Ingår i temat
Rum för alla
Läs senare

Sinnenas stimulans – första steget på Mockasinen

Mockasinens träningsskola har kanske en av landets bäst anpassade lokaler. Här finns simbassäng och flera rum för sinnesstimulering. Men den pedagogiska miljön är aldrig färdig, utan måste utvecklas hela tiden.

14 sep 2011

Träningsskolan är kanske den del av skolan som har de mest uttänkt och pedagogiskt anpassade miljöerna. En stor del av arbetet handlar om att hitta sätt att kommunicera med eleverna, att tolka och övertolka de allra minsta signalerna på kommunikation.

Mockasinens träningsskola är landets äldsta och startade 1969. Skolan brann ner för drygt 15 år sedan. Det var naturligtvis tragiskt, men när den nya träningsskolan flyttade in i sina nuvarande lokaler i en av Solbergaskolans flyglar i Älvsjö i Stockholm kom de till en skola som var mycket väl anpassad för träningsskolans heterogena elevgrupp. Och det kostade rejält med pengar att anpassa den fysiska miljön så att den passar elevernas mycket skiftande behov.

– Det var en bra tid för särskolan. Särskolan kom under den här tiden att bli ett slagträ i den politiska debatten, ett sätt för partierna att vinna röster. Det är nog en av orsakerna till att det här i dag är Sveriges kanske bäst anpassade träningsskola, berättar Bo Carlgren, som är biträdande rektor för Mockasinen. Han är även biträdande rektor för Broskolan som är anpassad för träningsskoleelever med autism. Mockasinens och Broskolans elevgrupper har väldigt skilda behov när det gäller pedagogiska miljöer och inredning. Medan nästan all verksamhet på Mockasinen bejakar sinnesstimuli så är de pedagogiska lokalerna i Broskolan rensade för sådant som oroar och avleder.

– Den grupp vi har på Broskolan och här på Mockasinen är oförenliga. Anpassningen av miljön och lokalerna är därför helt annorlunda. Just detta att anpassa lokaler och miljö efter elevgruppen – det har vi kommit väldigt långt med här på Mockasinen, berättar Bo Carlgren.

Ett exempel är korridorerna. Här på Mockasinen finns massor av stimuli och upplevelser som eleverna träffar på när de förflyttar sig mellan klassrummen. På Broskolan, vars träningsskoleelever har autism, får det inte finnas någonting i korridorerna, för då riskerar eleverna att tappa tråden och bli avledda från det som de ska göra.

Men det är inte bara fördelar med att få nya, specialanpassade lokaler som kostar mycket att inreda.

– Det vändes till en rejäl nackdel när varje skola fick betala hyran med egna medel. Eftersom det kostat stora summor att anpassa den pedagogiska miljön blev hyran synnerligen hög – tre miljoner om året. Det blev mycket tungt. Men nu är vi tillbaka till att förvaltningen betalar hyrorna centralt igen, så nu är den nackdelen borta.

Det kostar också mycket att hålla alla dessa pedagogiska rum och miljöer i gott skick. Just för tillfället har det blivit något fel på Mockasinens fina simbassäng. Att reparera den kommer att kosta 850 000 kronor. Riktigt vem som ska betala detta är ännu inte klarlagt.

– På något sätt ska jag se till att vi kan använda bassängen igen. Vi har ju ett behandlingsteam med både arbetsterapeut och sjukgymnast. Vattenträning och rörelse i vatten är fantastiskt. Eftersom det är en anpassad behandlingsbassäng med glasrutor så ger den ett bra underlag för både arbetsterapeuten och sjukgymnasten att se elevernas rörelsemönster och om de har en överrörlighet i lederna som inte annars syns. Bassängen är en oerhörd tillgång för oss, framhåller Bo Carlgren.

En sak är att ha goda pedagogiska miljöer för eleverna. Men det gäller också att ständigt fortbilda personalen både så att de kan utnyttja miljön och så att de kan följa utvecklingen som går mycket snabbt på det här området. Mycket av arbetet kretsar kring området kommunikation och rörelse.

– Jag har tur som både har en handledare inom arbetsterapeutområdet, som är mycket duktig på kommunikation, och en special-pedagog, som i grunden är idrottslärare, med inriktning mot psykomotorik.

Det mesta som finns på Mockasinen är inriktat mot sinnesstimuli, eftersom eleverna befinner sig på en så tidig utvecklingsnivå. Sinnesstimuli är oftast första steget in för att hitta en signal – som är lika med kommunikation.

– Sinnesstimulering är nog det viktigaste och det första steget på Mockasinen. Det är spelplanen för kommunikation. Det gäller även de elever som det bara är möjligt att jobba med övertolkning med. Vi använder alla stimuli vi kan och ser om något av dem utlöser en signal som vi kan jobba med för att förstärka.

Mockasinen stod färdig 1996. Vad har hänt med miljön sedan dess?

– Det kommer hela tiden mycket ny forskning kring funktionshinder. Samtidigt har vi ständiga avstämningar av miljön. All personal har utifrån sin kännedom om eleverna ett ansvar för att anpassa och utveckla miljön, sådant sker kontinuerligt. Ett exempel var att vi tidigare hade ett vitt rum och ett färgrum. Färgrummet visade sig göra eleverna oroliga. Personalen upptäckte att det är det vita rummet och avslappningen där som eleverna mår bra av och behöver. Det har vi behållit och utvecklat men vi har tagit bort färgrummet.

Bo Carlgren framhåller att en ständig anpassning av den pedagogiska miljön är nödvändig. Det kanske märks allra mest i skolans största yta – i korridorerna. På andra skolor är de bara transportsträckor och fyller sällan någon pedagogisk funktion. Men på Mockasinen sker mycket av verksamheten och elevaktiviteterna utefter den akkaslinga som gör att eleverna kan ta sig fram själva i rullstolar eller ståskal genom korridorerna och välja vid vilka aktiviteter de ska stanna.

– Vi har en mycket aktiv korridorgrupp där alla yrkeskompetenser ingår. Innanför det skal som byggdes 1996 har personalen hela tiden vidareutvecklat verksamheten och miljön.

Eftersom elever i träningsskolan är en så heterogen grupp så är det svårt att göra pedagogiska rum och pedagogiska miljöer som passar alla. Även inom de pedagogiska rummen måste det göras individuella anpassningar. Ofta är det svårt att i förhand riktigt veta hur en pedagogisk anpassning fungerar. Det har varit en hel del grupptänk inom träningsskolan tidigare. Men det leder ofta fel. När individen står där så kanske han eller hon behöver en helt annan anpassning än vad personalen kunnat tänka eller fundera ut på förhand.

– Kunskap är något som ständigt utvecklas. När jag tog över Mockasinen så talades mycket om Mockasinens typiska elevgrupp, i dag ser vi tydligare att det finns en mycket större bredd i de individuella behoven. Därför krävs hela tiden en uppgradering av miljön. Den måste passa alla och det är ofta en utmaning. Vi har elever även här på Mockasinen som inte klarar så mycket stimuli, som då tappar spåret, blir avledda eller fastnar i ett beteende, säger Bo Carlgren.

Alla artiklar i temat Rum för alla (7)

ur Lärarförbundets Magasin