Läs senare

Språk i förändring

03 nov 2014

Bild: Svanthe Harström.Det surrar en tanke inom mig som inte ger någon ro: det är något som händer med barns språk. Visst, språket förändras över tid, men utan att ha vetenskapliga belägg, uppfattar jag en förändring i negativ riktning. Jaja, säger någon, så har det låtit i alla tider när generationer inte hänger med i språkets eviga omdaning. Men oron kvarstår. 

Barn som har svårt att sätta ord på känslor, inte hittar orden när de ska förklara och inte förstår så många ord, befinner sig i riskzonen för utanförskap. Jag söker ledtrådar och hittar några hos hjärnforskaren Hugo Lagercrantz, som hävdar att före tre års ålder är barnets ”fönster” för inlärning som störst, då är det mest gynnsamt att utveckla språket. Efter den åldern dör de hjärnceller som inte har använts.

 

Ett oroväckande tecken i tiden är fenomenet dagens barnvagnar: barnen sitter med ryggen vänd ifrån den som drar vagnen, med blicken ut mot den stora bullriga omvärlden. Kan det utgöra en fara för att erövra språk och utveckla kommunikation? Små barn ska, enligt hjärnforskaren, inte heller sitta vid skärmar i flera timmar om dagen, utan mötas av vuxna som samtalar med dem, bekräftar, berömmer, leker, läser högt, sjunger och så vidare. Inga nyheter men något som, om det inte förändras, kan leda till en språklig katastrof.

Ett annat orosmoln är att många mammor ammar sina barn med blicken riktad mot sina smartphones. Vad händer med den livsviktiga ögonkontakten under amningen, den som ordlöst kommunicerar kärlek?

 

Vi måste lyfta fram de viktiga ”B-ena”, det vill säga beskriva, benämna och berätta. Att samtala på riktigt, med ögonkontakt, ljud, doft, mimik och känslor är livsviktigt om språket ska blomstra.

ur Lärarförbundets Magasin