Läs senare

Vi måste sluta tycka synd om eleverna

av Gertrud Svensén
04 Dec 2018
04 Dec 2018

Frånvaro är dubbelt så vanligt i särskolan som i grundskolan. Det är ett faktum som sällan lyfts som ett problem. Kanske hänger det ihop med den kritik som särskolan ofta möts av – att omsorgen om eleverna är så stor att kunskapsuppdraget tenderar att glömmas bort. ”Delvis handlar det kanske om att man tycker synd om eleverna och därför inte vill ställa krav på dem”, som Roland Widlund på SPSM uttrycker det.

Att tycka synd om eleverna i särskolan tycks vara något som även lärare i hem- och konsumentkunskap gör. I en ny avhandling framkommer att de hellre bakar bullar med eleverna än lär dem att laga enklare mat. Anledningen är att de vill ge eleverna en mysig fikastund eftersom de har en funktionsnedsättning.

Det finns inte mycket forskning om särskolan, men en stor studie som vi skrev om i nr 1/18 visar att bara var tionde lärare vill stärka betoningen på kunskap. Snarare är det elevens personliga utveckling som står i centrum.

Det ena behöver naturligtvis inte utesluta det andra. Men att tycka synd om eleverna kan inte gynna någon. Att göra undervisningen meningsfull och få eleverna att känna sig behövda måste vara några av skolans viktigaste uppgifter. I detta nummer av Specialpedagogik berättar några kloka kollegor och elever om hur de har lyckats.

ur Lärarförbundets Magasin