Ingår i temat
Frånvaro
Läs senare

Specialläraren Mire Warsama: ”Oavsett bakgrund är första mötet viktigt”

FRÅNVARONär en elev ska börja i Blommensbergsskolans lilla grupp görs en noggrann kartläggning av behoven. Att vänja sig vid att vara skolelev igen måste få ta tid.

03 Dec 2018
I Blommensbergsskolans lilla undervisningsgrupp får Markus Hellström möjlighet att prata till punkt. Foto: Alexander Mahmoud

M

Mire Warsama Foto: Alexander Mahmoud

ire Warsama är mentor för eleverna i Blommensbergsskolans särskilda undervisningsgrupp, som riktar sig till elever med hög frånvaro, varav många har neuropsykiatriska svårigheter.

När 13-åriga Markus Hellström kom till gruppen hösten 2017 träffades de först för ett introduktionssamtal där Markus själv fick berätta om sina utmaningar och om vad han tyckte var roligt.
– När vi tar emot en elev har vi en ganska noggrann utvärdering av elevens behov. Det stora för Markus var hans erfarenhet av mobbning som hade skapat en psykisk ohälsa hos honom. Men oavsett bakgrund är det här första mötet viktigt. Markus beskrev till exempel att han inte påverkas så mycket av ljud men blir väldigt störd av saker i sitt synfält, berättar Mire Warsama.

Gemensamt för eleverna i gruppen är att de har en gans­ka lång skolfrånvaro bakom sig. Den som kommer ny utifrån börjar därför ofta väldigt försiktigt, kanske någon timme om dagen ett par dagar i veckan, för att vänja sig vid att vara en skolelev igen. Därefter utökas timmarna och antalet ämnen successivt.

Redan från början märktes det att han var nöjd över att bara vara här, i en miljö där ingen dömer honom.

I början hade Mire Warsama avstämningsmöten med Markus Hellström och hans föräldrar vid sittande bord var tredje vecka, men med tiden blev de glesare.

I dag träffas de tre gånger per termin för startmöte, utvecklingssamtal och avslutningsmöte. Utöver det hörs de på telefon en gång i månaden.
– Markus är vetgirig och allt är kul, vi behöver inte kämpa med det ämnesmässiga eller pedagogiska.

I stället ville han egentligen så mycket i början att vi fick hindra honom. Målet var att han skulle läsa så många ämnen som möjligt utan att det skulle vara för ansträngande, säger Mire Warsama.
Gruppens specialanpassade klassrum har varit en stor hjälp. Här kan Markus skärma av sin arbetsplats och få lugn och ro i en egen hörna. Den gör det möjligt för honom att ta pauser när han själv känner att han behöver det – på sitt eget sätt. Ibland lyssnar han på musik en stund, andra gånger tar han fram en bok och läser.
– Markus älskar att läsa och pausar ofta i läsningen, det är en av hans strategier för att hantera saker som är jobbiga. Vi hjälper till genom att ge honom de fysiska förutsättningarna för att kunna göra det, säger Mire Warsama och tillägger:
– Redan från början märktes det att han var nöjd över att bara vara här, i en miljö där ingen dömer honom och där han får utrymme att prata till punkt.

Alla artiklar i temat Frånvaro (7)

ur Lärarförbundets Magasin