften.

Antik metod

Filosofiska samtal går att spåra ända tillbaka till antiken. På 1970-talet plockade den amerikanska professorn Matthew Lipman, vid Montclair State University, upp metoden och utvecklade det han kallade för Philosophy for Children, P4C, för barn från förskola till 12 års ålder.

– När man har bestämt vad som ska gälla på det här sättet är det sällan någon som bryter mot reglerna, berättar Ylva Backman, lektor i pedagogik med inriktning specialpedagogik på LTU.

Ylva Backman, som har lång erfarenhet av att leda filosofiska samtal, poängterar att det kan vara en fördel om gruppen är heterogen. Ett filosofiskt samtal handlar inte främst om att debattera eller om att utbyta erfarenheter. Det är det gemensamma utforskandet och att olika perspektiv och argument undersöks, som är värdefullt.

En stor del av samtalet handlar om att lyssna och få en förståelse och en tolerans för att det finns olika sätt att se på en fråga.

Vad är meningen med livet? När får man klaga? Måste man älska den man gifter sig med? Är evolutionsteorin rimlig?

Frågorna spänner över stora fält. När filosofiska samtal används i skolan handlar de ofta om demokrati, etik och värdegrundsfrågor; Vad är en god kompis? Är det ok med en vit lögn? Metoden lyfts även fram av Skolverket, just när det gäller skolans värdegrundsarbete.

– Ibland är det själva frågan som får ta plats, för att till exempel reda ut en definition så att alla pratar om samma sak. Rättvisa till exempel, vad menar vi med det? säger hon

Samtalsledarens roll är viktig. Det gäller att skapa en jämn fördelning av talutrymmet, lyfta fram olika argument och koppla ihop det som sägs.

Åsa Gardelli, biträdande professor i pedagogik med inriktning specialpedagogik, och Ylva Backman, lektor i pedagogik med inriktning specialpedagogik på Luleå tekniska universitet.
Foto: LTU

– Det kan ju hända att gruppen är enig men då får man försöka nysta i vilka andra argument det kan finnas emot det som sägs, säger Ylva Backman.

Varje samtal avslutas med ett metasamtal, ett samtal om samtalet, då gruppen pratar om hur det gått, vilka idéer och argument som har förts fram, men även om hur alla skött sig i förhållande till varandra.

Många som deltagit i filosofiska samtal uttrycker att de fått chansen att göra sin röst hörd, att de har fått föra fram sina åsikter och att de blivit lyssnade på. Men också att de själva blivit bättre på att lyssna på andra och att hänga med i längre resonemang. Metoden ställer krav på fokus, precision och tydlighet och därför, menar Åsa Gardelli, passar den väl för personer med funktionsnedsättningar av olika slag och för elever i behov av särskilt stöd.

– Om man har svårt att formulera sig är det lätt att bli sedd som en som inte tänker så mycket, vilket i sin tur leder till förenklade samtal som enbart kräver ja- och nej-svar. Förväntningar på personer med någon typ av funktionsnedsättning är ofta ganska lågt ställda. Men här, i ett filosofiskt samtal, är förväntningarna i stället högt ställda, säger Åsa Gardelli och fortsätter:

– Inom specialpedagogiken pratar man ju ofta om att låta saker få ta den tid som behövs. I ett filosofiskt samtal får man tid att formulera sig, tid att lyssna och alla ges plats att tala. Alla får samma chans.

Resultaten som forskarna i Luleå fått fram överensstämmer med tidigare internationella studier bland skolelever. De visar att personer som deltar i den här typen av samtal utvecklar sina sociala och kommunikativa förmågor.

En stimulans av simultanförmågan, att koncentrera sig och att hålla längre krävande diskussioner i gång, om en och samma fråga, ger också en kognitiv träning och en utveckling av ett kritiskt tänkande. Genom att diskutera och argumentera kring en angelägen och intressant fråga som man valt tillsammans får man alltså en kognitiv träning på köpet, menar forskarna.

Under våren fortsätter forskarna sitt arbete med filosofiska samtal i en låg- och mellanstadieskola. Alla elever kommer att delta men ett särskilt fokus riktas mot elever i behov av särskilt stöd och nyanlända elever.

– Vi vill visa att det med ganska enkla sätt går att agera så att elever som inte alltid kommer till tals får utrymme. Vår uppfattning är att det här är en inkluderande metod, säger Ylva Backman.

ur Lärarförbundets Magasin