Läs senare

Simsalabim! Så försvann det personliga mötet

av Eva Augustsson
30 jan 2019
30 jan 2019

Eva Augustsson

Eva Augustsson Foto: Bibbie Friman

Gör: Arbetar som ­specialpedagog och kommunal läs- och skrivutvecklare.
Arbetsplats: Mössebergs­skolan i Falköping.

Long time, no see! säger jag till min kollega specialpedagogen när våra kundvagnar stöter ihop på det lokala köpcentret en fredagseftermiddag.

Hon arbetar sedan många år i grannkommunen och vi ses inte så ofta. När vi uppdaterat varandra om hälsotillstånd på barn, barnbarn, gamla föräldrar och före detta kollegor så tar hon sats och avslöjar:
– Vet du vad Eva, i vår kommun har vi nu ett digitalt verktyg som heter Simsalabim. När mentor eller arbetslag flaggar för att en elev inte når kunskapskraven så kan vi i elevhälsan bara genom olika kommandon samla in uppgifter och ut kommer ett färdigt dokument. Det ser så flott ut. Jag behöver bara trycka på en knapp. Och simsalabim – färdigt! Nu blir vi snart arbetslösa och ersatta av en dator. Specialpedagogens yrkesprofession har förmins­kats till en knapptryckare, avslutar hon med emfas.
– Nämen är det sant? jamsar jag med. Här i kommunen har vi ju sedan länge Krumelurikum och nu ska alla anpassningar och åtgärdsprogram skrivas in i detta. Det går att se sammanställningar på individ-, skol- och kommunnivå hur vi lyckas med måluppfyllelse. Du ska se att inom en snar framtid så behöver vi inte den personliga kontakten med elever, föräldrar eller lärare. Vi kommunicerar digitalt i stället.

En kort stund står vi kvar och försöker förstå hur den nya tekniken har påverkat vårt uppdrag. I bilen på hemväg tänker jag på ett telefonsamtal jag fick på min förra arbetsplats. En anhörig till en elev, på en av kommunens skolor, hörde av sig. Hen var både ledsen och upprörd och frågade:
– Ska inte mentor tala med elev och föräldrar innan man flaggar i Krumelurikum att eleven riskerar att inte nå målen? Nu ser vi bara den där markeringen och har inte fått veta något.

Jag rös inombords men kunde inte svara på vilka rutiner man har på den aktuella skolan eller i kommunen som helhet. Jag kunde bara referera till vad jag själv anser vara etiskt riktigt. De utbildningar som jag själv har deltagit i omkring Krumelurikum har enbart behandlat den tekniska biten. Ingen har tagit upp hur verktyget ska kombineras med personlig kontakt med elever och vårdnadshavare.

Jag menar att det personliga mötet som sker i ett samtal aldrig någonsin kan ersättas av ett digitalt verktyg. Vi måste våga träffas, se på varandra och tala med varandra – även om det som är svårt.

För övrigt …
… följer jag hellre ett skidspår i snön än fastnar i nätet i cyber­rymden.

ur Lärarförbundets Magasin