Läs senare

Trio tror på samarbete

Speciallärare & specialpedagogSpecialpedagogen och speciallärarna på Gamlestadsskolan vill hellre tala om likheter än skillnader. De har samma mål, men något olika arbetsuppgifter.

Lagarbete. Kollegorna på Gamlestadsskolan i Göteborg strävar uppåt ihop. Specialpedagog Pieter Verdoes och speciallärare Lena Ekström ger speciallärare Anna Johansson en hjälpande hand. Foto: Nicke Johansson

Dagens intensivläsning gör en avstickare till svenska mattraditioner. Mohammed Harryr har svårt att smälta att den där röda krabaten skulle vara en delikatess.
– Äta?! Vad hette det? Kräfta?

Mohammed Harryr kom till Sverige för fyra år sedan och han har aldrig hört talas om kräftskivor. Han måste stämma av med reportageteamet att specialpedagog Pieter Verdoes inte driver med honom.
– Har du också ätit den? frågar han fotografen, och går sedan vidare med frågan till mig.
Boken för veckans tre intensivläsnings-tillfällen handlar om djur som lever på natten. Det är hamstrar, lysmaskar, fladdermöss och ugglor. Och så kräftor. Många ord som hindrar läsflytet. Mohammed Harryr och Pieter Verdoes får flera gånger surfa ut på nätet för att kolla upp hur djuren ser ut.

De läste samma bok förra veckan och tempot är högre i dag, summerar specialpedagogen. Intensivläsningen pågår i åtta veckor. Mohammed Harryr gillar det.
– Jag rättar ju mina fel, konstaterar han, och skyndar till no-lektionen.
Specialpedagog Pieter Verdoes måste också hasta vidare, han är redan ett par minuter sen att hämta nästa elev. I hans arbetsuppgifter här på Gamlestadsskolan i östra Göteborg ingår lästräning med elever som har extra anpassningar. När elever får mer kontinuerligt särskilt stöd, är det skolans båda speciallärare som ger det. Men skotten är inte vattentäta – och framför allt, Pieter Verdoes har inget emot att ibland rycka in och göra sådant som normalt sett är speciallärarens uppdrag.
– Jag är väldigt bekväm i det, jag är ju lärare. Det kan hända att en specialpedagog som till exempel är fritidspedagog i grunden inte skulle känna likadant, säger han.

Jag är väldigt bekväm i det, jag är ju lärare.

Speciallärare Lena Ekström lämnade av oss vid Pieter Verdoes rum, och nu ska vi hitta tillbaka till henne själva. För förstagångsbesökaren är det svårt att orientera sig i Gamlestadsskolan, som är mitt i en ombyggnads- och renoveringsprocess. Vi tar sikte på Spanska trappan – trots namnet en sliten och vårdammig skoltrappa – som binder samman skolbyggnaderna.

Svåra ord. Mohammed Harryr stöter på många nya ord och begrepp under lässtunden. Specialpedagog Pieter Verdoes lotsar honom genom texten. Foto: Nicke Johansson

Väl på plats i Lena Ekströms matterum träffar vi en grupp fyror som har särskilt stöd i matematik. Erik Liang, Norah Fortes och Julia Gullner sitter tätt tillsammans runt Lena Ekströms arbetsbord och lägger bingobrickor på temat bråk. Stämningen är lekfull, ja, som om det vore en spelkväll hemma.
– Neeeej, en femtedel igen! Ovanligt mycket femtedelar, utbrister specialläraren och alla håller tummarna att Julia äntligen ska dra ett bråk med en annan nämnare.

Lena Ekström är speciallärare med inriktning matematikutveckling. Tillsammans med specialläraren Anna Johansson, inriktad mot språk-, skriv- och läsutveckling, och specialpedagog Pieter Verdoes bildar hon det specialpedagogiska teamet på Gamlestadsskolan. Helst av allt vill trion uttala sig i egenskap av just team. När skoldagen drar mot sitt slut har vi tid att slå oss ner och prata om det som är temat för vårt besök: likheterna och skillnaderna mellan speciallärar- och specialpedagoguppdragen.

Alla tre är noga med att understryka att samarbetet dem emellan är viktigare än
skiljelinjerna.
– På papperet, alltså enligt examen, har speciallärare ett större ämnesfokus, medan specialpedagogen har en något mer övergripande funktion. Men det är inte så supertydligt här, säger Pieter Verdoes.

Sifferjakt. Lena Ekström ger Annika Pop Ion och Abdirahman Mohamed i uppdrag att leta ”dubblor” på tavla. Vad är dubbelt av två? Annika Pop Ion smashar till fyran med flugsmäcken. Foto Nicke Johansson

En sak måste vi slå fast bums. Att speciallärare inte skulle arbeta med skolutveckling är en missuppfattning som förvånar Lena Ekström. Den bilden strider mot allt vad hon lärde sig på utbildningen vid Göteborgs universitet och även mot hur hennes arbetsdagar ser ut. Syftet med skolutveckling är att eleverna ska få högre måluppfyllelse, resonerar hon, och då är det omöjligt att inte ha med ett ämnesdidaktiskt fokus.
– Det är ju kvaliteten i undervisningen som måste höjas och där har specialpedagoger och speciallärare en självklar roll, säger Lena Ekström, och tillägger att ansvaret
delas med skolans alla lärare.

Såväl speciallärarna som specialpedagogen är med i skolans elevhälsoteam. Till en början ingick inte speciallärarna och det ledde till brister i kommunikationen och en massa extraarbete. Speciallärarna behövde tillfrågas i för- eller efterhand i diverse frågor.
– Nu har EHT fått ett större fokus på lärmiljön. Vi kopplar hela tiden ihop lärande och elevhälsa, säger Lena Ekström.

Matte. Specialläraren Lena Ekström vill utveckla matematikundervisningen. Foto: Nicke Johansson

De tre delar upp huvudansvaret för olika utredningar mellan sig, även om alla bidrar med ämnesspecifika delar. Utredningens huvudansvariga hjälper läraren med åtgärdsprogram, håller kontakt med föräldrar med mera. Lena Ekström blir ofta huvudansvarig för elever med matematiksvårigheter och Anna Johansson för dem som behöver mer stöd i språket. Men inte sällan axlas huvudansvaret av den som från början har bäst kontakt med eleven, föräldrarna eller klassläraren.

När det uppstår ett ”akut” behov av åtgärdsprogram blir det Pieter Verdoes uppgift att hålla i utredningen och dokumentationen. Han har mer luft i schemat, uttrycker de tre samstämt. Här anar jag en skillnad mellan deras uppdrag. Vad behöver specialpedagogen sin ”fria” tid till? Jo, han sköter kontakter med exempelvis socialtjänsten och bup. Han träffar de elever som kommer nya till skolan och har ansvar för att inhämta pedagogiskt underlag om dem, såsom resultat från nationella prov. Övergången mellan förskola och förskoleklass, och att fånga upp de behov som finns där, är också specialpedagogens uppgift.

Språk. Intresset för språk går som en röd tråd genom specialläraren Anna Johanssons liv. Foto: Nicke Johnasson

Gamlestadsskolan för en gedigen dokumentation kring elevernas resultat. Den som har möjlighet att då och då stänga dörren om sig för att sammanställa den och ta fram underlag till en gemensam analys, är också specialpedagogen.
– Pieter gör staplar av allt. Det gör att vi har stenkoll, både på hur enskilda elever ligger till och på vilka utmaningar det finns på grupp- och skolnivå, säger Lena Ekström.

Och här kommer alltså speciallärarna in: Lena Ekström genom särskilt stöd i matematik och Anna Johansson i läs och skriv. Båda två brinner för sina ämnen. Eleverna kallar ofta Lena för just matte-Lena och Anna för – ­­ ja, Anna Book.
– Jag valde speciallärarutbildningen för att jag verkligen vill vara med och forma
undervisningen för elever med matematiksvårigheter. Och jag vill ha ett elevnära arbete. Det är där jag har min talang, i mötet med eleverna, säger Lena Ekström som förklaring till varför specialpedagogutbildningen aldrig var något alternativ för henne.

NPF. Specialpedagogen Pieter Verdoes är särskilt intresserad av elever med NPF-problematik. Foto: Nicke Johansson

Anna Johanssons drivkraft låter på ett liknande sätt:
– Att jobba med läsande och skrivande är verkligen mitt intresse, ja, det genomsyrar hela mitt liv, även fritiden. Det som lockade med speciallärarjobbet var arbetet med eleverna, särskilt här där det finns ett stort behov av språkutvecklande arbetssätt, säger hon om Gamlestadsskolan där en majoritet av eleverna pratar ett annat språk hemma.

Betyder detta att Pieter Verdoes inte vill arbeta elevnära? Något sådant aktivt val gjorde han knappast när han sökte specialpedagogutbildningen. Hans väg dit såg ut som den gör för många: som grundskollärare tyckte han att det var spännande att jobba med elever som ”hade de lite knepigt”, exempelvis på grund av neuropsykiatrisk problematik. Han färgades av hur specialpedagogrollen på Gamlestadsskolan såg ut när han själv var lärare där, och då ingick mycket elevtid. Som ny specialpedagog på skolan fick Pieter Verdoes ett något splittrat uppdrag, säger han nu i efterhand:
– Jag duttade lite här och lite där. Inget blev ordentligt gjort.

Jag vill ha ett elevnära arbete. Det är där jag har min talang.

Sedan skolan anställde de två speciallärarna har specialpedagogrollen utkristalliserats mer. Pieter Verdoes är framför allt glad för att få lämna över stödet i matematik till Lena Ekström, eftersom han är utbildad svensklärare.

Handledning – ägnar sig specialpedagogen mer åt det än speciallärarkollegorna? Pieter Verdoes säger frankt att han inte håller i särskilt mycket handledning, åtminstone inte kontinuerligt.
– Men självklart handleder jag lärare kring elever där de inte riktigt vet hur de ska få till det, undervisnings- och miljömässigt.

Foto: Nicke Johansson

Gamlestadsskolans behov var av mer ”akut” karaktär när teamet drog i gång sitt arbete för tre år sedan. Utgångsläget var inte bra, säger Lena Ekström utan omsvep.
– Vi har varit inne i en fas där saker måste hända fort. Vi har behövt vara konkreta och effektiva. Det är elevernas tid vi spelar med, säger hon som förklaring till varför de inte har kunnat prioritera handledning av den mer reflekterande sorten.

Den ämnesdidaktiska rådgivningen har dock tagit fart. Exempelvis har Anna
Johansson träffat arbetslag och pratat om svensk- och engelskundervisningen.
– Det gör att jag har en fot i alla klasser. Jag vet vad de håller på med, vilka problem som lärarna stöter på.

Speciallärarnas ämnesrådgivning, ihop med den handledning som Pieter Verdoes har kring vissa elevers mer övergripande skolsvårigheter, gör att teamet får koll på vad skolan behöver bli bättre på. Sådant som har dykt upp, och sedan har kunnat lyftas på exempelvis studiedagar, är språkutvecklande arbete, läsförståelse och nyanländas lärande.

Den formella skillnaden mellan de båda yrkesgrupperna, som säger att endast speciallärarna är behöriga att bedriva särskilt stöd, har inte ställt till några praktiska problem för Pieter Verdoes.
– Jag har undervisning som inte är särskilt stöd. Det kan vara övning av läsförståelse eller någon insats som räknas som en extra anpassning, den får ju sträcka sig över några veckor.
Lena Ekström tycker att bestämmelsen är vettig.
– Jag skulle vilja säga att det ofta är svårt att ge en elev särskilt stöd i matematik utan att vara utbildad speciallärare i ämnet. Vår specialisering gick ju ut på att lära oss att hitta nya vägar till elevens lärande i matematik.

Hos Matte-Lena. Lika många, dubbelt, färre, fler … genom fruktkorgen blir matematikens begrepp konkreta för Abdirahman Mohamed och Annika Pop Ion. Foto: Nicke Johansson

Hitta vägar till matematiken, det är vad Lena Ekström sysslar med när Annika Pop Ion och Abdirahman Mohamed i årskurs ett tar plats runt matte-Lenas arbetsbord. Läraren tar fruktkorgen till hjälp och plockar tre citroner och två apelsiner.
– Nu vill jag att ni tar lika många citroner men fler apelsiner.

Händer letar bland frukterna och efter en liten stund har både Annika och Abdirahman plockat klart.
– Då ska vi se, Abdi, du har tre apelsiner. Är det fler än två? frågar Lena.
– Ja, bekräftar han.

De jobbar vidare med begrepp som lika många, färre och fler, och när Lena säger att det är dags att ta dubbelt så många äpplen, utbrister båda eleverna ett ”oh” och låter fingrarna gräva djupt i korgen. Äntligen större tal!

Alla artiklar i temat Speciallärare & specialpedagog (8)

ur Lärarförbundets Magasin