Läs senare

Vuxna tar makten över barns hörsel

Skolpersonal tar sig rätten att slå av och på elevers hörselhjälpmedel. Det konstaterar Sangeeta Bagga-Gupta som har studerat elever med cochleaimplantat som går i klasser med hörande barn.

31 jan 2016

Foto: Kalle RönnåsenBlev du förvånad över personalens agerande?
– Ja, det är paradoxalt att samhället å ena sidan investerar stora resurser i att operera in cochleaimplantat på nästan alla döva barn samtidigt som vi har vuxna som stänger av eller glömmer att sätta på deras hörselhjälpmedel i skolan.

Ni såg bland annat hur personalen på eget bevåg stängde av klassrummets hörselslinga så att eleven inte hörde läraren och klasskompisarna. Varför gjorde de så?

– Syftet var gott, enligt dem själva. De tyckte att eleverna med hörselnedsättning behövde lugn och ro för att ägna sig åt sina uppgifter.

Och hur ser du på det?

– Det är ingen som stänger av hörseln på hörande barn fast de också behöver lugn och ro. Det säger något om hur vuxenvärlden ser på barn med hörselnedsättningar, det gäller inte bara skolpersonal.

Vad får de här eleverna för stöd i skolan?

– De får gå i mindre klasser och har resurspersoner som behärskar teckenspråk. Klassrummen är ljuddämpade och utrustade med mikrofoner som lärare och klasskamrater förväntas använda. Det är en väldigt tillrättalagd undervisningssituation.

Ändå blir de här eleverna marginaliserade, enligt er studie. Hur kommer det sig?

– Det beror på att man reducerar kommunikation till att handla bara om hörsel. Till exempel nekas elever teckenspråkstolkning när läraren läser högt i en mikrofon. De vuxna tycker att eleverna bara ska höra. Men eleven kanske efterlyser tolkningen för att kunna delta i högläsningen utan att behöva anstränga sig för att höra.

– Eleverna kan också tas ut under pågående lektioner för att träna sin hörsel, detta är också en marginalisering.

Men studien visar också att de här barnen ges privilegier. På vilket sätt?

– De tillåts bryta mot regler i skolan, som att stå i kö eller räcka upp handen och vänta på ordet. Lärarna var väldigt stränga på de här punkterna när det gällde övriga elever.

Hur motiverar lärarna det?

– Vi frågade inte eftersom syftet med den här studien var att observera och inte att värdera genom att ställa frågor om det vi såg.

Du menar att den här typen av särbehandling kan vara problematisk. Varför?

– Om de här barnen ska integreras och bli en del av gruppen så måste de ha samma ansvar och skyldigheter som andra.

Namn: Sangeeta Bagga-Gupta
Yrke: Professor i pedagogik vid Örebro universitet
Aktuell: Har tillsammans med två kollegor gjort studien Communicating and Hand(ling) Technologies. Everyday Life in Educational Settings Where Pupils With Cochlear Implants Are Mainstreamed som publicerats i Journal of Linguistic Anthropology. Forskarna har följt två elever med cochleaimplantat under tio skoldagar. Eleverna var i åldersspannet 7­­–11 år.

ur Lärarförbundets Magasin